Äntligen kan man le igen!
Tre helger i rad hade jag blivit besviken på mitt Inter. Nu ställdes Inter inför en bortamatch mot Verona – ett erkänt starkt hemmalag. På förhand så såg det med andra ord att bli ännu en besvikelse. Vad händer? Jo, mitt kära Inter repeterar resultatet på hemmalplan mot Verona och tar hem en komfortabel 3-0 seger.
Äntligen fick vi se Seedorf från start i Intertröjan! Gud vad jag hade tjatat på det… och när jag såg honom från start så blev jag mycket glad. Men, det skedde inte på bekostnad av Luigi Di Biagio, som man kunde tro. Nej, det var istället vår totalt misslyckade portugis Conceicao som fick kliva åt sidan för att lämna plats åt vår flygande holländare. Tråkigt för Conceicao som inte fick ännu en chans att ”blomma ut” i Inter, men skönt för alla Interistas som slapp riva håret åt alla hans misslyckade inlägg.
Jag trodde verkligen inte att Inter skulle kunna vinna den här matchen. Verona är grymt hemmastarka och Inter har verkligen haft problem den sista tiden. Men det kanske var just det som krävdes. Nämligen att vi hade enormt stor press på oss att vinna för att vi inte skulle tappa mot topplagen, men samtidigt vid en poäng förlust så hade vi kunnat komma undan med ursäkter som; ”De är ju ändå grymt hemmastarka”.
Jag måste dock erkänna att jag var riktigt skraj under den första halvleken. Verona spelade ett riktigt fartfyllt spel och oroade Interförsvaret åtskilliga gånger. Men ju längre halvleken led så kom vi alltmer in i matchen. Efter ungefär 20 minuter så åker Verona på sin första skada för matchen. Deras målvakt Fabrizio Ferron skadar sig och måste ersättas av den unge ryssen Ruslan Nigmatullin. Den sistnämnde han knappt bli varm i kläderna förrän han fick plocka ur bollen ur nätet. Vieri och ChriZan kombinerar ihop och Zanetti får sätta sitt första mål för säsongen. Vild glädje utbröt bland de ditresta fansen och Interspelarna som var väldigt glada för ChriZans skull.
Sanslöst nog så åkte Verona på tre skador under de första 40 minuterna: först den tidigare nämnda Ferron, senare både Italieno och anfallaren Frick. Oturen bara staplade på sig själv, men det var inte slut där…
Alldeles innan den första halvleken tar slut så får vi ett tveksamt domslut med oss. Ni som läser mina artiklar vet vad jag tycker om domarorättvisor. Jag hatar att det denna säsong har varit en handfull orättvisa domslut för Roma, Juve och Milan. Till och med personer som jag är bekant med som håller på dessa lag har hållit med om att de haft många riktigt sjuka domslut med sig. Jag tänker inte räkna upp dem här, ni vet nog alla vilka situationer jag syftar på.
Jag har alltid varit snabb på att påpeka inför dem att Inter minsann inte fått värst mycket domslut med sig denna säsong. Faktum är att vi har åkt på en handfull poängavgörande domslut mot oss istället och, så vitt jag vet, så har vi, innan gårdagen det vill säga, bara haft domaren med oss vid ett ”allvarligt” tillfälle tidigare, nämligen den gången som Braschi blev avstängd.
Tyvärr så kan vi då efter gårdagen lägga ett till domslut till handlingarna. Georgatos fäller Cossato i straffområdet och alla förväntar sig en straff. Men, domaren håller inte alls med om det och istället för en lysande möjlighet att göra 1-1 så står det istället 1-0 till Inter efter den första halvleken.
I andra halvleken så börjar det bli lite mer fart på våra kantspelare Seedorf och Recoba och det dröjer bara 12 minuter in på den andra halvleken innan vi sänkt Verona. På en hörna från Seedorf så nickar Vieri in bollen kraftfullt i nät. 2-0 och undertecknad befann sig i ett lyriskt tillstånd. Knappt hinner jag sluta jubla efter det första målet innan Herr Bobo Vieri satt 3-0 för Inter. Vieri, efter ett pass av Ventola, tar sig förbi två stycken försvarare och sätter bollen retfullt in i målvaktens vänstra hörn. Efter två mållösa matcher så är Bobo tillbaka med besked!
Resten av matchen så kontrollerar vi bara händelserna. När domaren blåser av matchen så kan vi konstatera att vi gått om Roma, på samma poäng men bättre målskillnad, och att den förväntade tappningen mot topplagen uteblev. Det var fruktansvärt skönt att kunna le resten av kvällen, istället för att deppa som man har fått göra de senaste helgerna.
Tyvärr så måste det ju alltid följa med något negativt med det positiva, precis som det alltid finns något positivt att se i det negativa… Tyvärr så har Georgatos två matcher sen comebacken lämnat oerhört mycket att önska. Utbytt i båda matcherna och ett alldeles för okontrollerat spel har gjort att alla Interistas börjar fundera om det verkligen är samma Georgatos som gjorde succé under sin första sejour här. Det har redan börjat spekuleras i att han kanske skulle flytta till Bayern Munchen efter denna säsong… Så långt vill jag inte gå att jag börjar säga att vi skall sälja honom - han har ju trots allt nyss kommit tillbaka från skada. Men, det spelet vi har sett hittills kan inte ens ursäktas med att ”han har just kommit tillbaka från skada”. Nä, skärpning vill vi se Georgatos!
Men, nu skall vi vara glada, och inte diskutera negativa saker som jag nyss skrev! Vi tog ju ändå en komfortabel seger och visade att vi verkligen kan när vi sätts under press. Det bådar gott inför nästa helgs match mot Udinese som jag förväntar att vi bara tar av farten.
Nu skall jag mysa över segern och se fram emot revansch mot Milan och efter det en fyra dagars tripp till Milano för att bevittna Inter mot Juve.
Må väl!
