Det luktade mycket Stéphane
Ricardo Quaresma kan ställa sig i samma kategori som Keane, Vampeta och Dalmat. Spännande spelare som kom för dyra pengar och talang men fick åka ifrån San Siro med huvudet hängande lågt.
Få transfers som har gått till på det sättet som Ricardo Quaresma gick till har lyckats i Inter. Fem-i-tolv innan deadline går eller när sista faxen dragit iväg sitt dokument sådär över deadline så har spelare bytt klubb. Ricardo var årets förmåga vars karriär blev ungefär ett halvår långt.
Mourinho ville spela 4-3-3 men saknade stora spelare för det systemet. Han såg att Obinna kunde spela så, Balotelli hade möjligheten att göra det men det saknades ändå ett eller två namn för att få den konkurrens som Mourinho ville ha. Mancini köptes redan in under förra säsongen och var ny i Inter tidigt under transferfönstret. Problemet var att Moratti tidigare hade gjort två saker som ansträngde kassan, dels ordnat ett superkontrakt till Mourinho dels höjt bl.a. Ibrahimovic lön.
Som portugis visste han att Quaresma var tillgänglig men att det bara var ett spel av presidenten i Porto för att släppa honom. Moratti var tvungen att punga ut med pengarna och bli av med den talangfulle Pele för att Mourinho inte skulle kunna klaga att han inte fick de spelarna som han ville.
Sagt och gjort så kom han, yttersidans trademark till San Siro. Många hade höga förväntningar att han skulle revitalisera Inter som under Mancini spelat stabilt men ibland okonstruktivt, speciellt då på mittfältet.
Det började bra mot Catania där han högst delaktig i Mascaras självmål. Men resten av tiden gick det lika illa för Quaresma som för Mourinho's 4-3-3. Till Ricardos försvar kan man säga att Mancinis prestationer i Inter har varit minst lika dåliga. Men att pressen från hans lön och hans övergångssumma gjorde att Inter fansen snabbt började ogilla det de såg för det här alpliknande berget av pengar som klubben hade satsat.
Mot slutet kändes det bittert, men det finns en hel del samma känsla som när Stephane Dalmat försvann från San Siro. Dalmat var i sina bästa stunder en virtuos på vänsterkanten (under första säsongen) men lyckades inte att prestera på den nivån som krävdes och fick därmed vissa delar av San Siro emot sig. Detta gjorde att hans självförtroende försvann, ungefär som den har gjort för Quaresma som aldrig har fått lära sig att när ingenting fungerar i fotboll att börja spela enkelt.
Quaresma försökte och försökte. Det var yttersidor, försök till tunnlar och gud vet vad. Det mesta slutade med bollar långt ifrån målet och inget stämnde, vilket visade sig i hans sista matchen när han hade ett dunderläge att vända det hela med en kanonläge dra upp bollen på tredje terzo.
Så, för mig handlar det om psykologi. Quaresma har talang, har speed och borde vara en topp 20-spelare om man kollar på vad han kan. Problemet är att hans psyke inte är tillräckligt starkt för att spela i de bästa ligorna. Därav håller jag med Arrigo Sachi (som dessutom oftast har rätt) att Ricardo kommer få det svårt även i England.
Mourinho borde stått på spelarens sida när han som enda person ville få igenom transfern. Han borde tagit ett halvår med 4-3-3 men han vågade inte. Inter har 4-4-2 inskrivit i väggarna numera och det tar tid att ändra ett vinnande koncept.
Så. Quaresma lades på offerplatsen, nu undrar jag bara vem som ska få bli nästa scapegoat för eventuella misstag. Kanske blir det Mourinho himself som får ta spott och spe?!
För den som undrar vart Dalmat är så senast någon såg han spelade han Sochaux. Så kan det gå.