- -
Cagliari-Inter: Släkten är värst
Inter förlorade mot Cagliari med 2-1 på en soldränkt Stadio Sant´Elia. Matchen inleddes positivt men Robert Acquafrescas nick i den 70:e minuten gjorde att de italienska mästarna fick åka tomhänta från Sardinien.
Positiv inledning
Inter, som redan säkrat ligatiteln, ställde upp med ett aningen B-betonat lag men trots den mindre namnkunniga startelvan inledde man bra. Efter bara ett par minuter så hade man haft flera farliga lägen och det märktes att målet för dagen var att spela bollen till Zlatan så att han kunde haka på Di Vaio i skytteligan. Sagt och gjort, i den 7:e minuten löpte Zlatan in i straffområdet med bollen, med en lätt vändning skapade han sig ett bra skottläge och med högerfoten satte Inters nummer åtta sitt 23:e mål för säsongen under Marchetti. 0-1, so far so good.
Efter målet fortsatte Inter att ha mycket boll även om Cagliari också försökte spela en offensiv fotboll. Inters anfallssekvenser var dock längre och det kändes som om de italienska mästarna hade bra kontroll på matchen.
Håller man på Inter får man dock alltid vara beredd på det värsta. I matchens 33:e minut slarvade Vieira och tappade bollen. Materazzi försökte bryta men misslyckades. Dessa två tabbar ledde till att Cossu kom mer eller mindre fri med Toldo och när Burdisso kom flygande för att täcka skott, ja då väntade Cossu bara till att Burdisso passerat innan han enkelt rullade in bollen utom räckhåll för Toldo, 1-1.
Halvtidsreflektioner
1-1 stod sig halvleken ut och i pausen insåg man att det finns ett par spelare som inte håller måttet i Inter. Burdisso och Materazzi känns allt annat än stabila i mittlåset, Vieira dräller med bollen och Cruz har inte visat varför han förpassat Balotelli till bänken. Dessutom lider anfallsspelet av Zlatans måljakt. Många spelare, i bra lägen, tittar hellre efter Zlatan och slår bollen till honom än att själva testa skott. Jag säger inte att det är fel att man vill göra Zlatan till skyttekung, jag säger bara att tre poäng är bättre än ett.
Inter tappade
I den 54:e minuten hade Cossu återigen lekstuga på planen. Denna gång var det ute på vänsterkanten han snurrade omkring. Ruschen avslutades med ett inlägg mot den bortre delen av straffområdet och Inter ska tacka Chivu för att man inte låg under redan här. Rumänens akrobatiska brytning var klinisk och vem säger att försvarsspel inte kan vara vackert?
Efter en dryg timme valde Mourinho att göra sitt första byte. En blek Cruz fick lämna plats för den nyfriserade Balotelli. Säga vad man vill om nummer 45 men traditionella frisyrer är onekligen inte hans grej. Men det är klart, vem vill inte ha ”17” infärgat på hjässan?
Med Balotelli på plan fortsatte Inter att äga mycket boll. Dock fortsatte man även att ständigt söka Zlatan och stundtals kändes spelet pinsamt fantasilöst. Mourinho passade på att göra sitt andra byte i den 66:e minuten, en för dagen, lysande Jimenez fick lämna plats för Mancini. Chilenaren är inte någon ”10:a” som skjuter oss till CL-final men han är en positiv injektion i Inters stela mittfällt.
I den 70:e minuten åkte Inter på en rejäl kalldusch. Biondini slog ett inlägg från högerkanten, Acquafresca tog sig fri från bevakande Santon, och 2-1 var ett faktum. Acquafresca hade fram till målet varit näst intill osynlig, men det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Denna gång var Acquaman just på rätt plats medan Santon inte alls hängde med i svängarna.
I slutminuterna var det riktig Hawaii-fotboll när Inter försökte trycka upp laget. Vieira fick en väldigt fin chans när han frispelades av Zlatan. Men när fransosen fick bollen vid straffpunkten var han på tok för seg, Cagliarispelarna avväpnade honom direkt och Cagliari uthärdade de fem tilläggsminuterna utan att tappa ledningen.
Var det värt det?
Detta var definitivt ingen match som går till historieböckerna för Inters del. Spelet var väldigt ojämnt och ofta såg det riktigt stelt ut. Det lilla man får ta med sig från denna match är att Inter faktiskt hade hela fem Italienare (Toldo, Santon, Materazzi, Bolzoni och Balotelli) på planen sedan Bolzoni ersatt Chivu i den 75:e minuten.
Man bör även minnas Jimenez insatser i den första halvleken. Han sprang, han bröt, han passade och han gjorde sig spelbar. Lite mer sådant och lite mindre ”bara-Zlatan-får-skjuta” så ska vi nog kunna avsluta säsongen med en vinst mot Atalanta.
Idag ger vi plus till Zlatan och Jimenez medan vi frågar oss om skytteligatiteln är värd mer än tre poäng? Om svaret på frågan är nej så tycker jag att Mourinho måste tala om för spelarna att först tar vi kontroll över matchen, sedan gör vi allt för att Zlatan ska näta.
Än är det inte semester, kom ihåg det.
