Ointresserade turkar - Inter 0-3 (0-1)
På fredagskvällen presterade Inter ett - i alla fall på papperet - lysande resultat när turkiska Galatasaray slogs tillbaka med 3-0, efter 1-0 i halvtid. De som såg matchen vet dock att Fatih Terim sagt åt sina killar att gå ut och vänta på slutsignalen... redan från första minuten.
På O' Learys Östra Hamngatan slog vi oss ner för att bevittna Inters första match i Amsterdam Tournament. Inför söndagens årsmöte befinner sig några i styrelsen i Göteborg för att snacka om klubbens utveckling och planera inför årsmötet. Jag var den mest optimistiske av oss inför avspark. Mitt tips löd 4-1 till Inter, vilket nästan skrattades bort av de andra som obotlig optimism. Jag skulle dock, som det artade sig, ha mer rätt än vad jag vågade hoppas på.
Inter ställde upp med ett mycket bra lag. Enda spelarna som man på rak arm kan säga inte kommer att starta när serien börjar var Gamarra och Ventola. Resten skulle lika gärna kunna starta varje match i Serie A. Jepp, ni läste rätt. Oba-Oba Martins är i hejdundrande form just nu och Cúper själv har sagt att Martins har en plats i startelvan om han förtjänar den.
Startelvan
Toldo; Zanetti - Gamarra - Materazzi - Pasquale; Luciano - Emre - Almedya - Van Der Meyde; Ventola - Martins
Som det så klassiskt heter så kände lagen på varandra i början av matchen. Men av matchen att döma insåg nog Galatasaray att Inter är ett alldeles för bra lag och beslöt sig för att helt enkelt sluta bry sig, och bara låta tiden gå. Första målet skulle ha kommit på straff sedan Ventola blivit nedknuffad i straffområdet, men domare Braamhaar med kollegor måste ha tittat åt något annat håll för straff blev det inte.
Istället blir det vår talangfulle nigerian sätter ettan efter dryga halvtimmen spelad. Javier Zanetti bryter sig igenom Galatasarays försvar och slår ett hårt inlägg som Martins rusar fram till och nickar in bakom Mondragon. Inbrytningen framför backen och nicken hade mycket Christian Vieri över sig.
I halvtidsvilan satt vi och var tämligen nöjda över vad vi sett. Luciano och Van Der Meyde såg gjutna ut på varsin kant och det var mycket härligt att se Almeyda tillbaka i startelvan. Men mest lyriska var vi nog över unge Obafemi Martins. 19 åringen hade sett mycket pigg ut och en viss person vid matbordet ansåg att nigerianen kunde ha gjort hattrick redan i halvtid.
Men showen hade bara börjat. 20 minuter in i andra halvlek sätter han sitt andra mål för kvällen. Adani slår en underbar boll som Martins sprintar ifatt, lurar bort försvararen och iskallt placerar till höger om Mondragon. Höga jubel hördes från inifrån O'Learys samtidigt som vi riktade belåtna blickar mot några fulla scousers som suttit och hånat Martins för en miss moment innan.
Fyra minuter senare var det dags igen. Oba gör en fantastisk tvåfotare, tar sig förbi två försvarare och har bara att sprinta in mot Mondragon, när han blir bryskt nedknuffad. Det döms frispark till Inter alldeles utanför straffområdet. Sats tar grekisk Karagounis, men frisparken fastnar i muren och i trasslet efteråt tjongar unge Rebecchi in trean för Inter. Glädjen på hans unga ansikte var härlig att skåda. 3-0 och mitt tips om 4-1 såg mycket bra ut - frågan var dock hur loja Galatasaray skulle kunna klämma in en boll bakom Toldo? Försvaret hade sett mycket stabilt ut hela matchen och det närmaste turkarna kom var en nekad straff (svår att bedöma) samt en frispark i undersidan av ribban.
Det blev inga mer mål för Inter, men det var inte så att lägena inte dök upp. Martins hade, med lite mer rutin i kroppen, satt tre bollar till - utan att överdriva det minsta. Galatasaray var fruktansvärt loja matchen igenom! Det mest engagerade turkarna kostade på sig var Hakan Sas röda kort efter förseelser på Luciano och Almeyda. Fanskapet gjorde en - för att använda en hockeyterm - boarding på Almeyda så att denne föll handlöst till marken. Helt makalöst fult.
Dock är det lite att kasta sten i glashus då vi har en viss nummer 23 i laget. Återigen fick han hjärnsläpp och sparkade till en liggande turk flertalet gånger. Kuriosa är att bollen var på andra sidan turken.
Vad kan vi då ta med oss från den här matchen?
Det är alltid svårt att bedöma matcher då motståndarna är så fruktansvärt loja som Terims mannar var. När jag och ordförande Karlholm vandrade hemåt undrade vi varför ens Galatasaray ställer upp i turneringen. Vad vill dom få ut av dessa två matcher egentligen?
Men det är helt klart positivt att Martins ser så fruktansvärt pigg ut och att han får mer speltid. Att Gamarra får spela mer och mer är enbart positivt för hans framtid i Nerazzurri. När han är som bäst är han en av de mest pålitliga backarna i världen. Det han saknar är dock snabbheten - vilket måste vägas upp av en som Cordoba som tar mer djup.
Summa summarum: positivt besked från de flesta spelarna. Martins blir bättre och bättre och Matrix är fortfarande en vettvilling. En spelare känns dock allt närmare dörren. Nicola Ventola är utan tvekan anfallare nummer sex i the pecking order. Trist för en spelare med så stort Interhjärta. Men c´est la vie i F.C Internazionale - en klubb som har en av världens bästa anfallare utlånad.
Martins-Adriano - Cupers anfallspar 2004-2005
