Inter-Lecce 2-3
Lecce tog över mästarskölden efter en nagelbitare i Siena!
Inter spelade ikväll finalen mot Lecce i Siena, detta för att försvara mästartiteln från fjolåret.
Corradi Verdelli ställde upp laget enligt följande.
INTER:(4-4-2)Coe, Fraga, Potenza, Franchini, Donazzan (72' Altobelli), Adeshokan (76' Chiaria), Biava, Napolitano (81' Alberoni), Rebecchi, Martins, Eliakwu.
Avbytare: Gemin, Nossa, Della Fiore, Valeri
Coach Corradi Verdelli
Domare: Scodetti från Bologna.
Publik: 5 000
Utvisningar: Esposito 46'
Varningar: -
Hörnor: 6-3 till Inter
Första halvlek:
Inter fick inte direkt någon drömstarta på matchen. Lecce kunde redan efter tre minuter ta ledningen med 1-0 efter att Bianco sänkt en snygg frispark direkt i mål.
Efter detta inleddes dock en kanonad av Leccemålet från Inters sida. Rebecchi missade till att börja med straffspark i den 9:e minuten.
Lite senare var det Eliakwu som med en, enligt åskådare overklig, frispark från 30 meter prickade Leccemålvakten Coqus vänstra stolpe.
Ytterligare en möjlighet för Eliakwu på frispark dök upp, samt ett par bra lägen i boxen, som dock inte hjälpte utan matchen gick till halvtidsvila med en 1-0 ledning för Lecce.
Andra halvlek
Om första halvlek började illa, kunde knappast andra halvlek kommit igång bättre. Redan i inledningen åkte Epsosito på en utvisning och Inter fick straff. Fraga omsatte nu straffen i mål, 1-1 och hopp för Inter.
EFter kraftansträngningar kunde dock Lecce återigen forcera in en ledning, trots numerärt underläge. Något som får anses som svagt av Inter denna kväll. Verdelli satte nu allt på ett kort och släppte in "Spillino" Altobelli samt Alberoni och Chiaria.
Det blev just Chiaria som slutligen gav Inter kvitteringen i den 45:e minuten och nytt hopp igen för blåsvart, som borde ha kunnat föra matchen i förlängningen med en man mer på planen.
Drömamrna slockade dock när Lecce i en sista desperat framstöt lyckades avgöra matchen till 2-3 med mål i den 95:e(!) matchminuten. Lillscudetton gick därmed hem till Lecce och Syditalien.
Revansch nästa år om man får be...
* * *
Sammantaget har laget oavsett vad gjort en oerhört stark säsong. Att för andra året i rad gå till final trots att man undanvarat de absoluta nyckespelarna till A-laget är bra gjort tycker jag.
Man är stolt över att Inter nu verkar få ersättning för det Inter Campus som de bedriver för ungdomar. Något som inte minst mår bra är ekonomin, men kanske främst av allt, klubbkänslan!
Non Mollare Mai, Forza Inter Alé!
