Inter-legend 4: Zanetti - en kapten och en gentleman
Legend-serien i Inter går vidare och den här gången är det spelaren som röstades fram av Er. Före olika årtionde-legender som Paul Ince och Youri Djorkaeff vann han rösträkningen med råge: Javier Zanetti.
När nuvarande presidenten i Inter, Massimo Moratti, tog över rodret för klubben 1995 och skulle försöka göra samma sak med klubben som sin framgångsrike far, Angelo Moratti, började han med en värvarkarusell av sällan skådat slag. Det han inte visste då och som få kunde förutspå var att hans allra första värvning till Inter skulle bli en trotjänare utan dess like.
Året var 1995 och sommaren bankade på dörren i Italien och Javier Zanetti hade precis skrivit på kontraktet och anlände till den första träningen med skorna i en plastpåse. Blyg och ängslig lyckades han fråga sig fram till omklädningsrummet efter att ha fått hjälp av en planskötare och en vaktmästare.
Uppväxt
Snabbspolning bakåt i tiden till den 10 augusti 1973 och Javier Adelmar Zanetti föds i Dock Sud i utkanten av Buenos Aires, Argentina. De stolta föräldrarna hette Rodolfo Ignacio och Violeta som tidigare även hade fött en äldre bror vid namn Sergio. Familjen hade inte mycket pengar, men ändå saknade bröderna inget under sin uppväxt. Familjens favoritlag var Indipendiente, och när Javier spelade fotboll på gatan utanför bostaden med sina kompisar var den stora drömmen naturligtvis att få spela med Los Diablos Rojos. Så en dag i början av 1980-talet stod de där, och knackade på familjen Zanettis dörr. Början på en väg till proffslivet hade börjat, men allt vart inte guld och gröna skogar.
Ratad
Efter sex år i Indipendientes pojklag utvärderades han av lagledarna, som samstämmigt dömde ut honom som alldeles för klen och kort – han skulle inte bli något att räkna med! Reaktionen blev en ett års lång frånvaro från fotbollen, inte ens med kompisarna på gården kunde han spela, och han mådde allt sämre och sämre.
När han var 16 år stod pappa Rodolfo inte längre ut med att se sin son deprimerad och han sa: ”Javi, det funkade inte i Indipendiente, men det finns andra lag som skulle vara glada att ha dig som spelare”.
Naturligtvis hade den vise fadern rätt, och i samband med att storebror Sergio slutade spela i laget Talleres – ett lag från södra Buenos Aires, så började Javier spela för dem.
Under ”sabbatsåret” från fotbollen spenderade Javier mycket tid med att hjälpa sin pappa på jobbet som murare och familjen hade blivit beroende av de extra pengarna han drog in. Men med extrajobb på morgonen och sen skola hela dagen så blev fotbollen lidande. När laget så nådde Argentinas högsta division bestämde laget för att betala ut en liten lön, så att han skulle slippa jobba.
Banfield
1993 hamnade han i laget Banfield, och för att få loss de 160 000 dollarna som behövdes för att köpa honom gick nio styrelseledamöter ihop och skrapade ihop beloppet. Redan första dagen i Banfield presenterades Javier med tröja nr 4 – en siffra han inte har släppt ifrån sig sedan dess. I det nya laget hade han bland annat Julio Cruz som lagkamrat, och ett decennium senare skulle de åter igen komma att spela ihop, nu i Inter.
Första säsongen vart det hela 37 matcher och 1 mål, mot Newells´ Old Boys. Andra säsongen spelade han 29 matcher och gjorde hela 3 mål från sin ytterposition.
Debut i La Selección
Redan under sin andra proffssäsong, hösten 1994, blev han för första gången uttagen till La Selección, det argentinska landslaget, och blev snabbt en av de som fick spela mest. Premiären skedde 16 november mot Chile på bortaplan och man tog en övertygande 0-3 seger. Javier Zanetti är idag den mest meriterade spelaren räknat i antalet landskamper, han har i dagsläget gjort mer än 135 landskamper.
"Kontraktet är skrivet"
Över Atlanten
Landslagets tränare, den gamla Interbekantingen Daniel Passarella, var den som fick berätta den stora nyheten för honom: ”Javi, Inter vill köpa dig”. Den argentinska f.d. Interspelaren, Antonio Valentino Angelillo, som för övrigt har målrekordet under en säsong i Inter, hade sett honom spela, och initierat Massimo Moratti som precis hade tagit över Inter.
På sommaren 1995 hade ännu inte Bosmandomen fallit, och varje lag fick spela med högst tre utländska spelare. Inter hade då förutom Zanetti den blivande storstjärnan Roberto Carlos, Paul Ince och ”the next big thing” från Argentina – Sebastian Rambert.
Själv var han övertygad att han skulle komma att bli utlånad för att han var den minst kända utlänningen i laget, men Moratti och de andra i ledningen vägrade släppa ifrån sig honom och han blev kvar. 32 matcher i ligan och 2 mål första säsongen vart resultatet. Inter slutade sjua i Serie A.
"Förebilden, tysken Lothar Matthäus"
Förebilden
Den som drog hans uppmärksamhet mot just Inter var den spelare som han idag kallar sin ”enda och sanna förebild bland fotbollsspelare” – Lothar Matthäus.
Redan 1986 såg han granittysken spela i VM mot Argentina och hoppades på att bli som honom i framtiden – ”en ledare, en dirigent, en som aldrig gav upp”.
Hans första kommentar när Passarella berättade att Inter ville värva honom var för övrigt: ”Inter? Inter från Milano? Laget som också du har spelat för? Laget som slog Indipendiente två gånger? Laget som Lothar Matthäus har spelat för?”.
Ironi
Att det skulle bli just Inter för Javier är egentligen ganska ironiskt. Inter med bland annat Giacinto Facchetti och Sandro Mazzola slog Indipendiente två gånger på 1960-talet (1964 och 1965) i Intercontinentalcupen, och under sin uppväxt som Indipendientesupporter fick han ofta höra om det italienska laget som hade förnekat de Röda Djävlarna den fina titeln – det sågs inte med blida ögon av deras fans.
"I duell med en annan slitvarg, Didier Deschamps"
Highs and Lows
Tyvärr för Javier Zanetti så har han spelat i landslaget under en längre period utan några egentliga tunga titlar i mästerskapen, de två enda medaljerna i landslagssammanhang tog han 1995 då Argentina vann guld i PAN American games efter att ha vunnit finalen på straffar mot Mexiko, andra storspelare från det laget var Robert Ayala, Ariel Ortega och Hernán Crespo. Den andra medaljen vart en silvermedalj från OS turneringen 1996 i Atlanta då man överraskande förlorade mot Nigeria i finalen.
I klubblaget tog de tre år innan första titeln kom och det var den efterlängtade 3-0 segern i UEFA-cupen 1998 mot Lazio då Ronaldo stod på toppen av sin karriär i Inter. Javier Zanetti gjorde 2-0 målet med ett vristskott i krysset, framspelad av Ivan Zamorano, otagbart för Marchegiani i målet.
Målet är det som han idag rankar som sitt snyggaste och det viktigaste i sin karriär. Säsongen efter, 1998-99, vart dock ett stort missräknande, laget slutade på en åttonde plats i Serie A och fansen protesterade högljutt.
Nästa titel med Inter skulle dröja ända till säsongen 2004/05 då man med Roberto Mancini vid rodret lyckades vinna Coppa Italia efter seger i dubbelmötet mot Roma, Adriano och Sinisa Mihajlovic gjorde b l a varsitt vackert mål från distans.
Tyvärr för Javier så var han kallad till landskamp och fick beskedet via media, vilket måste varit surt efter flera års väntan att inte få vara med och dela glädjen med övriga lagkamrater.
Därefter har titlarna kommit med jämna mellanrum och idag kan han lägga till fyra scudetti, en till Coppa Italia samt tre italienska Supercuper.
"Målskytt i UEFA-cup finalen 1998"
Il Capitano
För många fans och supportrar har han alltid varit Il Capitano, men det var inför säsongen 1999/00 då han fick ta över kaptensbindeln från Giuseppe Bergomi som pensionerade sig från fotbollen och som han sedan dess har haft. En lagkapten som inte gapar och skriker utan visar vägen genom hårt arbete och viljan att aldrig vika ned sig.
Det är sällan han drar på sig gula kort, men tro det eller ej, men han har faktiskt blivit utvisad vilket hände i en Coppa Italia match den 17 Februari 1999 mot Parma som präglades av två lag med dåligt humör.
Javier Zanetti kommenterade utvisningen bedrövat än idag:
"I haven't argued with referees, but I was very disappointed when Braschi showed me my first red card in the game against Parma a few years ago. I had nothing to do with it and he sent me off."
Vännen Giacinto Facchetti
En av de viktigaste personerna i Javiers liv sedan han kom till Italien 1995 är Giacinto Facchetti, även nu när Cipe inte längre finns hos oss rent fysiskt. För inte så länge sedan passerade han Facchettis rekord för antal spelade matcher för Inter och det är han väldigt stolt över – att ha kunnat passera ”kaptenernas kaptens” rekord. Zanetti säger att hans föregångare är den största symbolen för Inter någonsin, en förebild för alla både på plan och utanför. Under många år var Giacinto hans mentor och vän, och han lärde honom allt om vad det innebär att vara en interista och vad som krävs för att förtjäna kaptensbindeln. När Facchetti blev sjuk kom Zanetti flera gånger och besökte honom på sjukhuset. Före Supercupfinalen mot Roma i augusti 2006 sa han till Cipe att Inter skulle vinna titeln och att han skulle komma med pokalen till sjukhuset nästa dag. Han höll sitt löfte och tog med sig pokalen: ”Den här är till dig”. Det var också sista gången han fick se sin vän i liv.
Javier och Facchetti jämförs ofta som spelare, men det finns en stor skillnad mellan dem – målen. Medan Giacinto gjorde en hel del mål har inte Javier gjort så många. Däremot är de ofta viktiga mål, till exempel straffmålet mot Roma i Supercupfinalen i augusti 2008 samt ovannämnda mål i UEFA-cup finalen 1998.
"Pris vid välgörenhetsgala"
Privat-en välgörare
En av hans närmaste vänner är chilenaren Ivan ”BamBam” Zamorano, liksom Ivan Cordoba och Roberto Baggio. Simba, den första av familjen Zanettis labradorer, är för övrigt en gåva från just Roberto Baggio.
Under tiden som spelare i Talleres träffade Javier sin blivande fru, Paula.
Han var 18 år och hon 14, och eftersom han inte själv vågade ta kontakt med henne fick han hjälp av sin kompis Roberto. När det var dags för flytt till Italien gick Paula fortfarande i skolan och blev kvar i Buenos Aires, men några år senare slöt hon upp vid hans sida och de har numera två barn – Sol (född 2005, vars gudfar heter Ivan Zamorano) och Ignacio ”Nacho” (född 2008, gudfar Ivan Cordoba).
När han kom till Inter fick han för första gången erfarenhet av välgörenhetsarbete. Inter har sedan länge samarbetat med olika hjälporganisationer, och när Javier och Paula startade upp Pupi var det framför allt med Giuseppe Bergomis organisation Bindun som förebild. Genom Pupi hjälper man barn från de mest utsatta områdena i hemlandet, framför allt Buenos Aires nedgångna delar. Man ger dem mat, medicin, läkarvård och utbildning, och behövs det så hjälper man även föräldrarna. I början tog man hand om 23 barn, men i dagsläget omfattar projektet mer än 1000 personer!
Efter att han slutar spela fotboll vill han vara kvar i Inter, men inte som tränare – ett jobb han känner är för krävande. Å andra sidan behöver vi inte vara så oroade för att han ska lägga skorna på hyllan snart – jag skulle inte bli förvånad om det blir som Esteban Cambiasso sa i en intervju i våras: ”Om jag kommer att vara lagkapten för Inter år 2014? Nej, för då kommer Javier fortfarande spela”.
"Javier Zanetti, modell 2009"
648 matcher och 19 mål senare springer Javier Zanetti fortfarande på en Serie A plan nära dig, fortsättning följer för den argentinske evighetsmaskinen.
Visste du detta om Javier Zanetti?:
-Innan han går in på planen så gör han alltid korstecknet, trots att han inte är vidskeplig, något som han började göra precis som sin vän, Ivan Zamorano innan han äntrade planen.
-I dagsläget fortsätter, Paula Zanetti, dotter till en universitetslärare, ägna sig själv till att fotografera sin make under hemmamatcherna längs sidlinjen, hon uppskattar att ”föreviga” Javier.
-Under Champions League matchen mot Bayern Munchen den 27 september 2005 gjorde han sin 500:e match i den blåsvarta tröjan.
-Han är absolutist.
-Hans favoritskådespelare är Tom Cruise och Demi Moore, favoritfilmen är snyftaren, ”When a man loves a woman” med Meg Ryan och Andy Garcia i huvudrollerna.
-Han kallas Il Trattore i Italien p g a hans fysik, fart och löpningar längs kanterna offensivt då han brukar ha bollen klistrad vid fötterna och löpa slalom mellan motståndarförsvaret.
Källförteckning:
Javier Zanetti: ”Capitano e Gentiluomo” (Rizzoli 2009)
Margherita Calabria: “Il 4° scudetto di Zanetti” (Inter magazine, juni 2009)
www.interfc.it/
