Gästkrönika: Mourinhoeran har inletts
Säsongens första derby blev aldrig vad man hoppats på. Det blev aldrig den jämna, tuffa och fartfyllda matchen, där Inter med lite tur skulle kunna knipa tre poäng. Det blev så mycket mer. Den 29 Augusti 2009 var dagen då Mourinho för första gången visade vilken lagmaskin han håller på att bygga.
Maktskiftet i Milano har aldrig varit tydligare än det var igår. Igår var det inget snack om saken. Inter gick in och visade man inte längre är den lille, rädde, svage lillebrodern med alldeles för mycket respekt för storebrossan. Igår visade Inter att lillebror växt till sig och att storebror Milan kanske blivit för gammal för sitt eget bästa.
För det verkar lite som att det är i den förnekelsen Milan lever i idag. Milan är inte längre världens bästa klubblag med spelare som Shevchenko, Kaka, Seedorf, Gattusso och Pirlo. Nej, de tre sistnämnda må spela kvar i den rödsvarta dressen, men förutom namnen på tröjorna är et inte mycket man känner igen av dem. Den storhetstiden är över för Milan, även om man inte verkar fatta det själva.
När det gäller storhetstider så varar de sällan längre än tre, kanske fyra år. Inte heller Inters. Igår tog Mancinieran slut och Mourinhoeran inleddes. För även om Mourinho på pappret ledde laget förra säsongen så var det laget Mancio byggt upp som spelade. Nu har Mourinho rensat halva startelvan och fått sätta sin egen prägel på Inter. Igår fick vi se att det kan bli hur bra som helst. Mittfältet har fått in kreativiteten man saknat. Backlinjen en stabil ledare, och anfallet en bredd där lagens mål är viktigare än individens. Inter visade igår att man inte är beroende av en spelare utan att kollektivet är starkare än individen. En för alla, alla för en. Det kännetecknar det nya Inter, lagmaskinen Inter.
I somras gjorde Inter vad Milan borde gjort. Man ersatte sin största stjärna och fick på kuppen en stor slant. Jag vill tacka Zlatan för att han gick till Barcelona i somras, för jag är övertygad om att Milto och Eto’o kan uppnå minst lika stora framgångar som Zlatan och Milito skulle gjort.
Och på tal om svensken så hoppas jag innerligt satt bänkad framför tv:n i sin svit på hotell Princesa Sofia igår kväll och såg vad han kan gå miste om. Inget skulle vara pinsammare för Zlatan än om Inter slår Barca om två veckor. Eller ännu hellre vinner hela Champions League. Efter gårdagen vet både Inter och Zlatan att möjligheten finns. Jag är övertygad om att han kommer att ha större respekt för sina tidigare lagkamrater när han joggar in på San Siro om två veckor, än han hade när han lämnade klubben. Inter visade att man klarar sig fint utan Zlatan. Nu är det upp till Zlatan att visa att han klarar sig utan Inter.
