Lagbanner

Zimmerman reflekterar

Himlen gråter. Den har så gjort i två dagar nu. Två gigantiska fotbollsnationer gråter. Först åkte, de kanske allra största favoriterna, Frankrike ut igår. Detta utan att ha gjort ett enda mål. Idag åkte Argentina ut - ett Argentina som många höll som favoriter till slutseger i VM. Ett faktum som gav mig vild glädje...

...Men i glädjens stund skickar jag en tanke till det Argentinska folket och till vår lagkapten Javier Zanetti.

Javier Zanetti kommer inte att blicka tillbaka mot 2002 som ett lyckat år. Länge såg det ut som om sju trogna år i klubben skulle betala av sig med en ligaseger. Vi vet alla vad som hände: Inter hade nerverna utanpå tröjan och klappade ihop totalt i den sista omgången mot Lazio. Efter ligan slutade ville Zanetti blicka framåt mot VM. Turneringen som låg några veckor framåt i tiden skulle få honom att uppleva något positivt igen efter den tunga avslutningen på säsongen.

Argentina var ju ändå favoriter hos många. Jag tar det för givet att Argentina och Frankrike är de lag som blivit mest tippade på som slutsegrare i detta VM. Nu är båda ute och de har lämnat sina land i ett chocktillstånd. Argentina som ville få uppleva något positivt i en tid av kris. Frankrike som är så bortskämda med framgångar på planen hade knappast räknat med att åka ur såhär pass tidigt

Innan matchen vågade jag inte vara så positiv när jag konverserade med mina kamrater om hur utgången skulle bli. Herregud! Vi skulle ju ändå möta Argentina! Under matchen var jag fylld av motsägelsefulla känslor. Å ena sidan kände jag verkligen att med vårt stabila försvar så kan detta bannemig gå! Men samtidigt så såg jag namnen på våra motståndare: Zanetti, Kily, Ortega, Lopez, Sorin, Batistuta, Veron… Skulle vi verkligen kunna rubba dem?

I den 57: e minuten bryter Anders Svensson ett Argentinskt anfall. Bollen går till Andreas Andersson som håller i bollen och driver den upp på mittfältet. Han släpper över den till Anders Svensson som driver framåt tills han blir fälld bakifrån av Almeyda. Bollen ligger sisådär 30 meter från det argentinska målet. Svensson tar frisparken själv… och tro fan att bollen går i en Beckham-båge över muren och in till höger om Cavallero. Jag ryser då jag skriver det här och jag kommer att rysa ändå fram tills söndag tror jag. Jag har sett målet tjugotalet gånger idag och jag njuter lika mycket varje gång.

Vi lyckades hålla ut. Detta till trots att domaren gjorde sitt bästa för att vi inte skulle gå vidare. Hur han kunde varna Henrik Larsson istället för att ge Kily ett rött kort för frilägesutvisning är helt utom förståelse för mig. Och, inte för att det sker ofta, att han inte hade stake nog att be straffen att gå om tyckte jag också var dåligt. Inte så konstigt att Crespo hann slå in returen då han var på språng och i höjd med Ortega när straffen slogs…

Vi fick inte se om Javier Zanetti grät efter förlusten. Hade jag upplevt en sådan månad som han gjort så hade jag totalt brutit ihop. Jag tycker oerhört synd om honom. I denna match så var han Argentinas bästa spelare i mina ögon. Det var ständigt farligt när han kom i sina rusher på högerkanten. Det stärker min övertygelse om att vi bör ha han på högermittfältet i Inter nästa säsong. Ett rykte säger att Conceicao kanske lämnar klubben för Barcelona och i utbyte skulle vi få Carles Puyol. I mina ögon vore det ett kanonbyte! Sistnämnde har haft en kanonsäsong i Barcelona och det skulle sannerligen vara spännande att se honom i den vackra blå-svarta tröjan. Men rykten är ju… bara rykten. Det är svårt att spekulera i vad som är sanning i alla rykten som går. Inter sammankopplas ju varje silly season med ett tjugotal spelare. Men drömma går ju

Till Inter.it har han sagt att han är enormt revanschsugen. Att komma tillbaka till Inter kommer att ge honom en enorm tillfredsställelse och inspiration att lyckas nästa säsong. Det bådar väl gott, om något?

På Tv:n visas de argentinska tårarna om och om igen. Tommy Söderberg berättar att det gjorde ont i honom att se dem gråta efter matchen. Man känner en enorm sympati för dem - det är väl sådant som visar att man är mänsklig. Och ibland så behöver vi nog påminnas om det. I lyckans rus så skänker jag en tanke till det argentinska folket. De tårar som gråtits där idag skulle kunna ersätta Vänern, utan tvekan.

Det regnar fortfarande ute. Himlen är grå och trist. Men en dag som denna så gör det inte så värst mycket. Vi är vidare till åttondelsfinal och jag tror att det räcker minst till semifinal för oss. Det kan bli en underbar sommar! Imorgon hoppas jag att jag får känna solens strålar igen. När solen skiner på en och man ligger i gräset och bara njuter… då känner man verkligen att man lever, och hur härligt det kan vara ibland. Jag hoppas solen skiner i Argentina imorgon också…


Robert Zimmerman2002-06-12 20:30:00

Fler artiklar om Inter

Inför Inter - Torino: Kan vi hålla nollan?