Respass ur turneringen!
Inter är utslagna ur Champions League, detta efter en nagelbitare på San Siro.
En kväll vi sent kommer att glömma utspelade sig igår på gräset mellan San Siros fyra läktare. En magiskt laddad kväll som slutade i tårar och en krossad dröm för oss blåsvarta. Sorgen är inte att jämföra med 5:e maj, men tomheten över att det plötsligt är slut, efter två oavgjorda resultat gnager på tankeverksamheten.
Det var inte svårt att lida med spelarna igår. Javier Zanettis, Cordobas och Emres tårar bland flera blev symboliken för hur denna kväll slutade. Corodba gick bara inte att trösta, och hans frustration gick inte att ta misste på efter matchens slut.
* * *
Första halvlek
Likt den förra matchen var Milan som tog tag i handlingarna spelmässigt. Och än en gång var det Inters försvar som visade råstyrka kring boxen och Milans försök till avslut var lätträknade.
Inter försökte likt förra mötet satsa på ett snabbt kontringsspel, där Emre och Conceicao hade stor del i förarbetent. Vid ett antal tillfällen visade Conceicao på beslutsamhet då han faktiskt gjorde bort sin bevakare och skapade ett par möjligheter. Tyvärr blev inläggen inte rätt adresserade och det skedde inga vassare avslut. Det skall tilläggas att Inter hade oerhört svårt att fylla på bakifrån när inläggsmöjligheter kom, och Crespo blev därför tämligen ensam och därav neutraliserad.
Inter fick så småningom ett hyfsat läge när Matrix slog en njutbar svepande långboll på ytan bakom Milans backlinje. Crespo hann upp med en löpning och tryckte till på volley. Tyvärr blev träffen inte ren och Abbiati fick bollen i famnen.
Händelserna fortsatte med ett antal halvchanser från bägge lag, där försvarsspelare dock kunde reda ut situationerna.
Efter en halvtimmes spel slog Conceicao och Gattuso ihop tufft på mittplan, och Conceicao fick en smäll åt sitt lår. Han fördes av planen, men kunde åter träda i spel efter några minuters behandling.
Några minuter senare var Inzaghi framme och irriterade efter att Toldo greppat bollen, vilket föranledde att Corodba åkte i backen. Inget värre av Inzaghi, men det blev heta känslor och domaren valde att ge Inzaghi ett gult kort.
Strax efteråt varnades även, av Interfansen avskydde, retstickan Gattuso för snack med domaren. Lite senare även Di Biagio för en tackling bakifrån på Seedorf, samt Rui Costa för en likadan grej på Javier Zanetti. De bägge kaptenerna kallades till domaren för att se till att de respektive lagen lugnade ned sig en aning.
Efter 45 minuter testade Rui Costa vår Toldone med en skruvad variant, skottet gick dock rakt på Toldo som inte hade några problem. Minuten senare blev det kalldusch för Inter.
Shevchenko kom i duell med Cordoba innnanför straffområdet, lyckades tråckla bollen mellan Cordobas ben med stor portion tur samt ett par sneda grästuvor. Bollen såg ut att gå till Toldo som slängde sig ut, men Shevchenko hoppade även han och fick ett smallben på bollen som nätt och jämt smet över Toldo och upp i nättaket. 0-1 precis före paus, oerhört frustrerande.
Andra halvlek:
Cuper gjorde ändringar i halvtid, berättigat. Alvaro Recoba var en vandrande frustration i första halvlek, och byttes nu ut till förmån för underbarnet Obafemi Martins. Di Biagio var trött och även han gick ut, in kom Stephane Dalmat.
Inter fick nu fart på sitt spel. Och man visade att man verkligen ville kriga till sig avancemang. Cordoba, Zanetti x2, Emre, Martins, Cannavaro mfl. Alla slet de för sin heder och viljan att föra detta Inter till en final.
Martins visade i inledningen av halvleken sin otroliga speed, samtidigt som hans brister i att hålla bollen vid fötterna syntes då han tappade ut bollen över sidolinjen.
Efter en timmes spel hade vi vaskat fram ett antal hyfsade lägen, bland annat en frispark som dock Matrix av någon outgrundlig anledning sumpade på ett katastrofalt sätt då han halkade. Även ett par hörnor, som dock inte resulterade, samt ett hyfsat distansskott av Javier Zanetti efter en fin löpning.
Det kändes som att vi var på gång, och ett kvitteringsmål kändes inte långt borta. Skulle vi få ett, kunde vi bara ånga på sedan. Tyvärr drog det hela ut på tiden och Milans försvar slet oerhört de med. Martins stångades ursinnigt med försvararna och irriterade mycket framåt stundtals.
I den 63:e minuten fick Conceicao ett gyllene läge att kvittera, en frispark från Emre boxades ut i mitten av av Abbitai, där Twister bara hade att trycka till med vristen. Istället blev det något mellanting och med en yttersida förpassades bollen upp på grön läktare.
Det var sedan fortsatt intensiv Interpress med flera goda möjligheter. Emre sköt en frisaprk i centralt läge strax över, efter att Martins blivit tacklad av Maldini.
Kallon kom in och ersatte Crespo i den 70:e minuten. Nu sattes allt på ett kort.
Conceciao slog en frispark från kanten som Abbiati tvingades boxa undan, hörna till Inter. Detta resulterade i två nya hörnor, men tyvärr lyckades ingen Interspelare trycka in bollen.
Milan fick en frispark lite senare, men inbytte Serginho sköt utanför målet.
Inter pressade fram och det gav äntligen resultat. En höjdboll framåt mot Milans mittbackar, Maldini tvekade i duell med Martins och nigerianen kunde sedan vända runt och få kontroll på bollen. Maldini ade ingen som helst möjlighet att hänga med i svängarna och Martins placerade iskallt bollen vid Abbiatis första stolpe. 1-1 och följaktliga frivolter från Obagol!
Nu var Inters moral skyhög och det var spel mot ett mål tiden ut i stort sett.
Kaladze tog fult ned en boll med handen, men varnades snällt av domare Veissière. Med vetskapen av vad Matrix stundtals gjort i matchen tidigare är jag dock beredd att tiga i detta fall...
Inter ångade iallafall på och jätteläget dök slutligen upp. Kallon smet på en genomskärare från Emre som vunnit bollen på mittfältet och avcenrat, Kaladze fick en fot på bollen och gav kallon ett ypperligt läge. Men avslutade touchade oturligt på Abbiati och bollen smet utanför målet vid bortre stolpen.
Inter fick hur som helst ett antal hörnor i slutminuterna. Och närmast kom Ivan Cordoba som gick upp och nickade med kraft vid bortre stolpen. Hade nicken gått mot bortre hade den suttit utan chans för Abbiati, men Cordoba träffade mot första stolpen och Abbiati kunde parera.
Domaren lade till ynka 2 minuter och blåste sedan av tidigare när Inter hade inkast på offensiv planhalva. Milanspelarna explodera i glädjeyra, medan Cordoba, Zanetti, Erme och övriga blåsvarta var svåra at trösta. Toldo försökte resa sina mannar på benen, liksom avbytarna och lagledare, Corodba gick inte att trösta. Detta var en synnerligen bister kväll.
Spelarnas insats i andra halvlek var hur som helst heroisk, och allt som saknades var det vinnande målet.
Vi kommer tillbaka nästa år!
Non Mollare Mai!
