Motståndare: Barcelona
Barcelona - Inter. Det är dags för gruppfinal mellan gruppens på pappret två starkaste lag. I ena hörnet har vi de spanska och europeiska mästarna från Kataloniens huvudstad. I andra hörnet har vi de italienska mästarna från Lombardiets främsta stad. Låt oss ta en närmare titt på våra motståndare...
Kollar man till Barcelonas meriter så skiljer de sig inte särskilt mycket från Inters. Man har tre Champions League-trumfer jämfört med Inters två. Och man har 19 ligasegrar att sätta emot Inters 17. Medan Inter alltid legat en bit efter Juve i ligatitlar och Milan i Europasegrar så gäller det samma för Barça, som ligger i lä i jämförelse med den evige antagonisten från huvudstaden.
Men faktum är det att lagen skiljer sig fruktansvärt mycket i alla fall. Medan Inters Europacuptriumfer är från svunna dagar så har Barcelona tagit sina två senaste på de tre senaste åren. Med sitt tiki-taka, eller klappklapp-spel som vi hade sagt på svenska, har man revolutionerat europeisk fotboll, vilket det spanska landslaget bevisade i förra sommarens EM, då ett Barcelona-influerat La Roja krossade all motstånd.
Vad är det då som är så revolutionerande med Barças spel? Först och främst har man visat att man inte behöver ha ett gäng 1.90 spelare som bara kan spela fysiskt utan att man med god rörelse och små tekniska spelare kan dominera en hel match. Barças bästa försvar är också den enorma bollinnehavet som brukar ligga runt 70 % under en vanlig match. Det är väldigt svårt att göra mål när man inte har bollen, typ.
Vad är då hemligheten bakom den enorma bollinnehavet? Först och främst är det försvarsidén. Blaugranas första försvarare är 9:an, alltså spjutspetsen i anfallet. Förra året var det Eto'o, numera är det Ibrahimovic. Kort och gott, så fort motståndarna har bollen så pressar alla, från anfallet till försvaret, vilket oftast ger det andra laget tid att bara rensa undan bollen så att den hamnar hos Barça igen. Sedan har man ett lag som är fruktansvärt rörligt och tekniskt. Spelare som är fantastiska på små ytor och som kan vända på en fem-öring.
Var hittar man sådana spelare då? Jo, man formar dem. Barcelona har antagligen Europas absolut bästa plantskola och ögnar man igenom startelvan kan man hitta lirare som Valdes, Puyol, Pique, Busquets, Xavi, Iniesta och Messi. Tittar man på bänken så hittar man en drös till med Bojan och Pedro i spetsen.
Fantastiskt! Varför gör inte alla lag så? För att alla lag inte har en Johan Cruyff. Den holländske legendaren spelade ett par säsonger för det katalanska storlaget, men det är som tränare som han har blivit en legendar. Han kom till klubben med sina tankar och holländsk totalfotboll och indoktrinerade det i hela organisationen. Det är inte bara Barças A-lag som spelar 4-3-3. Vartenda pojklag ner till P9 spelar enligt den gamla Ajax-modellen. Så när de sedan slår igenom som tonåringar i A-laget har de redan spelat på samma sätt i ett decenium.
Så när Messi tog sig in i startelvan hade han redan en massa erfarenhet i att spela högerytter i ett tremannaanfall. Och när Xavi tog över Peps plats som pivote på mittfältet hade han sen barnsben övat in det rörelsemönster som han idag behärskar till sitt maximum.
Har detta Barça några svagheter? Jo men visst. Först och främst får man inte glömma att de ställer upp med elva människor, inte elva rymdvarelser. Barça kan vara väldigt mänskliga. Och liksom de flesta storlag som spelar med storstjärnor så blir de smått beroende av dem. Alla vet hur handikappade Inter blev utan Zlatan tidigare. Eller hur Man Uniteds spel inte blev detsamma när Ronaldo var skadad. Eller Milan utan Kaká. Och Barça utan Messi. Man kan snacka hur mycket man vill om tiki-takan, om Xavi och Iniesta, om Cruyffs revolution och 4-3-3. Alla bra lag lär sig att få ut max av sina stjärnor och när stjärnorna inte kan prestera, så blir laget inte det samma. Och i höst har Messi inte varit sig själv. Att säga att han har varit blek är att ta i. Men han har inte uppnått riktigt de nivåer han uppnådde förra säsongen. Och man ska alltid mäta spelare efter vad de kan uppnå, inte med varandra.
En, i Messi-mått, blek Messi är en av Barças svagheter. Den andra är truppen. Medan Inter, ManU och Chelsea kan stoltsera med 25+ mannatrupper så har Barcelona knappt två till varje position. Om Cambiasso skadar sig kan vi kasta in Motta på hans position. Om Motta skadar sig kan vi dra ner Stankovic eller flytta in Zanetti. Eller damma av Vieira. Men om Xavi går sönder så har man ingen att fylla ut hålet med utan att det känns på en annan position. Barça är bättre än de flesta om man räknar plats I-XI. Men bara "medelmåttiga" på positionerna XII-XVIII och sedan tar det liksom slut.
Inför mötet mot Inter kommer vi märka just detta. Messi är skadad, Abidal och Touré sjuka i svininfluensan och Zlatan just tillbaka från skada. Dessutom är Henry helt under isen. Dessutom har de "århundradets Clásico" (hur många Clásicos har inte varit århundradets sen millenieskiftet?) att se fram emot på söndag, då de möter Real Madrid med Benzema, Cristiano, Kaká, Raúl, Diarra, Ramos och Casillas. Förlorar de den så kommer de ligga fyra poäng efter los blandos. Jag har svårt att se att Barcelona vinner mot både Inter och Real.
Hur kommer matchen att se ut då? Visst Barça kommer att ha runt 60-65 % bollinnehav. Men det kommer inte att störa Mourinho, tvärtom. Det är sådana här matcher portugisen älskar. Medan Barça försöker och försöker men hela tiden krockar mot en vägg av svartblått kött så kan man ha Milito och Eto'o som hugger på minsta lilla kontring. Och är det någon som vill visa vad han kan så är det just Samuel Eto'o. Jag tror på ytterligare ett kryss lagen emellan men det är inte helt orealistiskt med en 0-1 seger borta på Camp Nou. Ska vi säga så: 0-1 Eto'o smäller in den i andra halvlek och vi vinner gruppen!?
Glöm inte, vi leder gruppen. Pressen ligger på Barça...
Forza Inter!
