2:a Juventus - Tråkiga Juve räcker inte till i år
"En fotbollsmatch utan polemik och knepiga domslut är som en julafton utan Kalle Anka."
Så lyder mig veterligen inget känt ordspråk, och huruvida man ser på Tomteverkstaden, Askungen, Ferdinand och Piff och Puff i Italien vid jul låter jag vara osagt. Laget från Turin har dock uppenbarligen anammat detta synsätt, och drar sig ju som vi vet inte från att bre på lite extra när det väl hettar till.
När de svartvita dessutom är en erkänt tung lagmaskin som bara ångar på, funderar man så smått över följande, hur skall vi egentligen lyckas tämja zebrorna kommande säsong?
Ja, förutom det faktum att vi måste ta fler poäng än de i sluttabellen (Om nu ens det räcker mot Juve...) och helt enkelt spela bättre, så lär vissa andra faktorer behöva spela in för att vi skall få bukt med dem. Jag är tämligen övertygad om att en av faktorerna stavas Delle Alpi.
"Delle Alpi?"
Det namnet låter väl säkert knasigt vid första anblick. Men för att vi skall kunna säkra Lo Scudetto tror jag att poäng, för att inte säga seger, på Juventus hemmaplan är ett krav. Vi behöver få den skjutsen med oss i ryggen, för att ha tillräckligt med mod framåt våren. Om vi skulle lyckas slå Juventus på deras hemmaplan i höst, är jag tämligen övertygad om att det skulle leda till ökat mod bland spelarna inför hemmamötet till våren, samt även för övriga avgörande matcher under samma period. Men vis av erfarenhet så är inte den uppgiften den lättaste. Smålagen slår till någon gång ibland och skräller där, storlagen gör det desto mer sällan. Dock, enligt mitt sätt att se det, är det en av förutsättningarna för oss denna säsong.
Så, hur ser Juventus som lag ut denna säsong jämfört med förra årets?
Vad gäller spelaromsättningen så är det i vanlig anda inte många spelare som lämnat laget, man satsar på kontinuitet vilket visat sig fungera utmärkt i längden. Under sommaren har man dock gjort ett par förstärkningar.
Främsta värvningen kanske gjordes då man slutligen helt och hållet köpte loss Camoranesi från Verona. Landslagsmässige mittbacken Nicola Legrottaglie anslöt under sommaren från Chievo, och från Perugia plockade man hem tidigare uthyrde anfallskometen Fabrizio Miccoli, som nu hoppas kunna konkurrera bland Juventus övriga stjärnanfallare. Man har även förstärkt mittfältet med Brescias mittfältstalang, Ghanafödde Stephan Appiah, en kille som jämförs med Edgar Davids men som ännu har åren för sig på planen. Övriga att anmärka på inköpslistan är tidigare bekantskaperna, brasilianske yttern Athirson samt utlånade Enzo Maresca tillbaka från Piacenza, Även målvaktsreserven Fabien Carini tillbaka från Standard Liege, samt anfallaren Benjamin från Reggiana ansluter.
Av spelare som lämnat märks Marcelo Salas till River Plate, Cristiano Zenoni till Sampdoria och Baiocco till Reggina. Till synes ingen större karusell, och man har endast gjort sig av med spelare man egentligen inte dragit nytta av, till detta har man kompletterat med spelare som alla har framtiden för sig. Och det är därmed inte svårt att förstå varför de flesta anser att Juventus varit vassast på marknaden, en av anledningarna till att de dessutom förväntas bli vår främsta utmanare även denna säsong.
Förvänta er:
* Att Massimo De Santis dömer oss på Delle Alpi, eftersom Ceccarini lagt av...
* Mååånga och lååånga tilläggsminuter under våren.
* Att publiksnittet på Delle Alpi kanske höjs från 35000 till hela 40000 i år...
Förvänta er inte:
* Att Racalbuto tilldelar Juventus färre än förra säsongens fyra straffsparkar...
* Att Juventus plötsligt börjar dala avsevärt i tabellen...
* Att Buffon gör 1-1 på övertid...
