Äntligen revansch!
Det var inget skönspel från Inters sida och det såg länge ut som att det återigen skulle sluta 0-0, precis som det brukar göra denna säsong när Inter möter "storlagen". Men, som tur är har vi Italienska ligans bästa anfallare i Christian Vieri som knäade oss till ensam serieledning.
Jag vill börja med att tacka Peking Fanz som återigen tillät mig besöka deras lokal för att bevittna denna match. Det känns mycket skönt att det finns sådana trevliga medmänniskor när O´Learys här i Norrköping har ekonomiska intressen före det sportsliga. "O´Learys sportbar" - i beg to differ.
Efter de två senaste förnedringarna så hade förväntningarna byggts upp rejält hos alla Interistas. Det var bannemig vår tur och de flesta hoppades och trodde på en storseger. Seger blev det, men den satt väldigt långt inne. I den 77: e minuten så sänkte Vieri Milan. Efter en kombination mellan Ventola och Vieri så hamnade bollen framför Vieri som knäade in segermålet.
När jag satte mig ner i Peking Fanz lokal alldeles innan avspark så var jag riktigt nervös. De två senaste matcherna har varit en sådan pärs och jag skulle verkligen inte orka med en till sådan match. För min hälsas skull så ville jag ha ett mål tidigt. Och efter detta mål så skulle Inter kontrollera handlingarna och så skulle vi sätta några till när Milan pressar på för att kvittera. Ett tidigt mål fick jag inte se. Det jag fick se var ett tufft ställningskrig med hårt och stundtals väldigt fult spel. Första riktiga chansen för Inter kommer i den femte minuten när Seedorf, på ett mycket elegant sätt, med yttersidan av foten frispelar Ventola. Tyvärr har inte Ventola den snabbhet som krävs för att förvalta en sådan frispelning. Hade Ventola varit Ronaldo eller Kallon så är jag övertygad om att vi hade sett 1-0 där.
Den första halvtimmen har Inter kontroll över matchen. En av de killar som bevittnade matchen med mig sade att; ”de kommer ju knappt över på Inters planhalva”. Det var faktiskt så illa för Milans del: de kom ingen vart och redan från början var det klart att det var långa bollar på Sheva som gällde. Men ungefär när det gått en halvtimma så sker en dramatisk scenförändring. Milan tar över matchen helt och hållet och nu är det istället Inter som knappt kommer över till Milans planhalva. I den 38:e minuten kommer matchens bästa chans: Kaladze slår ett fint inlägg till José Marie som bara har att nicka in den i öppet mål, men på något oförklarligt sätt så lyckas han missa målet med en decimeter. Där satt hjärtat i halsgropen hos mig skall jag säga er…
Tre minuter senare rinner Milan igenom i straffområdet och Gresko får bli den räddande ängel som reder ut situationen. Nu luktade det verkligen mål för Milan! Anfallet efteråt tar Kaladze ett skott som Toldo får sträcka ut sig rejält för att få fingrarna på. Halvtidssignalen kom väldigt passande för de blå-svarta.
I halvtidsvilan förmodade jag att Cuper skällde ut sina mannar rejält, något annat kunde jag inte tänka mig. Jag förväntade mig ett heltaggat Inter från avsparken i andra halvlek. Vad får jag se? Jo, ett Milan som fortsätter att ha kontroll över matchen de första tio minuterarna av andra halvleken. Nu började jag verkligen bli nervös och jag var rädd för att det skulle bli ännu en pinsam derbyförlust. Men precis som i första halvlek så sker en total scenförändring, men nu till Inters fördel. Inter börjar få mer kontroll över handlingarna och nu tändes hoppets låga inom mig. I den 60:e minuten så slår Seedorf ett inlägg som Vieri bröstar ner och drämmer den… en meter över tyvärr. Det var faktiskt Inters bästa chans och de ord som kom ur min mun efter den missen passar sig ej för tryck.
Det man har fått pikar för som Interfan denna säsong är att vi inte vunnit mot något storlag hittills. Med tanke på att vi skall möta Valencia om tio dagar, som är ett lag av yppersta klass, så är det dags att vi börjar prestera bra fotboll mot lag av högre kaliber. Med 13 minuter kvar som kom avgörande till min vilda glädje. Äntligen skulle vi slippa se ännu en 0-0 match av Inter mot ett storlag och kanske skulle vi få vår revansch mot Milan? Målet av Vieri trodde jag skulle sätta otrolig fart på Milan och att ett mål för Milan var att vänta. Vad händer? Jo, Inter har total kontroll över handlingarna och Milan tillåts inte komma till många avslut.
Nåja, det var inte hela sanningen… Tack vare vår slovakiske landslagsback Vratislav Gresko så blev det inte ett oavgjort resultat. Med sju minuter kvar av ordinarie matchtid så kommer José Marie igenom och jag var bombsäker på att Toldo skulle få plocka ur bollen ur nät, men då kommer Gresko med sitt långa vänsterben och gör en magnifik brytning! Andra gången i matchen han gör en kanonbrytning och han räddade Inter denna kväll. Jag har från tidigare haft en negativ inställning till honom, men jag har samtidigt lagt in en brasklapp att han faktiskt inte är en naturlig vänsterback och att han skolas in där. Den sista tiden har jag lyft fram honom och sagt att han faktiskt börjar bli riktigt bra på vänsterbacken, vilket gläder mig enormt! Extra roligt är det när ens medskribenter, som tidigare fnyst åt vår vänsterback, börjar tycka att Gresko visar upp fina kvalitéer på sin vänsterbacksposition.
Med två minuter kvar är det ytterst nära att det blir 2-0 till Inter när Christiano Zanetti träffar stolpen. Inter håller ut hela matchen och går därmed upp i ensam ledning i tabellen. Vi fick vår efterlängtade revansch, men vi hade nog önskat ett lite roligare resultat än 1-0. Att det offensiva spelet inte var så övertygande är inte speciellt roligt att konstatera, men en vinst är alltid en vinst. Jag hade inte klagat över att det skulle ha varit orättvist om det blivit 1-1. Rent chansmässigt så var det jämt överlag och det var en typisk 0-0 match.
Men, precis som jag skrev innan matchen, så får man inte glömma historikens makt. Jag skrev att det naturliga resultatet var en tvåa efter följden X, 2, X, 2, X, 2, X… och jag fick rätt. Nu slipper vi skämmas inför Milan något mer och vi kan börja hoppas på scudetton. Vinst i helgen mot Juve samtidigt som Roma tappar mot Lazio och vi har ryckt ifrån. Jag hoppas på en kanonmatch i Milano till helgen då jag för första gången skall besöka staden.
