Zimmerman reflekterar : Det är dags att vara ödmjuk
Vi leder serien efter fyra omgångar. Vi har vunnit samtliga av dessa. Det är förståeligt att många på vårt forum kaxar över dessa givna fakta. Men jag tycker istället att vi skall vara ödmjuka och inse att vi har stora problem för tillfället. Och att vi är långt ifrån ett storlag...
Torino, Reggina, Chievo och Piacenza har resulterat i full pott hittills. Jag fick många kommentarer av vänner och medskribenter som sade att vi fick värsta drömöppningen i spelschemat för säsongen. Jag var snabb att säga emot dem. För vid första anblicken så såg det inte alls behagligt ut…
Torino (h)
Torino vållade oss stora problem förra året. 0-0 hemma och 1-0 på bortaplan vittnar om det. Denna säsong har Toro börjat katastrofalt, men det trodde nog inte många när spelschemat annonserades. Vi vann tämligen enkelt med 1-0. Siffrorna borde ha varit mer om inte Crespo hade haft nerverna utanpå tröjan.
Reggina (b)
Att möta en nykomling på bortplan i deras första hemmamatch för säsongen är allt annat än tacksamt. Hemmalaget och deras fans hade väntat spänt på den här matchen ända sedan spelschemat släpptes. Vi vann med 2-1 efter en dramatisk avslutning på matchen. Helt ärligt så förtjänade Reggina en poäng. Men tillslut så avgjorde vår rutin och hemmalagets orutin.
Chievo (h)
Ingen Interista kan ärligt säga att vi benämnde den här matchen med uttryck som “enkel”. 1-2 på hemmaplan följdes upp med ett oavgjort resultat på bortaplan efter att domaren rånat oss på två poäng. Jag var ruskigt skraj inför matchen, men vi visade upp ett bra spel och tog hem en 2-1 seger. Men det satt långt inne. En straff av Vieri avgjorde med mindre än en kvart kvar av matchen.
Piacenza (b)
Piacenza åkte bara på två förluster på hemmaplan förra säsongen. Inter var ett av dom motstånden. Att möta Piacenza på bortaplan med en Hubner i kanonform är allt annat än trevligt. När vi dessutom har flera nyckelspelare borta så såg det verkligen tungt ut. Men ”Jimmy” Fontana räddade oss innan Gigi såg till att vi tog alla poängen med oss hem till Milano.
Ok, visst är det en annan sak om vi hade fått börja mot lag som Milan eller Roma. Men ingen kan komma och säga att vi fick en lätt öppning. Alla dessa lag kunde ha snott väldigt många poäng av oss. Men tack vare rutin, skicklighet och en hel del marginaler på vår sida så har vi tolv poäng efter fyra omgångar.
I fotboll handlar det bara om att ta hem tre poäng. Det är essensen av sporten som vi håller så kär. Sen om vi spelar bra är det ”bara” en bonus. För hellre tre poäng och dåligt spel, än fröjdfullt spel och poängförlust – något som Cuper och hans spelare varit snabba med att påpeka. Speciellt i den situationen vi befinner oss då våra kusiner spelar strålande och vinner övertygande mot kvalificerat motstånd.
En sak är dock säker: Det är spelet håller inte i längden. Cuper har problem för tillfället och det gäller att vi börjar hitta flytet i spelet. Det yttersta beviset på att vi inte håller mot kvalificerat motstånd har vi fått i Champions League. Och då har vi ändå en tämligen gynnsam lottning. På tre matcher, varav två på hemmaplan, har vi endast lyckats få fyra poäng med oss. Detta är en stor missräkning för Cuper. Vi har två fruktansvärt svåra bortamatcher kvar mot Lyon och Ajax. Bli inte förvånade om vi inte tar oss vidare. För som det ser ut nu så skulle vi få ruskigt svårt om vi skulle möta Lyon idag istället för om två veckor.
Skall vi vara helt ärliga så har vi varit utspelade i alla tre matcherna i Champions League. Borta mot Rosenborg så kom vi undan med blotta förskräckelsen. För mig var det helt oförståeligt att vi inte var förberedda på deras snabba anfallsspel. Kylan uppe i Trondheim kunde vi inte skylla på – för så kallt var det faktiskt inte. Hemma mot Ajax hade vi ruskiga problem. Målet kom på ett läge som inte ens var en riktig målchans. Det var en bedrövlig stund framför tv: n med mina kamrater. Hemma mot Lyon så var vi inte ens med i matchen. Detta mot de franska mästarna som inte ens befann sig i någon vidare form… Ändå kunde de komma till Giuseppe Meazza och göra så gott som de ville.
* * *
Ödmjuk; anspråkslös, blygsam; vördnadsfull
* * *
Inter är inte anspråkslöst. Det märker vi i alla intervjuer med vem som helst inom organisationen. Denna säsong skall vi bara ta revansch och även försöka visa att vi kan spela bra ute i Europa. I ligan har vi börjat mycket bra, i alla fall resultatmässigt. I Europa har vi börjat mycket knackigt.
Är vi blygsamma? Ja, egentligen så är vi nog alla det. Vi har inte så mycket att stoltsera med som fan av FC Internazionale. Det har varit sparsamt med framgångar det senaste årtiondet i alla fall i paritet till våra kusiner, AC Milan.
Vördnadsfull är det verkligen dags att vara. Just nu så är det bara att erkänna (hur mycket den än smärtar) att vi har en bra bit kvar till att kunna titulera oss som ett s.k. ”storlag.” Våra kusiner gör lite som dom vill just nu, vilket känns i varje själ som är blå-svart. De spelar fröjdfull fotboll och vinner matcher mot lag som La Coruna och självaste Bayern München på bortaplan. Och en väldigt stor del av det har en viss ”Pippo” Inzaghi.
Fortsättningen läser ni här
