Il capitano - sista måltiden
Med stor sannolikhet är detta derby Paolo Maldini's sista i karriären. Oavsett vad man anser om Milan så kan man inte göra något annat än ta ihop händerna och klappa för en person som personifierar det finaste man kan göra som en fotbollspelare - spela hela karriären i en enda klubb.
1985. Året innan Chernobyl small, året innan Palme dog, gjorde Paolo Maldini debut mot Udinese i Serie A. Det blev inte fler matcher i Serie A just den säsongen, men det är ändå helt unikt att en spelare håller så länge under en hel karriär i en klubb som Hennes&Mauritz ambassadören Maldini gjort.
På det personliga planet om man ser vad han har vunnit och vad han har hunnit med så är det mer eller mindre helt enastående eller vad sägs om fem Champions League titlar och sju Serie A.
Berlusconi och Galliani borde om de har någon känsla för vad Paolo har gjort för klubben - hänga in tröja nummer 3 förevigt, förövrigt samma nummer som Inter har hängt upp Facchettis.
Redan för en massa år sedan när Inter ställde upp med Oba Martins så trodde många att Maldini var slut, men Paolo lyckades visa att erfarenhet och smartness kan ersätta ungdomlig snabbhet och yvighet. Oba kom ingenstans det året.
Som back har han hållit spelare såsom Maradona, Batistuta, Zidane, Ronaldo och Zlatan mållösa, han har slitet ut minst två generationer Inter lirare men nu närmar sig slutet. För mig är det ett tronskifte som Milan måste gå igenom nu när derbyt närmar sig. Vem ska hålla fanan högt, vem ska stabilisera en obalanserad trupp framöver?
Det är frågor som Maldinis frånfällo ställer, men vi får en sista showdown på söndag. Jag och många med mig kommer hålla ett speciellt öga på Maldini för sista gången i det finaste av derbyn.
Så arrivederci Maldini! Ett unikum inom världsfotbollen.
