Den specielle ställs mot Sir Alex
Matchen som äger rum på tisdag är, på alla sätt, mer än en match mellan tjugotvå fotbollsspelare. De italienska mästarna tar emot de engelska mästarna. Men framförallt tar vår specielle portugis emot sin gamla antagonist; Sir Alex Ferguson.
Mycket kan, och kommer, att sägas inför det stundande stormötet med Manchester United. Två av världens största klubbar ställs mot varandra redan i åttondelsfinalen i årets upplaga av Champions League. Ronaldo och Zlatan till trots, vänder vi nu blickarna mot bänken. För där kommer en annan match att gå av stapeln på tisdag klockan 20.45. Den mellan de två bästa(?) tränarna i världen. Nu tar vi oss en titt på hur deras framgångsagor sett ut hittills.
Karriärens begynnelse
Alex Ferguson inledde sin tränarkarriär i East Stirlingshire och St Mirren, innan han till slut landade i det lag som senare skulle göra honom allt mer omtalad; Aberdeen. Efter en knackig inledning i Aberdeen fick Ferguson ordning på sitt manskap inför andra säsongen, då Aberdeen vann sin första ligatitel sedan 1955. Bara tre år senare gjorde Aberdeen än bättre ifrån sig då man vann Cupvinnarcupen (dagens Uefacupen). Denna bedrift gjorde att Ferguson blev ett hett byte för klubbar som haft det svårt på senare tid. Men trots allt tackade Ferguson nej till klubbar som Arsenal och Tottenham. 1986 blev dock frestelsen för stor. När Ron Atkinson blev sparkad i november, tackade Ferguson ja till att ta över Manchester United.
Efter att ha jobbat som tolk åt Bobby Robson, hjälptränare åt Luis van Gaal och assisterande tränare i Benfica, fick Jose Mourinho år 2000 äntligen chansen att testa på att vara huvudtränare. Jupp Heynckes fick sparken från Benfica efter bara fyra ligaomgångar och Mourinho var inte sen med att tacka ja till att ta över tränarsysslan. Dock blev hans karriär i Benfica kortvarig då han redan efter nio omgångar bröt sitt kontrakt, sedan Benficas nytillträdde president Vilarinho vägrat förlänga avtalet. Mourinho lämnade Benfica bakom sig och efter en kort men lyckosam sejour i União de Leiria, fick han äntligen träna ett lag, vars ledning trodde på honom; FC Porto.
Väl i Porto fixade Mourinho en tredjeplats i ligan redan under sin första säsong. Mourinho kände sig säker på sitt lag och lovade Portos fans att man skulle vinna ligan redan nästföljande år. Sagt och gjort? Ja, och det med råge. Mourinho fick FC Porto att prestera på topp i match efter match. Man vann både ligan och den inhemska cupen, men framförallt vann man Uefacupen. Porto tog Europa med storm och av bara farten vann man ligan även nästkommande år. Och Uefacupvinsten? Ja, den följde man upp med att vinna den finaste turneringen i världen: Champions League.
I en storklubb
För att beskriva Alex Fergusons framfart med Manchester United, skulle man behöva skriva en hel bok. Kanske räcker det med att säga att Alex Ferguson bland annat blivit dubbad till Sir Alex Ferguson under sin tid i United? Att han har varit i klubben i över 22 år? Att han har vunnit Premier League hela tio(!) gånger? Att han har vunnit Champions League två gånger (med nio års mellanrum)? Att han har vunnit FA-cupen fem gånger? Listan kan göras längre. Med andra ord är Sir Alex Ferguson ett unikum i dagens fotboll.
Mourinho å sin sida är tränaren som gjorde Chelsea till den stormakt man idag är i fotbollsvärlden. Uppbackad med massvis av oljemiljarder, var det Mourinho som fick alla stjärnorna att dra åt samma håll. Det var Mourinho som såg till att det blev möjligt för Chelsea att plocka hem Premier League två år i rad. Det var Mourinho som fixade tre cuptitlar på tre år till Chelsea. Mourinho är även han en mästare. Trots de fina resultaten fick Mourinho till slut lämna sitt uppdrag i Chelsea. Det spekulerades mycket i att det varit problemen mellan ägaren Roman Abramovich och Mourinho som gjorde situationen ohållbar.
Mourinho gick sysslolös ett kort tag, innan FC Internazionale, med Massimo Moratti i spetsen, stolt kunde förklara att Jose Mourinho var den tränare som skulle ersätta Roberto Mancini sommaren 2008.
I Inter har Mourinho gjort det bra. Även om spelet stundtals sett lite knackigt ut och sommarens värvningar (Mancini och Quaresma) varit riktigt katastrofala, leder ändå Inter ligan med hela 9 poäng, och man är vidare i alla turneringar man ställt upp i. Frågan alla ställer sig är nu: Vad händer när Mourinho får laget att prestera till sin fulla förmåga?
Likheter och skillnader
Både Sir Alex och Mourinho har bevisat att de är kompletta som tränare. Båda två har lyckats vinna både inhemska och europeiska titlar med mindre lag (Aberdeen och Porto), samtidigt som de båda har levererat titlar även i storklubbar (Man U och Chelsea). Den stora skillnaden är dock att Sir Alex fått gott om tid på sig, för att bygga upp sitt fina lagbygge. Han har strategiskt bytt ut spelare för spelare när han sedan har föryngrat laget.
Mourinho å sin sida, blev i och med att han tog över Chelsea, en tränare som man kontaktar när man vill ”få jobbet gjort”. Mourinho garanterar titlar. Mourinho garanterar dig titlar, nästan omgående. Vi kommer knappast få se Mourinho på Inters bänk i tjugo år framåt. Mourinho kommer att göra sitt jobb. Han kommer att leverera titlar, både inhemska och europeiska. Sedan kommer han dra vidare. Till ett annat lag som behöver få ordning på sin skuta. Det är samtidigt lite av Mourinhos charm, man njuter av att veta att klubben man älskar har ett tydligt projekt som Mourinho med all sannolikhet kommer att ro i hamn.
Mentalitet
Båda tränarna är extremt skickliga när det gäller den mentala biten. Sir Alex har blandat vettvilliga kämpar (Keane, Scholes..) med spegelfixerade finlirare (Ronaldo, Nani, Beckham(?)..). Vilken typ av spelare eller människa det än har handlar om, så lyckas Sir Alex få ut det bästa ur spelaren när denne är på planen. Alla är underställda kollektivet. Ser du dig själv som större än klubben, så blir det raka vägen ut. Se bara vad som har hänt med spelare som Stam, Van Nistelrooy och Keane.
Mourinhos styrka är att han är en sann mästare på att få individerna att dra åt samma håll. Mourinho säger gärna något kontroversiellt på en presskonferens, bara för att få fokus på sig själv istället för sina spelare. När Mourinho lämnade Chelsea så beskrev Drogba det som ”en far som gått förlorad”. Det säger något om vilken relation Mourinho har till sina spelare. Han ställer upp för dem till 100% så länge han vet att de är beredda att göra detsamma för honom, ute på planen.
Media
Vad vore Mourinho och Sir Alex utan alla skriverier? De båda är otroligt omskrivna i pressen. Sir Alex har på senare år mjuknat och bjuder gärna på mer eller mindre vassa uttalanden. Mourinho å sin sida blandar friskt mellan öppenhjärtliga kommentarer och isande elaka repliker. Kort och gott kan man säga att både Mourinho och Sir Alex är två tränare som har insett hur man kan använda mediedrevet till sin fördel. Det bevisar återigen att de båda tränarna är både innovativa och ständigt medvetna om vad de gör. Samtidigt är de väldigt lika.
Inbördes möten
Säsongen 2003-2004 möttes de båda tränarna i just åttondelsfinalen i Champions League. Mourinhos Porto knäppte storlaget Manchester United på näsan och fortsatte sedan som ni vet sitt segertåg ända fram till finalen i Gelsenkirchen, där man till slut besegrade Monaco med 3-0.
Förutom detta möte har de båda tränarna stött på varandra i både FA-cupen och Premier League under Mourinhos tid i Chelsea. Sett över totalt antal möten är det Mourinho som leder då Ferguson faktiskt bara lyckats besegra portugisen en enda gång, nämligen i en Premier Leaguematch i november 2005.
Inför matchen
Vi avslutar denna artikel med kommentarer som de båda tränarna yttrade straxt efter lottningen till åttondelsfinalerna:
”Det ska bli intressant att möta José igen. Han är en stark karaktär och en god person, och jag har alltid kommit bra överens med honom” - Sir Alex Ferguson
”Det ska bli fantastiskt att möta sir Alex igen. Jag respekterar honom för vad han är och för vad han betyder för engelsk fotboll” - Jose Mourinho
Räkna med ett annat ljud i skällan nu när matchen kryper allt närmre. Det är nu fem dagar kvar!
