Redaktionens nyförvärv
Två nya interisti har förstärkt Interredaktionen. Redaktionen hälsar dem varmt välkomna samtidigt som vi tackar alla andra sökande för visat intresse. Här följer en presentation med nyförvärvens egna ord.
David Svensson, 23 år från Göteborg
Mitt namn är David Svensson. Jag är 23 år och bosatt i Göteborg där jag pluggar mitt andra år på Europaprogrammet. Mina ögon för Inter fick jag upp redan som liten grabb. VM 1994 gjorde att varenda pojke i min ålder började leva fotboll. Strax efteråt återvände min far (som kan betraktas som en ”fotbollsanalfabet”) från en tjänsteresa till Milano. Med sig hade han en blåsvart fotbollströja som jag fick. Samtidigt fick min bror en vitsvart tröja och han hatar idag hela idrotten fotboll. Ödets ironi kanske?
Jag älskade min nya tröja och bar den varje dag när jag var ute och lirade med polarna. Efterhand lärde jag mig att detta lag hette Inter och intresset växte alltmer. Mitt första minne från en Intermatch är en 0-0-match, mot vilka minns jag inte. Dock kommer jag ihåg att Dennis Bergkamp spelade, en av mina hjältar från VM-94. Jag blev glad över att han spelade i mitt Inter och får nog betraktas som min första favoritspelare.
Nu, 15 år senare, är detta en del av det förflutna och inför årets säsong är jag oerhört positiv. Vi har ett spännande lag, med en grym tränare och spelare som verkar passa in oerhört bra. Jag tror det kommer att bli trevligare att titta på Inter i år och vi har ett starkare lag. Dock har en del konkurrenter blivit bättre så ett ligaguld känns verkligen inte garanterat.
Forza Inter!
Robin Alvarsson, 24 år från Göteborg
Jag heter Robin Alvarsson och har, med några mellanrum, bott i Göteborg sedan dagen jag föddes. Senaste åren har jag arbetat och rest så mycket jag kunnat, bl. a har jag bott ett par månader i Italien så sent som för ett halvår sedan. Tiden spenderades i avundsjukans högborg Rom där jag studerade det italienska språket. Just nu pluggar jag till journalist i Ljungskile.
Mitt intresse för fotboll väcktes i början av 90-talet då Blåvitt utmanade Europa på en tvekamp i snabba kontringar och hög press. När sedan Djorkaeff med en sidobicicleta prickade in sitt legendariska mål i Milanos finaste klubb fick jag upp ögonen för Inter. Redan där väcktes en nyfikenhet för klubben. Sedan kom den klassiska pricken över i:et för min del när min hjälte och idol Vieri skrev på. Jag började följa klubben ordentligt och det var då känslorna infann sig. För är det någonting som Inter är bra på så är det att väcka känslor.
Nu hoppas jag på ett år då många pusselbitar skall falla på plats. Jag hoppas på ett spel som får mig att le, ett europaäventyr som inte slutar för tidigt och självklart att Italiens finaste sköld återigen skall hem till Appiano. Jag hoppas så klart också kunna dela med mig av tankfulla krönikor och genomtänkta åsikter om vårat kära Inter.
