Hallå! Har ni fest eller?
Det är svart, rött och blått. Men mest är det svart.
Filippo står med foten på bollen och väntar på att domaren ska blåsa för avspark. Det är den 23 november 2002. Klockan visar 20.43. Han vet inte om det beror på att matchen blivit försenad eller om den där klockan går precis lika oberäkneligt fel som vanligt. Han tittar upp mot publikmassorna medan han vevar sitt senaste inrepeterade teatertrix i huvudet (en synnerligen grann straffområdesdykning han slutligen gav den rätta touchen på gårdagens träning på Milanello). Fan vad svarta dom ser ut härifrån. Läktarna.
En meter därifrån dansar Vitor lite på stället. Han tänker inget speciellt. Han kollar sina skor. Nyputsade vita. Han tycker inte alls det ser fjolligt ut. Vadå? Tvärtom, det blir så snyggt på TV när han kör sitt speciella rörelseschema. Stelt, men ändå gummi. Lite sprattel som Pinocchio. Fräckt! I Brasilien såldes 500 miljoner par av de skorna förra året och Vitor tjänar en real per doja. Fast han vet inte hur mycket en real är i riktiga pengar, och han orkar inte räkna. Kan inte räkna.
Lite längre bak står en världsstjärna och tjurar. Jävla Italien. Fattar dom inte hur bra jag är? Det vet dom minnsann i Danmark! Thomas har gått och varit sne länge nu. Han tycker inte att hans kvaliteter uppskattas till sitt rätta värde. Aldrig. I VM mötte han, världsstjärnan, nåt afrikanskt lag. Och domaren begrep inte att Thomas var mycket bättre. Helt obegripligt. Nä, snart åker jag hem till Odense om det ska fortsätta så här. Fast idag har han fått chansen. Helt rättvist, tycker han själv.
Manuel är lite på peckalurven. Det var hårdrockskväll på Alcatraz igår kväll och alla tre gogo-dansöserna i burarna hamnade till slut uppe på VIP-hyllan och sen minns han inte mer. Och så blev det ju en rackabajsare till lunch sen i eftermiddags. För att få lite ordning i bakfyllan. Det var lite svårt med balansen där ett tag. Manuel har hittat hem. Ja, Florens var ju fint och så. Men sicket jädra kalas det är här i Milano. Han tittar bort mot Rivaldo där i mittcirkeln och kan inte hålla sig för skratt. Han ser ju helt enkelt för festlig ut, den där killen! Manuel stretchar lite. Och så släpper han en brakare.
Paolo blänger strängt åt den vilde portugisens håll, men det biter inte ett smack. När det var dags att fixa och smeta in frisyren i omklädningsrummet upptäckte han till sin stora förskräckelse att där fanns ett par grå hår. Och inte hade han tillgång till Nestas sminkväska med pincett och så heller. Bara det inte syns i TV... I hela förbannade världen! Herregud, vad ska han ta sig till med det här laget. Han, kaptenen. Mamma mia, det är ett härke utan dess like. Och var är Gattuso? ”Gennaro för bövelen, lägg av med det där nu!”
Detta är det största ögonblicket på säsongen för Gennaro. Nu står han vid mittlinjen och kör en breakdansgrej han sett på TV med Eminem. Massa obscena gester och så. Riktat mot Curva Nord. ”Kom och ta mig då, alla blåsvarta fuckers!” Fuckers är ett ord han också lärt sig av Eminem. Han vet inte riktigt vad det betyder, men det låter tufft. Och Gennaro är precis hur tuff som helst.
Clarence rycker till. Han har stått och halvsovit litegranna. Collina blåste i sin pipa. Vad hände? Nu ska vi se. Den där gubben som kommer springande och tar bollen av Inzaghi känner jag igen. Spelar han inte i Lazio? Hernan nånting... Och spelar inte Inzaghi i Milan? Och vad gör då jag på plan? Jag är ju med i Internazionale. Jomen, tjänare Cristian. Hejhejhej... Då är det visst rätt ändå. Spela mig, Cristian, jag är fri! Nä? Du ska alltid göra allt själv! Snyggt ryck där, måste jag ändå säga. 1-0 efter bara 30 sekunder! Detta kommer att gå fint...
När slutsignalen går är det många som inte fattar nånting.
* På resultattavlan står det 0-0. Den var inte gjord för tvåsiffrigt. Vitor kliar sig i hövvet och grimaserar. Jag tyckte jag räknade till 10. Det var i alla fall fler än noll... Nåt gick snett. Han provar ett par balettsteg framför TV-kamerorna. Jodå. Det var åtminstone inte där det brast.
* Clarence funderar på varför han blev utbytt efter sitt hat trick på rekortiden 4 minuter.
* Thomas är mycket nöjd med sin insats. Världsklass, helt enkelt. Därför begriper inte heller han. På mobilen finns 17 obesvarade samtal från hans agent. Förhandlingarna med Odense har brutit samman. Däremot har ett Senegalesiskt div 3-lag hört av sig med ett fint bud.
* Manuel är grovt salongsberusad ända sen halvlek, då han tog sig ett helrör i andra benet också. På väg ut till spelargången hade han nämligen fått syn på den där dödsläckra Inter-tjejen sittandes med ena benet ut över räcket uppe på Boys-läktaren. Och då ville han ju imponera lite. Ikväll blir det nya friska tag på Alcatraz.
* Gennaro tänker att detta med ”fuckers” måste gått snett på nåt vis. Han bestämmer sig för att kolla upp saken. Var kan man köpa ett lexikon? Kanske går det att låna på biblioteket?
Långt efter att stadion tömts på åskådare finns tre personer kvar på plan. Två står i mittcirkeln. Det är Paolo och Pierluigi. Paolo behöver nämligen mycket ingående instruktioner hur man bäst går tillväga för att raka skallen och hur det sedan ska vaxas och poleras i olika omgångar.
Den tredje är Filippo som övar filmningar nere i södra straffområdet. Småroat tittar Collina bort åt hans håll. Reflexerna från strålkastarna blixtrar i den blänkande hjässan medan han skakar på huvudet. Sen släcks stadion ner och allt blir svart.
Festen fortsätter. På Alcatraz.
