Ok, kom och negga nu...
I ett mäktigt sinnestillstånd samlar jag några intryck efter denna sanslösa afton, svårt att veta var man skall börja. Det är inte riktigt så att hjärnkontoret vet vad som är rätt eller fel. Om en vecka kanske denna hyllning är rent patetisk med tanke på den dagens läge. Det kvittar nog ändå i nuläget.
Till att börja med, Inter har som första italienska lag vunnit på Highbury. Med 3-0, mot Arsenal om ni inte utläste det i första meningen. Efter brilliant, och vacker fotboll. Med svindlande anfall, med en försvarsmur i rätt gott slag.
Bra, nu har vi det ur världen.
* * *
Ok, det var den första gruppspelsmatchen. Ok, en gång är ingen gång. Ok, man drar inga slutsatser efter en match. Nej, så jag nöjer mig med att plocka x antal godbitar och njuta av det för stunden.
* * *
Francesco Toldo, motar en feldömd(?) straff från medias gullegris Thierry Henry vid ställningen 0-2. Tack, den värmde...
Marco Materazzi fanns överallt, vartsom helst, närsomhelst, hursomhelst. Och han grejade varje situation. Grande Marco, lotta per noi!
När Ingrato var lika gammal som Obafemi "Mr. Oba Oba" Martins så spelade han och gjorde mål i holländska ligan. Obafemi Martins spelar och gör mål i Champions League, mot Arsenal! Jag vet, en gång är ingen gång.
Men, han har gjort det förr. Två gånger. Mot Leverkusen och Milan, bra så.
Jag minns det som det var igår,
jag var sjutton år, det var sommar och inte vår.
Folk ville ha Vieira för att läka våra mittfältssår.
Men för Vieira blev det ingen flytt,
Cristiano Zanetti han föddes dock på nytt,
Och Hammaren Zanetti bara går, och går, och går...
Cristiano Zanetti eeh ooh!
* * *
Bland de blåsvarta finns en spelare, han kan dribbla som Pelé, det är vår kapten Zanetti alé alé!
Av de jag älskar, älskar jag dig mest. Javier Zanetti, vilken otrolig människa. I november kommer jag kyssa din hand om jag så får chansen. Vad Bengt skulle göra, vill jag inte tänka på.
* * *
Hallå...! Är det någon där?! Hallå...! hm, konstigt...?
ja, ni kan komma fram nu, kom ut ur garderoben.
Nåväl, alla ni som har en förkärlek för att kritisera Inters spel. Kom och negga nu, och säg att vi aldrig presterat. Jag vet, en gång är ingen gång. Men vunnit borta mot Arsenal, det har ni inte gjort överhuvudtaget. Aldrig. Bra så.
* * *
Diego Armando Emre, nej förlåt. Jag menade givetvis Belözoglu Emre. Det är en trollkarl det, en ettermyra, en soldat. La Zanzara! Vai Emre!
Välkommna i gänget, Julio Cruz, Kily González, Andy Van Der Meyde, Sabri Lamouchi, Thomas Helveg. Ni var också med. Och det är jag i sanningens namn glad för. Och Canna, och Cordoba och Mimo, vilka insatser ni stod för allihop, tack!
* * *
Grazie mitico Héctor Raúl Cúper, Vi är med dig!
* * *
Suck, tänk om sådant här varade för evigt. Tur att man har det bästa på band, och att man kommer att kunna se det igen, och igen, och igen. Å andra sidan kan man ju alltid hoppas på en repris, den 25 November har man ju chansen att studera det på nära håll. Vilken möjlighet! Det skall bli en sann upplevelse.
* * *
Någon som saknar Vieri?*
* * *
* OBS! Med ironisk underton, men för kvällen inte helt genomironiskt. Bobo kan man dock aldrig få nog av.
Puh, det var många känslor. Nu får jag sova, och jag lär drömma sött. Detsamma önskar jag er andra. Som fick uppleva detta, med hjärtat i svartblått och uppe i halsgropen inför match. Idag gläds vi tillsamans, en glädjens kyss till er alla. Jag vill ikväll ta hela supporterskaran i mina händer!
Arrivederci London!
