Det är vinsten som räknas
Ibland går allt att säga så enkelt. För ibland är det egentligen så glasklart. Speciellt när det gäller fotboll: Det gäller att få tre poäng. Sedan hur du spelar till dig dem har egentligen mindre relevans.
Återigen var det Inter på Canal +. Det börjar sannerligen bli en trevlig vana! Med en kasse innehållande lite krubb från McDonalds satte jag mig ner för att avnjuta en match som såg ut att bli riktigt svår för Inter. Att möta en nykomling i deras första hemmamatch är inte speciellt roligt. Desto roligare tyckte spelarna från Reggina att det var. Det märktes på en gång efter avspark.
Reggina tryckte på för allt dom hade och var verkligen påeldade av deras fanatiska hemmapublik. De första minuterna spelades i ett mycket högt tempo och det var sannerligen härligt att bevittna! Men sen så dog matchen i minut sju. Min kamrat sade ”Jaha, då var den här matchen förstörd”. Det som hände var att Inter satte ett noll efter ett fantastiskt nummer av Bobo Vieri. Di Michele tappade bollen några meter in på Inters planhalva. Materazzi tog några steg och slog en lång cross mot Vieri. Vieri drämde till på volley med ”fel fot” för honom (högerfoten) och den satt otagbart vid målvaktens högra stolpe. Ett drömmål som föranledde ett vrål av oss som satt i soffan och tittade. Men som min kompis sade så kände man på sig att den här eftermiddagen inte skulle bli speciellt rolig.
Efter målet så har Inter full koll på handlingarna. Reggina kommer ingen vart mot Inters otroligt starka försvar. Vi kommer att släppa in otroligt lite mål med de killar vi har att tillgå denna säsong! I halvtid så står det 0-1 och Inter har ingen anledning att känna sig oroliga.
Andra halvlek börjar i samma rasande tempo. Reggina ville verkligen göra sitt första mål den här sejouren i Serie A och deras iver byggdes på av den ständigt tjoande publiken. De har fortfarande problem att komma igenom Inters försvarsmur, men det känns samtidigt som att Inter förr eller senare kommer att släppa in ett mål. Gör man 1-0 så tidigt i en bortamatch och inte direkt anfaller ihjäl sig efter det så brukar det vara dömt att ett slumpmål släpps in förr eller senare. Vi har sett det ske tidigare med Inter och vi kommer nog tyvärr få uppleva det fler gånger.
I o m att Reggina verkligen trycker på så öppnar det sig några chanser för Inter. Den bästa chansen har Okan efter dryga timmen. Han får en perfekt passning av Vieri och har bara att skjuta den förbi en målvakt som gör en sidoförflyttning. Men på något underligt sätt, kombinerat med underbara reflexer av Castellazzi, så missar han läget. Det är mycket svårare att missa än att sätta den i en sådan situation. Ingen ursäkt duger faktiskt. Nästa chans kommer tio minuter senare när Almeyda gör en brytning på offensiv planhalva och väggar med Dalmat. Han kommer in i straffområdet och väljer att tåfjutta, men Castellazzi gör en fin benparad. Nu har vi missat två mycket fina lägen och matchen börjar ticka mot sitt slut. Med tio minuter kvar får Reggina en felaktigt dömd frispark alldeles utanför straffområdet. Leon tar frisparken och den träffar kryssribban. Jag tryckte ner hjärtat från halsgropen och bad till gudarna att de skulle vara barmhärtiga.
Mitt 0-1 tips såg ut att gå in när klockan tickade in på den 90: e matchminuten. Tyvärr så visar då Cannavaro upp en oväntat slarvig sida. Istället för att avvakta när bollen slås in i straffområdet så gör han allt för att jaga ifatt den. Hans fart kombinerat med obalans gör att han rammar Reggina-anfallaren. Mycket orutinerat av Cannavaro och Nakamura förvaltar den påföljande straffen på ett perfekt sätt. ”Jaha, då var den här dagen förstörd.” Det kändes verkligen försmädligt! Två minuter hann man vara ruskigt besviken. Sedan kommer en kontring från Inters sida. Bollen når Crespo som på ett förträffligt sätt hittar Recoba som dunkar in den mellan benen och i nät bakom Castellazzi. 1-2? Nä, det måste bara vara något fel? Jag skrek rakt ut, men vågade inte tro att det var sant. Men sant var det och Inter tog mycket behövliga tre poäng från Granillo Stadium. Många lag kommer få svårt här och det känns mycket skönt att vi lyckades ta hem alla tre poäng till Milano.
+++
Vinnarskallen. Otroligt skönt att vi lyckades vinna trots att vi inte övertygade. Det är inte lätt att åka till Granillo Stadium och vinna. Fotboll handlar om att ta hem tre poäng. Uppgiften avklarad och vi kan med gott mod ladda inför matchen mot Zlatan & Co på onsdag.
++
Backlinjen. En rakt igenom stabil insats av alla killar (undantaget blundern av Cannavaro). Materazzi var strålande i mitten och crossen till Vieri var det verkligen inget fel på.
+
Hector Cuper. Det var helt rätt att vila både Crespo och Dalmat. Detta gav Morfeo chansen att ta revansch på sig själv (han tog den inte, men det är ett annat kapitel) och så gav det Okan chansen att visa att han har svårt att ta en plats i Inter… Bytena gjordes i rätt stund och jag har inget alls att klaga på.
-
Christian Vieri. Nog för att hans minspel är värd hela entrébiljetten, men han är nog en av de gnälligaste spelarna jag vet. Det kan verkligen inte vara kul för någon att vara på samma plan som honom. Ok, han gör underbara mål som det igår. Men domaren får höra gnäll hela matchen, medspelarna får höra att de fasen inte kan passa han rätt någon gång och motspelarna har en av världens bästa strikers emot sig som gör mål av halvchanser…
--
Dagens andra minus går till Okan. Jag trodde att det var högst osannolikt att han skulle få chansen, men så fel jag hade. Okan skall ha cred för att han kämpar och sliter mycket i defensiven, men det händer inte så mycket framåt. Han är för slarvig och så filmar han hela j*vla tiden. Okan spelar på högerkanten för att det skall hända något framåt då vi har två defensiva vattenbärare. Igår hände det inget på högerkanten.
---
Det största minuset går till Davide De Michele. Han spelade på ett sådant sätt så att jag blev ruskigt förbannad. Filmningar så att jag rev mitt hår och några fula tacklingar gjorde att mitt humör var svårhanterligt igår. Bort med sådana filmarsvin!
