Onödigt!
"Jag nöp mig i armen och konstaterade att Cuper inte ville satsa på seger, utan på en poäng i första hand. Ofattbart!"
Jag satte mig oroad och tankspridd ned för att följa kvällens tunga bortamatch emot hemmastarka Roma. Egentligen hade jag inte behövt känna såhär, åtminstone inte lika stark. Nervös är man ju alltid inför Inters matcher, oavsett motstånd,
Herren som nu gjorde mig tankspridd har grått hår, är argentinare och firade födelsedag numero 47 idag. Hector Raúl Cuper, vad tänkte du på?!
Visst dit val av försvar var jag nöjd med, men det är ju inte så svårt när man ser vilka spelare man har att tillgå. Zanetti-Cordoba-Matrix-Coco kändes befogad med tanke på Cannavaros frågetecken. Frågetecken inföll sig dock flera denna kväll. Rapporterna om den officiella uppställningen infann sig före match och jag höll på att slita mitt hår redan innan match då jag såg mittfältet. Zimmermans mardröm hade blivit verklighet. Jag nöp mig i armen och konstaterade att Cuper inte ville satsa på seger, utan på en poäng i första hand. Ofattbart!
* * *
Matchen inleddes i ett någorlunda raskt tempo. Omgående visade Montella med en elak armbåge på Cordobas strupe att matchen skulle bli tuff och småful. Roma kändes heta i inledningen med ett par halvchanser, kryddat med Montellas dåliga avslut från nära håll.
Inter kom tillbaka och hade i Romas press ett bra läge efter snyggt samspel mellan Vieri, Crespo och Okan som avslutade från kanten.
Båda lagen tvingades till tidiga byten då både Materazzi och Delvecchio tvingades utgå på grund av skador i den första halvleken. Materazzi befaras ha ådragit sig en sträckning i låret vilket kan ta åtskilliga veckor att läka. Med Adani på skadelistan känns det plötsligt tunt om innerbackar, turligt nog är det ju dock inget cupspel i veckan så som tidigare.
Fram till pausvilan skapades inga fler heta möjligheter mer än några plockbollar för Toldo och Antonioli i det motsatta målet.
Inför andra halvlek kunde en ljusning skönjas i Cuper huvud då han bytte in Emre, tyvärr på Gigis bekostnad istället för Almeydas.
Recoba syntes inte till så långt ögat kunde nå och Dalmat skymtade bara förbi för en kort sekund, hade han kostym på sig???
Roma inledde andra halvlek lika vasst som den första, men mitt i pressen då matchuret närmade sig en timme klev en av matchens dittills sämsta spelare fram och tryckte in 1-0 för Inter. Ett hårt och otagbart skott för Antonioli, och de tillresta Interfansen skanderade;
”Domenico Morfeo oooOH ooOH, Domenico Morfeo ooOH ooOH!”
De fick dock avsluta allsången snarast möjligt då en sopren Montella vräkte in 1-1 från nära håll mindre än en minut senare. Det kändes som det mest onödiga som kunde ha hänt, hade vi stått ut pressen de kommande 10-15 minuterna åtminstone så hade Roma aldrig nått en kvittering tror jag. Då hade Inter fått fason på spelet i och med ökat självförtroende och vi hade stängt matchen. Nu tilläts Roma komma in i det hela i tid för att även nå ett ledningsmål i den 73:e minuten genom lejonkungen Batistuta.
Här var jag rädd att Inter skulle tappa greppet helt och gå andra raka förlusten till mötes. Inom mig kände jag dock hur krafterna infann sig hos de blåsvarta. Främst genom Okans, Emres och Zanettis tappra jobb och Cannavaros fina försvarsspel i de bakre leden. Utan att överdriva kan jag säga att, trots att Emre och Okan sprang som stuckna grisar och jobbade något kopiöst, var de otroligt slarviga med boll. Emres antal bortslagna passningar på mittplan och i uppbyggnadsfasen var en pers att se de sista tio minuterna då vi jagade kvitteringsmål, inte ett till baklängesmål.
Nåväl, Okan ville inte vara sämre än Morfeo och i den 88:e matchminuten jobbade han fram en hörna nere vid kortlinjen. Turkiskt samarbete och sedan hade Burok kvitterat hemmalagets ledning till Romarnas ilska. Jag förstår dem, jag hade nog reagerat likadant om samma scenario utspelat sig på Giuseppe Meazza, och det varit omvända roller. Hur som helst, Inter räddade en poäng i en inte alltför välspelad match. fällningarna och det ständiga blåsandet sänkte tempot vid ett antal tillfällen, varför jag undrar varför tilläggstiden inte blev mer än vad den blev. Samtidigt hade inte Racalbuto en lätt tillställning och hans insats var klart bättre än Inter-Chievo i höstas. Dock hade jag inte protesterat om han plockat av någon spelare i varje lag, men det är historia nu.
Vi blickar nu framåt med nervositet mot det bittra derbymötet mot våra rivaler från Milano, nedräkningen har börjat, för ”Il Derby della Madonina”…
