- -
Juve - Inter 1-1
Juventus och Internazionale delade på poängen i en match som började som en boxningsmatch men slutade som en brottningskamp.
Mourinho var inte villig att ta några risker när han tog sig till Turin för att möta Juventus. Ett väldigt defensivt och centraliserad lag ställdes på banan.
------------Julio Cesar
Zanetti, Cordoba, Samuel, Chivu
-----------Cambiasso
Figo, Stankovic, Muntari, Balotelli
-----------Ibrahimovic
Ranieri ställde upp sina grabbar i klassisk 4-4-2.
-----------Del Piero, Iaquinta
Nedved, Tiago, Poulsen, Marchionni
Molinaro, Legrottaglie, Chiellini, Grygera
-----------------Buffon
Första halvlek
Domare Farina blåste igång matchen som rivstartade direkt. Båda lagen försökte ta sig framåt i banan, Juve främst genom kanterna medan Inter sökte sig centralt. Första riktigt heta chansen gick till Inter. Från backlinjen skickar man en långboll som Chiellini enkelt ska nicka bort men missbedömer helt. Bollen landar istället framför fötterna på Balotelli som genast bryter in i banan samtidigt som Molinaro och Legrottaglie krockar ihop med varandra. Buffon inser faran och går ut för att göra sig stor samtidigt som Super-Mario försöker skjuta mellan benen på azzurri-målvakten. Bollen går visserligen förbi Buffon men han får ändå touch på bollen så att den tappar fart. Sakta, sakta ser man bollen rulla mot mållinjen samtidigt som ett gäng juventini springer för att rensa. 20 cm från mållinjen hinner slutligen Tiago ikapp bollen och rensar bort den. Svettigt nära 0-1 efter knappt tio minuter.
Efter den chansen tog Juve över mer och mer av spelet även om Inter ändå tilläts ha mycket boll och kunde sticka upp med jämna mellanrum. Dock lyckades turinarna inte göra särskilt mycket med sitt bollinnehav. Ett par fruktlösa hörnor var det man lyckades med innan Del Piero plötsligt hittade högeryttern Marchionni med en underbar djupledsboll. Chivu kom på mellanhand och kunde inte mer än se italienaren rycka förbi honom, men Marchionni gjorde misstag att peta bollen alltför långt med sin nästsista touch vilket Cesar genast utnyttjade genom att snabbt rusa ut. Visserligen han Juventinon före honom till bollen och försökte sig med en chipp men Cesar var så pass nära att han kunde reflexrädda bollen samtidigt som han fick sig en stämpling. 1-1 i heta lägen men 0-0 i resultatet efter en knapp halvtimme.
Inter kom sedan åter in i matchen och försökte skapa ett par lägen genom främst Stankovic' distansskott och Figos dribblingsräder på kanten, men riktigt nära var man aldrig. Första halvlek slutade 0-0 men med mersmak.
I halvlek kunde man enkelt konstatera att lagen, likt två tungviktare mest gick runt och jabbade mot varandra. Ingen ville börja slugga, ingen ville gå på knock, även om ett par hårda slag utdelats. I Mourinhos anteckningsblock stod det att Inter var tvungna att vinna mittfältskampen för att på så sätt få kontroll över matchens händelser. I Ranieris stod det att man var tvungen till att ta bättre och snabbare avslut, samt fortsätta pressen.
Andra halvlek
Snabbt kunde vi konstatera att det var Inter-spelarna som tagit till sig av tränarens halvleksanalys, för när Inter kom ut så var det ett mer taggat Inter som tog över från mittfältet och framåt. Första chansen fick Deki vars distansskott Buffon inte hade någon som helst problem med. Nästa chans var desto hetare då Zlatan nådde högst på en Balotelli-cross och så när placerade in den vid stolpen men än en gång stod Gigi ivägen för målet.
Samtidigt som Inter tog över ändrade matchen karaktär. Från boxningsmatch till brottningsmatch. Från action och öppet spel till tillslutet och segt. Och det var Inter som kopplade greppet. Men Juventus backade hem och försvarade sig väl.
Något som saknades i dagens Inter var så klart de pigga och offensiva ytterbackarna. Ingen Maicon, ingen Santon, ingen Maxwell, vilket man märkte hämmade Inters annars så tunga anfall. Ett bevis på ytterbackarnas enorma vikt i modern fotboll är när Chivu kom farandes på vänsterkanten. Genast blir det räknefel i Juves försvar och rumänen skickade iväg en snygg boll som Muntari sånär fick en touch på. Farligt, farligt, men i ärlighetens namn kändes det inte som om Inter var särskilt nära att göra mål. Snarare som en typiskt 0-0 match.
Det är Juve som måste vinna så Ranieri gamblar på stort och tar ut en back - Molinaro och sätter in....? En annan back, den aningen mer offensivt lagde De Ceglie. Med ett sådant überoffensivt byte känner man hur Mourinho börjar planera att byta in tre mittbackar till.
Två minuter efter bytet får Inter till en kontring. Chivu ser att den gamla Ajaxpolaren Zlatan tar en löpning på egen planhalva. En annan föredetta Ajaxspelare, Grygera inser faran och stöter mot Zlatan, något som lämnar en lucka bakom högerbacken. Zlatan är inte sen på att utnyttja det utan sätter bollen på ytan för en framåtrusande Muntari. Muntari, som kommer i expresshastighet tittar upp, ser att Balotelli kommer vid bortre stolpen och skickar en underbar bananinlägg som supertalangen bara har att stöta in. 0-1 till Inter och Super-Mario firar på Super-Marios sätt, genom att visa alla juventini på Olympico vilken tröja Lo Scudetto sitter på. Provokativt? Javisst! Underbart? Alltid!
Efter målet stängde Inter kiosken. Visserligen skapade Juve ett par lägen, men aldrig så att man blev riktigt rädd. 10 minuter efter målet (!) reagerar Ranieri med sitt nästa byte. In med en nickfarlig måltjuv att sikta på i boxen. In med Trezeguet. Frågan är varför han väntade 10 minuter med det bytet?
Så, nu har alltså Juventus tre centrala anfallare som alla har matchvinnaregenskaper. Vad är det man inte behöver? Ett rött kort. Den populäre liraren Tiago får för sig att kapa Muntari och sedan Balotelli när dessa leker kvadrat med honom och Farina tvekar inte en sekund när han visar portugisen det röda kortet. Trots Juve-protester så är det lönlöst, Tiago tappade huvudet.
I samma veva gör Mourinho sitt första byte. Ut med en redan varnad och nyss kapad tickande bomb: Balotelli. Och in med en bollvinnande mean machine till mittfältet: Vieira. Minuten därpå tar han ut en slutkörd Muntari, som gjort ett underbart jobb - Världsklass på assisten - och in med Nico Burdisso. Signalerna som Mourinho sänder: om kiosken var stängd innan så har jag nu cementerat ingången och minerat uppfarten. Matchen ska stängas.
Dejan Stankovic får en chans till att göra mål på Buffon, denna gång bryter han in från vänster och får till en kanonskott som söker sig mot högra krysset men Buffon visar varför han kallas för Superman och lyckas få bollen till en hörna. På bänken sitter den impulsive och smått galne Ranieri och undrar vilken rokad han nu kan bidra med för att öppna upp matchen. Han beordrar den unge talangen Giovinco att ta av sig västen. Turin-publiken återfår hoppet. Sedan tar han ut Del Piero (!) och matchen känns mer än avgjord. Ärligt talat blir man inte klok på en coach vars impakt på matchen är att han byter ut en högerytter, som varit väldigt duktig matchen igenom och sätter in en statisk centerforward som inte rör bollen på den lvart han spelar. De andra två bytena går ju rakt av. En vänsterback med en vänsterback och en seconda punta med en seconda punta. För oss Interisti är det väl bara att tacka och ta emot.
Även Mourinho gör ett byte i samma minut. Ut går Figo, som har gjort en klart godkänd match och in kommer Juve-dödaren Julio Cruz. Efter knappt två minuter på plan lyckas sånär Cruz lobba Buffon som stöter till hörna. I slutminuterna rycker Zlatan in i straffområdet, får en brottningsgrepp kopplad runt sig som hade gjort Karelin avundsjuk och dunkas ner i gräsmattan. Domaren kollar snabbt i sin regelbok och läser kapitlet som döpts till Lex: Zlatan. "Varje gång Zlatan kommer i kontakt med någon så dömer man frispark mot honom. Om Zlatan själv trillar så dömer man ingenting alls." Nåja...
På tilläggstid lyckas i alla fall Juve skrapa fram ett par hörnor och mot all logik i världen (fotboll är sällan logiskt) lyckas Grygera (!) nå högst på en hörna och nicka in kvitteringen som får Olympico att explodera. Alla juventini firar målet som en seger. Inter-spelarna hänger med huvudet av besvikenhet. Förhoppningsvis är känslan borta idag när de vaknar: Inter leder Serie A med tio poäng när sex omgångar ska spelas. Scudetton är mer eller mindre klar.
Frågor&Svar
Är scudetton klar? Frågan är inte om utan när. Inter modell 08/09 tappar inte 10/18 poäng, inte en chans. Och Juventus modell 08/09 tar inte alla poäng som behövs i vilket fall som. Mitt tips är att Inter tar hem scudetton inom tre omgångar.
Är Inter bäst i Italien? Statistik ljuger aldrig. Vi har gjort flest mål, släppt in minst. Vi har flest poäng, på flertalet positioner i laget har vi ligans bästa spelare och vi har en coach vars mellannamn är Vinnare. Men det största styrkebeskedet är hur vi spelat mot topplagen. Om vi inte räknar omgång fem, då Mourinho inte riktigt kände laget än och vi åkte på däng mot Milan, så har vi varit de bättre laget mot topplagen. I båda mötena mot Juve har vi kontrollerat tillställningen. I det andra derbyt mot Milan hade vi kunnat vinna med tre, fyra bollar. Ja, vi är bäst i Italien. MEN vi måste fortsätta att utveckla vårt spel. Vi vill ju bli bäst i Europa.
