Krönika: Italienare är vi allihopa?
På fikarasten kom min något dampige och högljudde kollega fram till mig och proklamerade med stora versaler: ”FI-A-SKO! FI-A-SKO!” På vårt forum har supportrar skämt ögonen ur sig. Det får mig att undra: har vi verkligen blivit så italieniserade?
Är det någon gång man är ute på hal is så är det när man ger sig på generaliseringar. Svenskar är si, Finländare är så och så vidare. Men är det någon egenskap inom fotbollsdiskursen som man kan slå fast (utan att behöva ta på sig isdubbar) så är det att många italienare är ruggigt trångsynta. Bara för att det italienska landslaget vann VM 2006 (jag tycker fortfarande inte att de borde ha fått straff mot Australien) så är de per automatik bäst i världen i fyra år till. Det behövs ingen generationsväxling, det står ju på pappret! Vi är bäst! ”Dai!”
Milan är det levande exemplet på denna trångsynthet med sitt klubbmantra ”We are fine as we are” och återkommande försvarstal om att klubben är den mest framgångsrika i Europa i modern tid, vilket per automatik gör dem helt untouchable.
Men jag är rädd för att denna trångsynthet även finns hos Inter och den oron baseras mycket på ett uttalande från Massimo Moratti. När Wesley Sneijder värvades sa Moratti att det kanske inte var den mest nödvändiga transfern han ok:at. Det uttalandet gjorde mig rädd på riktigt och jag började fundera om vi också ska bli som Milan och banka oss för bröstet bara för att Inter vunnit ligan fyra år i följd.
Är det något Inter har saknat de senaste åren så är det en kreatör med snabba fötter. Det var med andra ord en förbannat nödvändig transfer för att Inter ska kunna hänga med i utvecklingen. Mourinho är en mästerlig, defensiv coach och jag är övertygad om att Inter kan gå riktigt långt den här säsongen tack vare det duktiga försvaret. Men utan Sneijder och utan Mottas känsliga fötter är det smärtsamt uppenbart att Inter är ett helt annat lag.
I går var jag rädd för att ett decimerat Inter ändå skulle åka till Ryssland och bara ställa ut skorna. Fansen krävde tre poäng och på forum lite här och var kunde man hitta otaliga supportercitat om att ”Tre poäng är ett måste”. I dag verkar Intersupportrarna gå svartklädda till jobbet och domedagsprofetiorna haglar. Själv är jag faktiskt nöjd över att Inter fick en poäng, med tanke på Balotellis enfaldiga utvisning med halvtimmen kvar.
Inför Juventus-Bordeax följde jag diskussionerna på Juventus forum här på SvenskaFans och skrämmande många tyckte att Bordeaux är ett lag som man ska köra över och att allt annat än tre poäng vore pinsamt. När väl Bordeaux åkt hem med en pinne i bagaget så gick supportrarna bärsärkargång på många ställen @ the www och kallade resultatet en skandal. Mot Bordeaux, de franska mästarna. Mon dieu!
Jag kommer aldrig att slåss för Serie A likt Birro med sin jakt på väderkvarnar, men det är väl fan att toppklubbarna i Italien inte verkar ha lärt sig läxan. De andra ligorna har gått fruktansvärt mycket framåt och snart kan Tyskland få en till Champions League-plats på Serie A:s bekostnad.
Ett citat som jag klistrat på min datorskärm lyder: ”Den som slutar bli bättre slutar vara bra”. Det är ett motto som många italienska fotbollsklubbar borde ta till sig.
