Analys: Hur man gör mål på Man United!
Ingen kan ha undgått att årets upplaga av Manchester United har slagit rekord i hur få mål man släppt in. Nyligen gjorde engelska tidningen The Guardian en grundlig analys av hur laget spelar i defensiven för att hitta anledningarna till att laget släpper in så få mål. Det ska sägas att siffrorna som nämns här nedan är hämtade före gårdagens Premier League omgång där Blackburn lyckades slå ett litet hål i den röda muren, dock till ingen nytta (förlust 2-1).
Ofta när man diskuterar försvarsspel hör man belackarna direkt hugga på att man inte prioriterar offensiven och därför spelar en negativ och målsnål fotboll. Detta stämmer verkligen inte på de röda djävlarna då de är på tredje plats i Premier Leagues mål/match tabell, bara Chelsea och lokal konkurrenterna Manchester City har gjort fler mål per match. Försvaret å andra sidan släpper in ynka 0.4 mål per match, och det ska sägas att bortsett från igår, så var senaste gången Manchester United släppte in ett mål i ligan den 8: e november då Samir Nasri gjorde bägge i förlust matchen borta mot Arsenal.
Så vad beror försvarssuccén på? Statistiken säger att man håller bollen mer i laget samt att passningsspelet har förbättrats avsevärt jämfört med ifjol. Förra säsongen passade Manchester United 458,5 passningar per match och 80.5% av dessa var lyckade passningar. I år är man redan uppe i 518,5 passningar per match där 83.54% av dessa hittar rätt adress! Kort sagt så vårdar man bollen väldigt mycket och har förbättrat förmågan att hålla bollen i laget efter devisen det är svårt att göra mål om motståndarna inte får låna bollen.
Nu påpekar den mer uppmärksamme av er att ett högt bollinnehav kan bero på att man är tillbakapressad på egen planhalva eller att man rullar i sidled på bästa Daniel Andersson manér, och visst det kan man säga var fallet första timmen av bortamatchen mot West Ham, men i den matchen ville man lura fram Zolas manskap för att sedan anfalla med fart bakom den ytan som Hammers blottade. Dessutom har man i de senaste 13 matcherna räknat i antal tillslag på bollen haft bollen fler gånger på motståndarnas planhalva än något annat lag i serien!
En förklaring till detta kan Berbatovs intåg vara, då han är en central tank som likt Zlatan är väldigt bra på att suga åt sig bollen tills medspelarna hinner komma upp i anfallen, samt att han är en mycket bättre anfallsspelare än både Tevez och Rooney i det avseendet att han kan hålla i bollen bättre när han är felvänd, d.v.s. när han har ryggen mot mål. Dessutom har Darren Fletcher använts flitigt på mittfältet och han är en betydligt mer defensivt utpräglad spelare än både Anderson och Hargreaves. Framför honom har Michael Carrick oftast spelat och kombinationen bollvinnande Fletcher och passningsspelaren Carrick har fungerat mycket bättre än när Carrick ackompanjerades av Hargreaves eller Anderson.
Dessutom har man i Vidic och Ferdinand kanske världens bästa mittlås, där dessa två herrar komplimenterar varandra på ett nästan kusligt sett, där den ene alltid vet var och vad den andre ska göra. På vänsterbacksplatsen har man världens bästa vänsterback, Patrice Evra. Däremot har man haft problem på högerbacken, där Rafaels orutin lyst igenom i hans minst sagt tveksamma positionsspel och där åldern tagit ut sin rätt på Gary Neville, och detta har lett till att sydkoreanen Park fått starta så många matcher som han har gjort den här säsongen (hittills redan 12 jämfört med 8 på hela fjolårssäsongen) för att täcka upp framför, vilket i sin tur har lett till att Ronaldo fått flytta över till vänsterkanten.
Det är precis här på kanterna, som man kan påstå att Manchester Uniteds akilleshäl är. Förutom högerkanten kan även vänsterkanten vara problematisk för Fergusons lagbygge, då Cristiano Ronaldo knappast kan anklagas för att jobba hemåt alltför ofta men det ska tilläggas att man som ytterback ska vara väldigt modig när man rusar längs Ronaldos kant för tappar man bollen lämnar man portugisen helt ensam och det är knappast önskvärt. Därför är kontringarna otroligt viktiga för att kunna slå United, för kan man dra isär mittlåset och få dem ur position (särskilt Ferdinand) då river man även upp stora hål i deras försvarslinje. Dessutom kan man argumentera för att ligga på hårt i början av matcherna för att få ett tidigt mål och inte låta de låna bollen då de är ovana att spela försvarsspel då deras enda förluster i år kommit då de hamnat i underläge i antingen ett tidigt skede som mot Liverpool eller där de varit hårt tillbaka pressade matchen igenom som mot Arsenal.
Personligen tror jag på ett Inter som spelar som Chelsea brukade göra under Mourinho, med den skillnaden att istället för 4-3-3, kör man julgransformationen i försvarsspelet för att övergå till 4-3-1-2 i kontringarna. För den som förväntar sig ett högt bollinnehav av Inter på tisdag kväll kommer att bli besviken, då Mourinho redan gått ut och poängterat att Inter är ”världens bästa kontringslag.” Vi kommer ha en matchbild där Manchester United kommer ha mycket boll på mittfältet och då gäller det att vinna bollen högt på plan men framför allt få högre utdelning på alla chanser man skapar, annars klarar man inte att vinna mot världsmästarna från Manchester.
FORZA INTER!!
Källor: Gazzetta dello Sport, The Guardian, www.manutd.com.
