Krönika: Vi har inget att vara rädd för!

Två dagar kvar. Om drygt 55 timmar avgörs Milanoderbyt, av ack så stor vikt - trots att Galliani försöker tona ner betydelsen. Av rädsla månne?

Inför matchen mot Siena förde en Inter-vän fram en viktig synpunkt, som fastnat i mitt sinne. Han klagade över alla uttalanden från Inters spelare inför matchen. Det var tveksamma uttalanden som framförde sin oro över att det skulle vara en svår match. Han menade att sådana utsagor inte borde komma från Inters spelare. Min bekant ansåg att vi har mycket att lära oss av lag som Manchester United och Real Madrid.

Visst har han rätt! Jag har själv inte kontemplerat så mycket över denna försiktighet från Inters spelare. Kanske för att det är så urbota svenskt att vara modest och försiktig? Men han har rätt. Då vi möter ett lag som Siena borde uttalanden vara i stil med: "All respekt för att Siena är ett nykomlingar och kommer att vara taggade till tusen. Men vi är Inter. Vi skall bara vinna mot dem".

Nu vankas det derby. Och visst fanken är man oroad! Sista årens statistik gör att man kommer att sitta med en ohälsosam puls hela söndagskvällen. Men om vi tänker efter... Varför skall vi egentligen vara oroade?

En god vän till mig berättade en gång om att det var "derby" till helgen. Han spelar fotboll i en lägre division. Tränaren och de runt klubben talade om den "svåra historiken". Och att laget aldrig någonsin hade vunnit mot just dem. Jag minns att han mest bara skrattade åt det, precis som många av lagkamraterna. De menade att de inte är en del av historiken och att det därmed inte spelar någon roll. Men främst att de faktiskt hade vunnit flera matcher i rad. Det är nu som betyder något. Inte hur det var.

Jag kom att tänka på det härom dagen. Milans fans vill gärna belysa historiken och skratta ut oss för våra tidigare pinsamma insatser. Det kan jag personligen ta. Vi var kassa då! Ta en titt på laguppställningen i någon av matcherna och minns turbulensen kring laget. Idag visade Milans sida på Svenskafans stolt upp en tillbakablick på Inter-Milan 2-4 för två år sedan. Låt oss titta närmare på den:

Inter: Toldo; Vivas, Cordoba, Materazzi, Georgatos; J.Zanetti, Seedorf, Di Biagio, Guglielminpietro; Kallon, Ventola

Milan: Abbiati; Laursen, Costacurta, Maldini; Gattuso, Albertini, Kaladze, Serginho; Rui Costa; Inzaghi, Shevchenko

Och så tar vi en titt på söndagens möjliga upställning:

Toldo
Zanetti - Cordoba - Cannavaro - Bréchet
Van Der Meyde - Emre - C.Zanetti - Kily
Vieri - Martins


Som natt och dag ifall man jämför med tidigare möten. Vi har ett kompakt försvar i år, ett försvar som spelat ihop länge nu (synd bara på Materazzis skada)

På innermittfältet är a l l a krya (Kors i taket!) Vi har två yttrar som visat ypperlig klass till skillnad mot för "Gul-är-min-pistol", Okan och "Ser-ni Jag-var-brao"

Ok, ingen match avgörs på pappret. Men vi kan inte blunda inför faktumet att vår trupp är starkare än på många år vid ett Milanoderby. Jag vill se lite jävlaranamma. Interspelarna skall inte säga: "Ja... Vi är sugna på att vinna, men det blir tufft"

Jag vill se:

"För helvete, det här vinner vi. Milan har varit kaxigt nog länge. Vi har ett bättre lag på pappret och det tänker vi visa!"

13.15 är klockan då denna krönika summeras. Hur länge dröjer det innan jag idiotförklaras via mail eller på forumet? Säkerligen med någon träffande kommentar såsom: "Zimmerman, du är dum i huvudet! Milan äger FATTA!"

Det är vår tur att vinna. För vår heder. För framtida utgången av ligan. Men kanske främst för att vi också skall kunna säga pubertala saker som:

"INTER ÄGER, FATTA!"

0 kommentarer