Supercupen: Inter - Lazio 1-2
Så är det då äntligen dags för en ny säsong. Man har väntat och väntat och försökt fördriva tiden genom att slita ut F5-knappen på datorn och intala sig att allsvenskan faktiskt är helt ok ändå. Det är den naturligtvis inte och det har varit långa veckor sedan slutsignalen för säsongen 2008/2009 ljöd. Nu inleds säsongen 2009/2010 med supercup-finalen som av PR-skäl spelas i Kina.
Den senaste tiden har varit en emotionell berg- och dalbana i och med hela Zlatan-affären. När det sedan äntligen blir dags för säsongspremiär nås man av beskedet att Canal + inte kommer att sända Serie A denna säsong. Jag har full förståelse för Canal + agerande, det är ingen välgörenhetsinstitution de bedriver och uppenbarligen lönar det sig inte att sända italiensk fotoboll längre. Reaktionerna på Svenska Fans har inte uteblivit. Alla, inklusive undertecknad, känner sig svikna och besvikna på att kanalen helt plötsligt bestämmer sig för att dumpa världens bästa liga. I och för sig en liga som inte är vad den har varit, denna debatt blossade upp redan innan Canal + bestämde sig för att dra proppen ur. Nu kan vi bara hoppas på att någon annan bestämmer sig för att ta över rättigheterna (läs: Viasat), för oavsett vad många hoppas kommer sändningarna i Kanal 9 vara väldigt, väldigt lågt prioriterade. Detta kommer vi ihåg från förra säsongen och ingenting talar för att det kommer att ändras. Men det är bara att ta nya tag, någon gång kommer sanningen fram. Till slut går det inte att dölja att det inte längre funkar med sparka-spring-fotboll, till slut kommer människor att se igenom ligan utan ett enda vettigt försvar där målsnittet ligger pinsamt högt. Il Calcio är Il Calcio, det kommer aldrig att ändras oavsett hur många Ibrahimovic som söker lyckan där gräset ter sig grönare.
Nu är det dock super-coppan som gäller, en titel som Inter liksom Scudetton har prenumererat på de senaste åren. Förra årets italienska cup bröt verkligen mot trenden då varken Inter eller Roma var i final. Istället var det Sampdoria som fick möta ett lite hungrigare Lazio som efter straffar återigen erövrade cuptiteln till Rom.
Mourinho fortsätter med sitt alternativa spelsystem 4-3-1-2 där Stankovic är trequartista bakom debutanterna Milito och Etó. På mittfältet ser vi Motta-Cambiasso-Muntari som bakom sig har Zanetti-Chivu-Lucio-Maicon.
Första halvlek går klart till Inter på poäng. Lazio inleder dock piggt och sätter Inters backlinje i rörelse genom att variera längre bollar på spjutspetsen Rochi med att låta Zarate gå in mot mitten för att söka vägar igenom. Interförsvaret gör det bra då de trycker upp och tvingar Lazio till att ta skott utifrån. Ett av dessa från Zarate blir livsfarligt då han bryter in från vänsterkanten och avslutar med vänstern men Julio Cesar är omutlig och parerar till hörna. Det är egentligen det enda att rapportera från Lazios offensiv i första halvlek. Desto roligare är det att prata om Inters som visar upp ett fyndigt och variationsrikt anfallsspel. I omställningsfasen söker man längre bollar på framförallt Etó men även Milito. Bollar som de allt som oftast förvaltar bra genom att suga ner dem för att sedan vänta in en lagkamrat som kommer för avslut. En sådan boll kommer i sista tredjedelen av första halvlek när Milito på Inters högerkant tar ner bollen och serverar Etó i ett bra skottläge utanför straffområdet. Skottet går tyvärr rakt på målvakten Muslera men intentionerna är bra!
Långbollarna varvas med försök att spela sig igenom Lazios mittförsvar, en stund efter Etós skott kommer Muntari via en tilltrasslad situation igenom och hamnar fri med målvakten. Tyvärr kommer bollen på halvvolley och Muntari stressas av mittbacken att ta ett för tidigt avslut. Resultatet blir att han 10 meter från mål träffar bollen alldeles för tidigt varför bollen går högt över. Inter vaskar även fram en del hörnor och det är på en av dessa som nästa farlighet kommer då Lucio visar sin styrka i luftrummet. Målvakten reflexräddar men även om den hade gått förbi honom hade nog försvararna rensat undan på mållinjen.
En bit in i matchen presenterar sig Motta för alla interisti då han blir uppsnurrad av Zarate och omedvetet (helt enkelt för att han inte hinner med) sparkar allt vad han har på Zarates vänsterben. Ofattbart att det inte blir gult kort från domare Morgantis som på det stora hela gör en bra första halvlek. Dock känner man igen sig från förra säsongen då man sitter och irriterar sig på onödiga avblåsningar som tenderar att rycka sönder spelet.
Sammanfattningsvis alltså en ganska trevlig första halvlek som Inter mycket väl hade kunnat leda med 1-0. Spontant känns anfallsspelet bättre än vad det gjorde hela förra säsongen. Både Etó och Milito gör ett mycket bra jobb och visar prov på bra samarbete som lovar gott inför framtiden. Thiago Motta gör, bortsett från kapningen, inte mycket väsen av sig utan jobbar på bra. En av de få gånger som han tappar bollen jobbar han genast tillbaka den och kommer nog (om han lyckas hålla sig på planen) vara nyttig för Inter.
Andra halvlek börjar som den första slutade med ett Inter som dominerar matchbilden. Eto’ rör sig otroligt mycket och söker hela tiden boll genom att röra sig över stora ytor. Ett växelspel mellan Eto' och Cambiasso leder till att Muntari får bra skottläge utifrån men målvakten lyckas efter vissa svårigheter rädda.
Inter fortsätter att trilla riktigt bra boll och det leder återigen till ett halvfarligt skott från Stankovic som målvakten boxar över. På den efterföljande hörnan får Lucio ytterligare ett gyllene läge men lite trängd nickar han bollen över.
Lazio har backat hem en hel del och har inte mycket till anfallsspel, istället är det Inter som fortsätter att oroa Lazioförsvaret. Bland annat då Eto’ snor åt sig ett hemåtpass och rundar målvakten. Tyvärr kommer han lite för långt ut till vänster och missar det öppna målet med någon meter. Samtidigt som Lazio backar hem har Inter lagt i ytterligare en växel. Laget visar upp stor aggressivitet och vinner boll på boll och anfallen går i ett. Tyvärr utan något riktigt farligt läge men laget spelar på ett sätt som jag inte sett på väldigt länge. Idérikt, variationsrikt medhela laget är involverat.
En bit in på andra halvlek får Zarate en typisk italiensk frispark, dvs. för ingenting. Frisparken är dålig men flipprar sig fram till Matuzalem som skjuter rakt på Cesar. Returen tar Matuzalem med näsan (bokstavligt talat) och bollen går in, 1-0 Lazio. Inter har dominerat medan Lazio verkar spela för förlängning och straffar, fotboll är inte alltid rättvist. Några minuter senare kommer nästa kalldusch. Efter ett inkast på mittplan tjongas en långboll fram mellan mittbackarna vilket gör att Rocchi får en tå på bollen som nesligt lobbas över Cesar. 2-0 Lazio efter en mycket vacker avslutning. Här kan man ställa sig lite frågande till Cesars ingripande. Varför står han så långt ute? Å andra sidan får mittbackarna Chivu och Lucio ta på sig en stor del målet, Rocchi ska inte få komma fram till den bollen.
Mourinho reagerar direkt och byter Vieira mot Motta och Balotelli mot Stankovic. Samtidigt gör Lazio sitt första byte och in kommer vår gamle trädgårdsmästare Cruz som byter med Rocchi. Redan efter några minuter lyckas argentinaren komma i bråk med Maicon, ibland glömmer man snabbt.
Inter fortsätter att trumma på och man känner egentligen inte någon större oro för målen eftersom laget har spelat så bra och skapat så många chanser. Dock täpper Lazio till ytorna ännu mer än vad man gjorde vid 0-0 och backar hem nu när de börjar känna segervittring. Chanserna avlöser varandra och till slut kommer målet. Efter viss kalabalik hamnar bollen hos Eto’ som till vänster i straffområdet skoningslöst drar till på halvvolley. Bollen går spikrakt upp i nättaket, benvenuto Samuel!
Vid det här laget har Laziospelarna börjat maska och minuterna tickar på alldeles för fort. Nyinsatte Suazo får ett ypperligt läge efter en hörna men får ingen klockren träff på bollen så Muslera kan rädda. Kort efter reduceringsbollen nätar Milito och alla tror att det är kvitterat. Dock blåses målet av för offside, något som undertecknad absolut inte kunde förstå…tills jag såg reprisen. Eto’ vinkas helt korrekt av för offside då han i skottögonblicket skymmer målvakten och därmed påverkar spelet. Att domaren gjorde rätt kunde man också se på interspelarnas reaktioner som knappt var märkbara. På stopptid får Inter ett perfekt frisparksläge fem meter utanför Lazios straffområde, nu eller aldrig sms:ar jag till min polare och tyvärr blev det aldrig. Bollen smiter strax ovanför Musleras högra kryss och efter det lyckas aldrig Inter peta in någon kvittering. Matchen slutar 1-2 och vi gratulerar Lazio till en väl genomförd match. Taktiken fungerade perfekt då man satsade på ett defensivt spel med kontringar. Jag hoppas att målvakten Muslera fick ett extra glas champagne för utan hans storspel hade resultatet blivit annorlunda.
Trots att det blev förlust i den första tävlingsmatchen och supercup-titeln förlorades till Rom så är det ändå ett positivt avtryck matchen lämnar. Inter spelar på ett sätt jag inte sett de spela på riktigt länge. Backlinjen ser (förutom vid 0-2-målet) riktigt stabilt ut och anfallsspelet har nog inte varit så här bra och varierat på länge. När man anfaller så gör man det snabbt och målmedvetet, borta är förra säsongens trillande i backlinje och mittfält och nästan varje passning hade en kreativ tanke bakom sig. Både Eto’ och Milito rörde sig bra och antagligen mer än Zlatan gjorde hela förra säsongen. Lite mer skärpa i avslutningarna så hade matchen slutat med seger, sällan har klyschan ett fall framåt varit mer på sin plats än nu. Det är med tillförsikt man går in i säsongen 2009/2010, om man bara kunde få se laget spela bara.
