Tankar efter Derbyt
Spridda tankar och funderingar efter Inters sköna viktoria mot Milan.
Matchrapporten dyker upp imorgon bitti då euforin lagt sig lite och objektiviteten återfunnits. Känsliga läsare uppmanas att sluta läsa här eftersom det som formuleras i denna text är fria tankar och funderingar kraftigt nedsmittade av bubblande glädje...
Först och främst. Vilken underbar seger! Efter två raka förluster i kampen om Madonninan så sade dock magkänslan att det skulle gå Inters väg ikväll. Var segern orättvis? Adriano gjorde mål med handen, Pippo hade ett offside-mål avvinkat. Cesar räddade alla tre poäng med fotparaden i 92:a minuten. Milan var bäst den första kvarten och den sista. MEN... men Inter borde ha avgjort matchen helt i första. 4-0 hade inte varit någon omöjlighet om man satt sina solklara chanser. Dessutom ägde man spelet efter minut 15 till minut 70.
Är ligan avgjord nu? 11 poäng ner till Milan och 9 ner till Juventus (efter poängtapp mot Samp) och jag poängterar det igen. Juve och Milan tappar alldeles för många "lätta" poäng mot "svagare" motstånd - och det är det som har avgjort (ja, avgjort) ligan. Topplagen tar ut sig mot varandra (Milan vinner över Inter som vinner över Juve som vinner över Milan som förlorar mot Inter, ja ni fattar...) men det är i matcher mot Reginna och Cagliari man vinner ligan.
Det var matcherna i matchen som avgjorde derbyt. Ska man göra det förenklat för sig kan man dela upp det i...
1) Hjärnornas kamp
Ancelotti hade sagt att Milan skulle besegra Inter med smarthet. Mourinho skippade snacket och körde raka rör på sina två fyrtorn (Adri och Ibra). När matchen stod och vägde efter Milans reduceringsmål så stängde Mourinho kiosken genom att göra tre überdefensiva byten. Schack matt!
2) Dåtiden mot Nutiden
Mourinho valde som sagt att spela med sina två jättar som han skulle matcha mot Milans legendariske kapten samt Khaladze. Maldini gjorde verkligen inte bort sig, och raderade bort Zlatan i stora delar av matchen, men när Adriano accelererade sig förbi den gamle så såg stackars Maldini verkligen ut som en 40-åring. Khaladze då? Georgien hade en mardrömsmatch och framför allt i inledningen av andra såg han rätt vilsen ut. Dessutom förlorade han den livsviktiga nickduellen mot Zlatan som bäddade för Dekis avgörande 2-0 mål. Knock-Out!
3) Framtiden mot Muren
Med Kaká borta var Pato Milans vassaste vapen. 19-åringen visade vilken enorm talang han besitter. Stundtals lekte han med backlinjen men var alldeles för ensam för att kunna bli riktigt farlig. Mot sig hade han tuffe Samuel som slet som ett djur i försvaret. Även om Inter vann matchen måste jag säga att Pato vann duellen. Här har Milan en framtida guldbollen-vinnare!
Det var kanske tur att Gattuso inte spelade ikväll. Ancelotti ville ju ha ett intelligent spel och att äta levande sniglar låter inte särskilt intelligent nånstans...
Förr i tiden, för de som minns, så brukade Milan förlänga med en av sina stjärnor inför derbyt och laget strålade av självförtroende och positivism - av känslan av la famiglia. Samtidigt brukade någon av Inters bänkade stjärnor klaga på speltiden och att man ville flytta. Känns lite ombytta roller i år. Medan man i Inter diskuterat vem som borde starta bredvid Zlatan har man i Milan diskuterat om Ancelottis vara eller inte vara.
Ja, Adrianos mål var solklar hands! Inget snack om saken. Hade domaren sett den borde han blåst för frispark till Milan. Men som man säger här på SF: sånt jämnar ut sig på en lång säsong. Ena dagen får ett lag en offside-mål med sig, den andra får man en handboll mot sig. C'est la vie! Förövrigt tyckte jag att Rosetti gjorde en kanon-match!
Bäst på plan? Pato!
Zlatan var ovanligt blek ikväll - om man mäter honom efter Zlatan-barometern. Men i andra halvlek blixtrade han till vid ett par tillfällen och visade att han är top of the top, som han själv säger. Skottet som Abbiatti räddade kunde lätt ha blivit en Zlatan-klassiker och han avgjorde faktiskt matchen indirekt med den fina nedtagningen till Deki...
Paolo Maldini - legenden gjorde sin 56:e och sista derby ikväll. Jäkli´t grande, som en viss poet hade sagt.
...Adriano däremot var stekhet och på en strålande spelhumör. Med lite kyla hade han säkert kunnat sätta både ett och två mål till. Vid ett par tillfällen hade han kunnat passa radarpartnern men jag tyckte ändå det var rätt att gå på eget avslut.
Någon mer som fick kalla kårar när Mourinho valde att ta in Burdisso?
Milan storebror? Ja, absolut. Man har 17 scudetti jämfört med Inters 16(½) men man är framför allt framgångsrikare ute i Europa. Men på senare år känns det verkligen som att vinden har vänt och att lillebror tröttnat på att stå i storebrors skugga, gått till gymmet, pumpat musklerna, kommit hem och spöat storebror. Fortfarande småbröder men fan så mycket starkare och bättre.
Pippo Inzaghi, troligen världens minst sympatiske spelare, har aldrig varit en favorit. Troligen för att han spelat i både Juve och Milan. Men visst är han underbar att skåda när han får en domslut mot sig? Jag?! Offside?! Skojar du?!? Hade det varit Zlatan som protesterat på det sättet hade han garanterat fått ett gult.
Bäst i Inter? Cambiasso i hård konkurrens med Stankovic. Cambiasso tuggade mycket häl ikväll. Stankovic har denna säsong gått från att ha varit på väg till Juve och uträknad av Mourinho som en föredetting till att vara världsklass som 3/4:a.
Kan hålla med de som påstår att Rosetti gjorde nått misstag i matchen. Jag menar, Ambro fick vara kvar hela matchen...
Spelartypen Milan saknar är den spelartypen Inter har så gott om. Tunga targets att sikta bollen på. Ibland blir det för mycket rull i sidled. Inter å andra sidan hade inte haft skada att ha spelartypen Milan har så många av, nämligen en kreatör i mitten...
Den tåls att se på - här har vi tabelltoppen
Inter 56 p 42 gm 17 im
Juve 47 p 39 gm 21 im
Milan 45 p 41 gm 25 im
"Kokar du? Kokar du?"
FORZA CAMPIONI!
