Zimmerman reflekterar: La Pathetique?

"Vi står inför ett derby i semifinalen i den finaste av ligor. På sex dagar skall vi möta våra kusiner två gånger. Fjärde eländet måhända? Och död? Nåja, inte arkebuseras Cuper ifall vi inte vinner mot kusinerna, men hans framtid i klubben kan mycket väl hänga på den här semifinalen".

Pjotr Tjajkovskijs sjätte symfoni var så tragisk så att den fick namnet La pathetique. I första satsen är det elände. I andra satsen är det elände. I tredje satsen är det elände. I sista satsen är det elände - och död. Den ryske konstnären var en dramatisk tonsättare som det skulle vattnas i munnen på ifall han skulle levt nu. En klubb, vars fans befinner sig i ett ständigt stadium av hjärtesmärta, leds av en man vars öde kan hänga på två matcher. Det blir dramatiskt så det förlslår under de närmaste två veckorna.

Jag är tveksam ifall han var intresserad av sport, men dramatiken som utspelas i Milano den närmsta tiden är då så enorm så att jag är nervös hela tiden. Cuper kom till en klubb i kris med sin känt hårdföra och diciplinerade stil. Genast lyckades han få ordning på de svartblåa från Milano och redan första året var han nära att nå fullkomlig succé. Fansen trodde inte sina ögon och förhoppningarna om framgång igen gjorde många av fansen helt saliga. Jämförelse med hans landsman Helenio Herrera var oundviklig.

Tyvärr så fick vi fans än en gång uppleva smärta. Uefacupen tappades på ett snöpligt sätt mot Feyenoord i semifinalen. Men ligan skulle ju vinnas i alla fall för första gången på tretton år! Ni vet alla hur det gick. Än en tung smärta för oss fans att utstå. Men vi kunde ändå blicka tillbaka och inse vilket stort jobb som Cuper hade gjort. Första året i klubben hade han fått ordning på en organisation i kris och var ypperligt nära att nå framgång. Ungdomsverksamheten mådde bättre och spelare som Salvatore Ferraro fick chansen i a-laget. Nästa år skulle vi nå framgång. Det var jag säker på.

Den här säsongen kan sammanfattas med en enda stor suck. Vi har haft sjuttielva skador på viktiga spelare och ligan började tappas ett tag efter jul. När Crespo och Almeyda åkte på allvarliga skador så insåg många att ligatiteln inte skulle vinnas i år heller. Mycket riktigt så missar vi lo scudetto igen - något som Moratti inte är allt för nöjd med. Ännu ett elände i bokföringen. Men vi har kvar chansen i Champions League. Vi står inför ett derby i semifinalen i den finaste av ligor. På sex dagar skall vi möta våra kusiner två gånger. Fjärde eländet måhända? Och död? Nåja, inte arkebuseras Cuper ifall vi inte vinner mot kusinerna, men hans framtid i klubben kan mycket väl hänga på den här semifinalen.

Själv är jag lite ambivalent angående Cuper. Man bara måste inse vilket stort jobb han gjort med laget. Det är en homogen trupp där många vill stanna i Inter länge. Åtskilliga ungdomsspelare har fått chansen och Moratti säger att Cuper har hans fulla förtroende. Inte ens jag minns när Moratti sist gick ut och försvarade en tränare så mycket. Och han har faktiskt haft en fruktansvärt otur med skador på viktiga spelare. För dåligt fysteam eller en helvetisk otur? En kombination av det, fruktar jag.

Det är inte lätt att vinna viktiga matcher då vi ofta får ställa upp med ett helt nytt mittfält till varje match. Skulle Almeyda och Christiano Zanetti ha en skadefri säsong så skulle mycket vara vunnet. Men som det sett ut i år har publikfavoriten Di Biagio fått spela mycket och visat att han är på väg ner i karriären. Jag vill ha Beckham i Inter. Men efter Morattis uttalande om att han var inhoppare i United och därmed inte skulle vara något alternativ för Inter, hyser jag ingen förhoppning om det. Friska innermittfältare. Dalmat och Emre som utvecklas än mer och med en Beckham som avfyrar inlägg till fyrtornen Crespo och Vieri i mitten. Erkänn att det vattnas i munnen.

Förlorar F.C Internazionale den här duellen så kommer åtskilliga röster höjas om att Cuper bör sparkas. Det skulle vara ett elände som skulle vara för mycket för många att klara av. Förlora mot våra dryga kusiner än en gång vore katastrofalt och Cuper skulle bli en än mer tragisk figur. För i fotbollen räknas resultaten. Det "osynliga" jobbet med organisationen är av mindre vikt i fotbollsvärlden.

Vinner han däremot... då ligger vägen öppen för en fin framtid för honom i Inter. En finalförlust accepteras mycket mer än en semifinalförlust mot Milan. I finalen ställs vi mot antingen vårt eviga spöke Juventus, eller mot Il traditores lag, Real Madrid. Jag har sagt det förut. Det är Inters fans dröm att vinna finalen i Champions League mot Real Madrid. Materazzi skulle skrämma livet ur haren med sitt hårdföra spel och Ronaldo skulle gråtandes få titta på när vi lyfter pokalen.

0 kommentarer