Han gör så fel hela tiden!
Vratislav Gresko har inte lämnat Inter, han har bara tagit ny form i Domenico Morfeos kropp, och skor. Missen som föranledde Romas kvittering till 3-3 gjorde att datumet 5 Maj flimrade för mina ögon. Vad är det som gör att Cuper envisas med att fortsätta behålla honom i A-truppen?
Det var länge sedan man var såhär bitter sedan Inter gjorde tre mål i en match. Anledningen? Roma gjorde lika många, och krossade kanske här Inters möjligheter till revansch för förra årets miss på Stadio Olimpico.
Matchen började så bra, Inter spelade snabbt och distinkt och rullade bollen genom lagdelarna istället för långbollande på måfå. Recoba rann igenom likt förra året och kunde sånär lura Pelizzoli i Romaburen.
I nästa skede fick samme Recoba till ett avslut strax utanför efter att ha lurat tre Romaspelare utanför boxen. Minnena av en Marskväll förra våren spelades upp i mitt huvud då Chino efter en klackspark och ett par tunnlar lyft applåder och jubel från läktarna.
Vår egen kvintett på plats, Mikael Karlholm ,Bengt Augustsson, Mikael Lindskog sam Reine Liljeroos i sällskap med Henrik Grehn lär ha haft förhoppningar om en snar Interledning.
Efter en halvtimme sjönk matchtempot en aning, men Inter höll fortsatt i taktpinnen och hade efter första halvlek ett bollövertag på ca 60% mot Romas 40%.
Matchen gick dock till halvtidsvila med ställningen 0-0.
Inledningen på andra halvlek kunde väl knappast ha blivit sämre än vad som skedde. Cassano, som under hela första halvlek hade buats ut av hemmafansen för svandyk, och påhopp på Interspelare. Han vände dock på en femöring och drog på en tåfjutt utanför Inters straffområde, elak bollbana och Toldo var överlistad. 0-1 och hoppet sjönk sakta.
Hoppet dök åter upp igen några minuter senare då Gigi slog en fenomenal djupledsboll på urstarke Bobo Vieri. Isbrytaren plöjde fram och rakade in 1-1 intill Pelizzolis vänstra stolpe.
Ofantlig glädje infann sig i mitt vardagsrum, och jag antar att de svenska boysen som satt snett bakom målet kände det samma.
Inter fick råg i ryggen och jagade ledningsmålet.
En helt bländande Recoba visade att han återigen trivdes hemma mot Roma. Han fick bollen utanför Romas straffområde, trixade på ett obegripligt sätt igenom fyra Romaspelare på få kvadratmeter innan han tryckte in 2-1 för Inter via stolpen. Nu kunde det bara gå framåt, kändes det som…
Roma gjorde ett byte, ut med Delvecchio och in med Montella. Jag fick här något oroligt inom mig, som bara inte kunde komma ut. Jag har något start emot Montella, han är ruskigt ojämn, och jag skulle inte vilja ha en som honom i Inter. Väldigt gnällig är han också. Men han har förmågan att göra det när man minst förväntar sig något.
Inter trummade dock på och Vieri/Recoba oroade gång på gång framåt och ett mål hängde i luften.
Emre Belözoglu bekräftade detta genom att smacka in Conceicaos inspel fram till 3-1 i den 77 minuten. Glädjen gick inte att ta fel på, oj så lycklig han var turken. Här kändes det som att vi bara skulle segra. Smart spel samt lite jävlar anamma från blåsvart var att hoppas på. Vad fick man se? Tafatt, ängsligt, lojt och framför allt nonchalant spel från Interspelarna blev huvudingrediensen under resterande tjugo minuter. Särskilt mittfältet slarvade obeskrivligt med bollarna och satte oss i svåra situationer.
I den 81: a minuten kom ett Romainspel mot bortre stolpen, Montella som tog emot bollen såg ut att vara i tydligt offsideläge först. Något Interspelarna också signalerade för direkt efter att Di Biagio oturligt styrt in bollen i eget mål i kalabaliken som uppstod. Målet godkändes dock och det kändes ruskigt onödigt, nu var det bara 100% som gällde. Och allt annat en tre poäng kunde inte ses som annat än misslyckande.
Domenico ”Gresko” Morfeo byttes in i samband med målet och ut gick en trött Emre. Att Morfeo skulle lyckas med något hade min bosniske kompis Eldar upplyst mig om innan andra halvlek. Givetvis hoppades jag att han skulle ha fel. Givetvis hade han rätt. Givetvis var Morfeo nonchalant och gvetvis ställde han till det så att Montella fick skruva in bollen utom räckhåll för Toldo och läget kändes overkligt. Hade det hänt? Hade vi tappat en tvåmålsledning i den kanske viktigaste matchen hittills för säsongens utgång? Med en kvart kvar att spela? Svar: Ja!
Batistuta kom in i den 88:e minuten. Hoppet låg hos Lejonkungen som skulle kunna sänka sin gamla klubb och stjäla rubrikerna. När läget dök upp, på övertid efter att Montella träffat stolpen, gjorde Batistuta detsamma och såg sin avslutning ur vinkel ta i det vita virket för att sedan snudda Vieris klack innan den rensades undan, Usch!
Collina blåste av och besvikelsen syntes tydligt i, en för kvällen så otroligt lysande, Alvaro Recobas ögon. Han som med sitt drömmål gav Inter ledningen och såg ut att föra laget till topp, fick nu se laget tappa sin ledning och drömmen om scudetton ser nu ut att bli just en fortsatt dröm.
Moratti kan inte sova gott i natt, men vem kan det. Håller man på Inter så gör man, Merda!
+ Alvaro Recoba inspirerade oss mer än väl till seger, men fick se segern gå upp i rök efter att ha blivit utbytt. Ändå klarast lysande ikväll.
- Domenico Morfeo, Sålde vi inte Gresko inför denna säsongen?
- - Lagets inställning efter 3-1, vad fan hände!?
* * *
FORZA RAGAZZI, NON MOLLARE MAI!
C'È SOLO L'INTER!
