Inter visade vart skåpet skall stå!
Roma kom till San Siro med endast en seger där på de senaste tjugo åren. De åkte från San Siro med ännu en klar förlust i bagaget mot ett Inter som imponerade ruskigt mycket!
Nervositeten föll över mig som ett spöregn minuter innan matchen. Seriefinal och vinnaren skulle ta ett stort steg närmare scudetton. Jag hann knappt sätta mig ner förrän vi upplevt två målchanser – ett för vardera lagen. Montella får en halvchans alldeles i inledningen som han försöker lobba in över Toldo. Lobbförsöket innebar dock att bollen hamnade långt över ribban. Efter att klockan passerat en minut så får Vieri bollen på mitten. Han slår en genial passning som friställer Alvaro Recoba. Recoba rycker förbi Zebina och rundar sedan Antonioli och sätter bollen iskallt in bakom honom. Dock skall erkännas att han inte fick en ren träff och att bollen lätt kunde ha räddats av tillskyndande Romaförsvar… Men mål är mål, n´est ce-pas?
1-0 efter 1½ minuts spel… Precis som mot Valencia gör vi mål tidigt och försätter undertecknad i ett smärre chocktillstånd. Känslorna som vällde över mig är svårbeskrivliga. Jag började i alla fall drömma iväg om en ensam serieledning och om ett Roma som ännu en gång får sig en örfil av en hand realitet. Första halvtimmen imponerar Inter ruskigt mycket med sitt spel. Jag var innan matchen lite orolig över hur kanonaden mot Valencia i torsdags skulle ha påverkat laget rent fysiskt. Det tog dock inte många minuter innan jag kunde lägga den oron åt sidan. Inter visade nämligen upp ett mycket homogent spel, och mycket cred för det skall vår unge fransman Stephane Dalmat ha. När man ser honom spela som han gjorde igår så förstår man alla lovord som uttalats om honom. Hans speed och teknik är en fröjd för ögat. Matchen igår bådar mycket gott inför slutspurten av Serie A. Jag tror, vilket jag har påpekat många gånger tidigare, att just Dalmat kan ha en avgörande roll i Inters kamp om Scudetton.
Nästa rejäla målchans som Inter har kommer i den 20: e minuten. Recoba kommer lös på vänsterkanten och måttar ett inlägg mot Vieri. Samuel hinner dock få en fot på bollen som hindrar Vieri att slå in den i öppet mål. Två minuter senare som kommer Cafu igenom för Roma. Efter lite kroppskontakt med Javier Zanetti så lägger han sig ner i straffområdet. Solklar filmning och domaren dömer gult kort. Otroligt korkat gjort av Brasilianaren Cafu! Han hade utan problem kunnat stå på benen och därmed ha fritt fram mot Toldo. Istället så lägger han sig ner och försöker få en straff. Cafus uppträdande denna match gjorde att min respekt för honom flög all världens väg.
Herr Cafu filmar åtskilliga gånger denna match och spelar ruskigt fult. I den andra halvleken så går han in med dobbarna före på Serena. Bara just den förseelsen hade jag inte tvekat att döma rött kort för om jag vore domare. Istället så låter domaren denna förseelse vara. Helt otroligt!
Om vi återgår till handlingarna så började Roma få lite grepp om matchen kring 30 minuters - sträcket. Det började bli lite farligare när de vita hade bollen och undertecknad började bli lite smått orolig. I den 38: e minuten så gör Cafu en rush på högerkanten. Bollen går sedan till Totti som får till ett kanoninlägg. Redan när Cafus rush börjar så ser jag att det är helt tomt på Inters högerkant. Högt säger jag: ”Helvete, kolla in er högerkant!” Mycket vackert så når Tottis inlägg Delvecchio på Inters tomma högerkant. Tyvärr, för Romas del, så får han inte någon bra träff på inlägget och bollen träffar stolpen och studsar ut. Mest tacksam för det var nog Javier Zanetti som inte riktigt hade koll på sin högerkant.
I den 44: e minuten så får Recoba bollen på högerkanten. Med ett kirurgiskt inlägg så hittar han Vieris panna som träffar bollen underbart vackert och bollen seglar in bakom Antonioli. De som satt bredvid mig ställde sig upp och skrek tillsammans med mig. Målet var ett mästerverk av Recoba, men främst Vieri visade upp vilken otrolig målkänsla han har. Han står egentligen felplacerad med en halvmeter när bollen kommer. Detta gör inget för Herr Bobo Vieri. Det rättar han till genom att luta sig bakåt och rikta huvudet perfekt så att bollen hamnar otagbart för Antonioli. Det var så vackert, så vackert! Första halvleken slutade 1-0 och det är helt välförtjänt. Inter spelar mycket variationsrikt och rent försvarsmässigt är det ett fläckfritt agerande av samtliga.
Andra halvleken börjar med att Dalmat rinner igenom och skjuter ett stenhårt skott som inte Antonioli får grepp på. Vieri är och hugger på returen men Antonioli lyckas, med mycket små marginaler, rädda bollen. 3-0 där och matchen hade definitivt varit punkterad. I den 48: e minuten kommer så den fula stämplingen av Cafu. Att Herr Capello har mage att klaga på domaren är för mig helt oförståeligt. Om något så skall Roma vara tacksamma för att domaren var snälla med dem denna match. Han klagade på det gula han fick för den solklara filmningen, men inte ett ord om att han borde ha fått rött för påhoppet på Serena. Beklämmande! Minuten efteråt sker något mycket kontrasterande. Di Biagio får gult kort för en närkamp med Totti. En närkamp som inte var något i jämförelse med de vi fick se för mindre än en minut sedan. Just då var det väldigt lätt att hålla sig för skratt. Inom en tre minuters period i andra halvlek så hinner Roma göra två stycken offside mål. Ena döms bort men det andra godkänns.
Här går vi på personliga åsikter och det kan säkert många Romafans komma och klaga på. Men jag och de som bevittnade matchen med mig tyckte att det var offside. Då skall också nämnas att de jag såg matchen med inte höll på något speciellt lag. Just då så satt jag med rubriken solklar framför mig. Det skulle stå ”Domaren dömde bort Scudetton från Inter”. Efter att han missade Cafus stämpling och godkände Tottis mål så var jag inte speciellt glad.
I en kvart så satt jag med en otäck känsla i magen. Det kändes som att vi skulle tappa det här och att kampen om Scudetton fortfarande skulle vara jämn efter denna omgång. Men i den 72: a minuten så får Inter frispark till höger om Antoniolis straffområde. Jag säger till killen bredvid mig; ”Han sätter den!”. Han frågar mig varför jag trodde det. Då sade jag att han satt många liknande lägen tidigare i karriären och han kommer att sätta den nu också. Frisparken läggs… och mycket riktigt så sitter den i krysset! Helt otagbart för Antonioli! Jag ställde mig upp och skrek;”Jag sade det! Jag sade det!” En underbar känsla vällde över mig. Matchen var definitivt punkterad. Inters andra och tredje mål sker båda när man förväntade sig att Roma skulle kvittera. Man kan förstå att luften gick ur Roma.
Fortsättning följer här
