Tampa Bay - San José
Inför Il Derbi della Madonnina *uppdaterat*
Kaos i Inter och harmoni i Milan. Allt är som sig bör inför Il Derbi della Madonnina. Ja, nästan i alla fall...
Minns ni förr? Under de mörka åren, när det vankades derby, så brukade vi få se ett glatt och lyckligt Milan stå och le sitt bredaste Berlusconi-leende. Klubben hade just skrivit nytt kontrakt med en av nyckelspelarna som deklarerade för hela världen hur underbart harmoniskt det var hos la famiglia Milan.
Samtidigt, i en annan, mörkare del av Milano, satt en välbetald bänkspelare inför en annan drös journalister och klagade på speltiden samtidigt som han deklarerade hur ångerfull han var att någonsin ha skrivit på för Inter.
Inför årets alltför tidiga derby känns det lite likadant. Milan har en seger i ryggen, en leende Ronaldinho och en målgörande Pato medan Inter har ett kryss mot bottentippade nykomlingar, en statisk mittfält och framför allt, avsaknaden av en trequartista som man letat efter hela året. Dessutom en tränare som börjat bråka med allt och alla till och med innan säsongen startat...
Men det är bara en kuliss vi ser. Sanningen är att Milan är ett halvt lagbygge. Spelarna man har jagat har man inte fått och de man har köpt in är oprövade om än spännande namn. Man har förlorat/sålt Kaká men inte valt att ersätta honom utan hoppats på att Ronaldinho ska kunna bära landsmannens fallna mantel. Är det någon som kan så är det ju Ronnie, men då har han en hel del att bevisa.
Och Inter då. Visserligen kryssade man i premiären, men det har ju blivit en svartblå tradition att göra. Sanningen är den att man, till skillnad från kusinerna, gjort en väldigt bra mercato och att det ända som saknas är den efterlängtade trequartistan, som dock ryktas vara väldigt nära. Och att Mourinho bråkar med allt och alla är väl inget nytt under solen. Nej, jag tror att José och grabbarna är rätt nöjda med situationen de sitter i just nu. Man får vara the underdog on top och skapa den här berömda Mourinho-vi-mot-alla-mentaliteten.
Milan
Morgondagens hemmalag började säsongen på bästa möjliga sätt genom att besegra Siena borta, i en match som beskrivits som "grinig". De stora segerregisörerna var brasseduon Pato (2 mål) och Ronaldinho (2 ass.). Dessutom bjöds i milanisti på en roligare fotboll än vad de har fått se under senare år. Men det viktigaste för Milan i segern mot de svartvita toscanerna var inte brassemagin eller den flärdfulla anfallsspelet som nye tränare Leonardo står för utan att Sandro Nesta åter spelade 90 minuters Serie A-fotboll, något han inte gjort på väldigt länge. Med en hel Nesta kan Milan på allvar konkurera om scudetton.
Leonardos elva mot Siena såg ut enligt följande: Storari; Zambrotta, Nesta, Thiago Silva, Jankulovski; Gattuso, Pirlo, Flamini; Ronaldinho; Borriello, Pato. Och det lär väl bli elvan mot Inter också, möjligtvis med Max Ambrossini istället för Flamini.
Inter
Inter startade som sagt säsongen med att kryssa mot nykomlingen och bottentippade Bari. Men det var inte så mycket att man kryssade utan hur man kryssade som förbryllar. Inters statiska mittfält utan några som helst djupledslöpningar var densamma som förra säsongen. Och utan ordentlig back up från mittfältet så gör inte våra anfallare mål. Eto´o och Milito är ett drömanfall men ingen av dem är en Zlatan som kan göra mål på egen hand. Våra nya anfallare är i behov av djupledsbollar, instick, inlägg och av mittfältare som ger dem alternativ och/eller luckor.
Nu verkar det som om Inter äntligen fått fatt på en tia, Wesley Sneijder verkar äntligen vara klar. Men enligt Inter-manér så alldeles för sent. Jag tror knappast att Mourinho väljer att spela honom efter (kanske) en träning med laget. Och då står vi där, inför ett derby, utan någon som helst kreativitet på mittfältet samt utan världens bästa Cambiasso, vår argentinske ankare som älskar att tugga i sig anfallare, speciellt när det vankas derby.
Men det var inte bara mittfältet som klickade i söndags, även mittbackssamarbetet hackade en aning. Nye Lucio är en världsklassback men det syntes att han inte spelat många tävlingsmatcher med sin backkollega (Materazzi) då de gick bort sig ett flertal gånger. Och även när Cordoba byttes in så såg man en hel del ovana bland spelarna.
Mourinhos trupp till derbyt är följande: 1 Francesco Toldo, 12 Julio Cesar, 21 Paolo Orlandoni. 2 Ivan Ramiro Cordoba, 4 Javier Zanetti, 6 Lucio, 13 Maicon, 25 Walter Samuel, 26 Cristian Chivu, 39 Davide Santon.5 Dejan Stankovic, 8 Thiago Motta, 11 Sulley Muntari, 14 Patrick Vieira, 15 Rene Krhin, 30 Mancini. 9 Samuel Eto'o, 18 David Suazo, 22 Diego Milito, 45 Mario Balotelli. Startelvan? Svårt att spekulera men jag gissar på: Cesar; Maicon, Lucio, Chivu, Santon; Zanetti, Vieira, Motta; Stankovic; Eto´o, Milito. Alltså samma elva som mot Bari fast med Chivu i mitten, Zanetti på mittfältet och Santon på vänsterbacken.
Förväntningar
Så, vad har vi att förvänta oss av denna historiska match? Förutom en jäkla massa nerver timmarna inför, så tror jag att vi kommer få se ett anfallsglatt Milan ta tag i taktpinnen direkt och skapa en hel del vassa chanser. Men Inter, med Italiens starkaste försvar kommer att försvara sig väl och kommer att försöka jobba sig in i matchen. Det låter som en gammaldags klyscha, men klyschor är klyschor för att de är sanna, och det är att matchen avgörs på mittfältet. Och magkänslan säger att Inter är lite tyngre, lite starkare i den lagdelen trots avsaknaden av kreativitet.
Ska vi våga oss på ett tips? Inter gör 0-1 i slutet av första, 0-2 tidigt i andra och Milan trycker på och forserar in en på slutet. 1-2 och Inter startar jakten på scudetto numero 18.
FORZA INTER!
Var: Stadio Giuseppe Meazza, Milano.
När: 20.45
TV: Viasat Fotboll (sändningarna börjar 20.30) och Kanal 9 (börjar 20.00)
Domare: Nicola Rizzola
Mitt tips: 1-2 (till Inter)
Håll ett öga på: Ronaldinho och Eto´o. Barcapolarna ska göra upp om den lilla madonnan.
