Jag är Interista och jag lever fortfarande
FC Internazionale har åkt ur Champions League åtta gånger under 2000-talet. Hade vi bara kvalificerat oss för turneringen säsongen 2001/2002 så hade vi säkert åkt ut då med. Trots det lever vi än idag. Att Manchester United skickade oss ur turneringen igår, kommer inte ta död på oss det heller.
2000/2001 – Tredje kvalomgången
Helsingborgs IF skickade oss ur turneringen redan i den tredje kvalomgången. Efter två matcher hade man inte lyckats göra mål på det allsvenska laget, och därmed var äventyret över. Men vi överlevde.
2001/2002 – Inte ens kvalificerade
Efter en åttondeplats i ligan fick vi inte spela i Europa över huvud taget. Men vi överlevde.
2002/2003 – Semifinal
Tog vi oss ända till semifinal. AC Milan stod för motståndet och ironiskt nog åkte vi ur turneringen på färre gjorda bortamål, trots att båda matcherna spelades på Giuseppe Meazza. Men vi överlevde.
2003/2004 – Gruppspel
Slutade vi trea i gruppen efter Arsenal och Lokomotiv Moskva. Äventyret slutade tidigt, men vi överlevde.
2004/2005 – Kvartsfinal
Än en gång var det våra lokalkonkurrenter AC Milan som skickade oss ur turneringen. Totalt blev det hela 5-0 efter dubbelmötet i kvartsfinalen. Men vi överlevde.
2005/2006 – Kvartsfinal
Återigen kom vi till kvartsfinal. Men spanska Villareal blev för svåra. 2-2 totalt. Men vi överlevde.
2006/2007 – Åttondelsfinal
För andra året i rad var det ett spanskt lag som satte stopp för vårt äventyr i Europa. Denna gång var det dock Valencia som stod för motståndet. Ni minns säkert scenerna efter matchen, men vi överlevde.
2007/2008 – Åttondelsfinal
Respass efter totalt 3-0 mot Liverpool. Röda kort var det som symboliserade äventyret denna gång. Men vi överlevde.
2008/2009 – Åttondelsfinal
Efter 0-0 hemma på Giuseppe Meazza, tog Manchester United sig vidare efter 2-0 på Old Trafford. Två bollar i virket hjälpte föga. Men vi överlever.
När jag vaknade i morse var det ett par sms som väntade på att bli lästa. ”Deppig?” var frågan i de flesta av dem och jag svarade liknande på allihop: ”Nja, vi har åkt ur förr. Jag lever än.” Det är nämligen så det är. Vi har åkt ur den här turneringen varje gång vi deltagit ända sedan, håll i er nu, 1965. Så vad är det som är uppseendeväckande med att vi åkte ur även igår? Kanske är det för att vi dominerat den inhemska ligan på ett så överlägset sätt de senaste åren? Kanske är det för att vi fått en mycket speciell portugis som tränare? Kanske är det just för att vi alltid åker ur?
– Jag vet ärligt talat inte.
Något som jag vet är däremot att jag är exakt lika mycket Interista idag som jag var klockan 20.45 igår. Jag är exakt lika stolt över att Inter är laget i mitt hjärta och det jag tar med mig från gårdagen är att vi faktiskt var riktigt, riktigt, nära att sätta ett par baljor på Old Trafford.
Visst, man kan hävda att Interspelarna mest sköt bollen till Zlatan för att sedan försöka hitta på någonting därifrån, men faktum är att jag inte blev ett dugg imponerad av Manchester Uniteds spel. Det som imponerade var att de gjorde mål på de lägen de fick, i avgörande lägen i matchen, medan vi prickade ribban och stolpen. De var helt enkelt väldigt effektiva.
Däremot tycker jag att det är helt absurt att man skall behöva höra ”experterna” sitta och säga att Manchester United spelade en vacker fotboll igår. Vad var det som var vackert? Passningsspelet som ledde fram till att John O’Shea sköt rakt på Julio Cesar?
Jag vill inte ta ifrån Uniteds supportrar glädjen över att ha gått vidare, men den totala hype av Manchester United som råder har jag lite svårt för att köpa. Inter var som sagt riktigt nära att ställa till det rejält för "världens bästa lag" igår. Det som skiljde var små marginaler och kanske kylan framför mål.
Det man kan konstatera är att den effektivaste och därmed bästa fotbollen, just nu, spelas i England. Det beror på framför allt på en sak: pengar. För lika mäktigt som det är att Inter har en anfallsbesättning som utklassar de flesta lagen i Serie A, lika mäktigt är det att United kan ställa upp med en så ruggigt bra startelva, trots att spelare som Tevez och Nani sitter på bänken. Det finns idag inte något italienskt lag som skulle klara av att ha så många spelare av världsklass i sin trupp, utan att gå under ekonomiskt. Så grattis Premier League, ni har de största ekonomiska musklerna för tillfället. Därmed har ni de bästa spelarna och således de bästa lagen. Men igår fick vi se att den faktiska skillnaden på planen inte är så stor som media vill få den till.
Är det förresten någon som minns den HÄR artikeln? Lika aktuell nu som då.
