Seriestart: Vi som tog scudetton 03/04 (del2)
Mittfältet, denna styggelse som hemsökt oss i snart två år, kantspelare som inte varit vatten värda och ett osedvanligt dåligt passningsspel. Här krävdes det bättring för att undvika ännu ett scudettolöst år. Åtgärderna har inte låtit vänta på sig och kantspelare i ordets rätta bemärkelse har handlats in. Mest intressants är Andy van der Meyde ut, han har steget, blicken och tekniken. Kan han bara anpassa sig till den italienska ligan och en lite mer strikt roll under Cúper kommer han att bli guld värd. Beroende på de andra kantspelarna kommer Andy att operera både till höger och vänster men min önskan såväl som tro är att han allt som oftast kommer figurera i startelvan. Kily González har haft ett par tveksamma säsonger men om någon ska få ordning på den snabbe och starke Kily är det Cuperman. Luciano hade även han en besvärlig fjolårssäsong men har på försäsongen visat prov på en renässans av sin forna snabbhet och finurlighet. Fadiga vet vi inte hur det blir med men i det fall han kommer tillbaka till formen från VM 2002 kan han definitivt bli en joker i slutstriden om scudetton, potentialen finns där.
Centralt slåss fyra man om två platser, Almeyda och Crizan gör upp om rollen som vattenbärare medan nye Lamouchi och Emre får ta hand om taktpinnen. Dock är det en nyttig konkurrens som existerar i dagens Internazionale och såväl Emre som Zanetti har varit skadebenägna under sin tid i Milano. CriZan kommer antagligen att vara förstavalet med sin arbetskapacitet och fina passningsspel men den lite ovårdade Almeyda ska inte underskattas, vid tiden för skadan ifjol var argentinaren vår absolut bäste spelare. Emre behöver egentligen ingen större presentation, målen på Olimpico säger allt. De raljerande experterna påpekar ofta att Inter saknar en kreatör, ack så fel. Den lille turken besitter oanad potential och efter en svår första säsong i klubben visade han prov på rätt mentalitet och en stark karaktär. Emre kan bli stor på San Siro, mycket stor. Lamouchi i utbyte mot Morfeo måste ses som en skänk från gudarna. Den smarte fransmannen är kanske inte lika rapp som Emre men besitter i stället ytterligare några gram rutin.
Okan är ett dugligt komplement med stort hjärta och nye Karagounis kan, baserat på försäsongen, på sin höjd duga som delbetalning i någon affär framåt januari. Ungtupparna Biava och Rebecchi kan räkna med spel i cupen och således få nyttig rutin. En tanke bör också skickas till Beati som vi inte kan räkna med förrän framåt våren, om ens då. Kantspelarna har äntligen anlänt och mittfältet ser riktigt intressant ut, materialet finns för Cúpers spelsystem men det ger honom i gengäld inga ursäkter vid ett misslyckande.
Anfallet då, denna i dagarna ack så omdiskuterade lagdel. Crespos avsked lämnar oss som tidigare påpekats utan en spelare som kan spela såväl prima punta som seconda punta i ett Cuperianskt spelsystem. Vieri är och förblir vår anförare och om scudetton ska bärgas krävs sisådär en 25 mål av Bobo. Skador brukar vara oundvikliga när det gäller Vieri men i år får fys-teamet skärpa till sig, vi behöver Bobo på planen vecka efter vecka. Den gänglige Cruz är köpt både som ersättare och komplement till Vieri enligt Cúper. Den dagen han agerar komplement stänger jag personligen av tv:n. Visst, Cruz är stabil men han måste ha en mer rörlig anfallare bredvid sig och säga vad man vill om Bobo men han springer inte ihjäl sig direkt. För rörligheten och snabbheten står istället Martins, Kallon och Recoba. Martins är värt ett eget kapitel och efter den sanslösa debutsäsongen ifjol läggs ett allt större ansvar på den unge nigerianen, kanske för stort. Potentialen finns där men frågan är om han klarar av att leverera i match efter match. Mimo å andra sidan får ses som mer komplett och kanske är det han som är det bästa komplementet till Vieri, åtminstone initialt. Och så Recoba, allas vår Chino som var så oduglig då ansvaret låg på honom när fjolårssäsongen led mot sitt slut så hälften vore nog. Uruguayanen har därför i mångt och mycket glömts bort i diskussionerna om startelvan, måhända riktigt, men kapaciteten finns där och en vänsterfot av hans kaliber är aldrig fel att ha till förfogande. Det anfall som ifjol såg ut att vara så komplett ter sig nu en aning halt. Men vi ska inte måla fan på väggen, vi har fyra mycket kompetenta anfallare och en i absolut världsklass.
Truppen ser efter en skärskådning komplett och välbalanserad ut så det finns egentligen bara en fråga.
Vi är Inter, så vem i hela världen ska stoppa oss?
