Vad var det jag sade...?
"Minuterna går, en Traktorrusch och en Kaffespark senare och man återfår sina sinnen. Känseln i kroppen dyker upp igen, och så sitter man där och jublar över en bedrövad docka som linkar lite misstänksamt efter närkontakt med ovan nämnda Kaffespark..."
Svettpärlorna i pannan börjar så smått falla undan i pannan efter matchen mot Kiev. Men återigen fick vi en smakbit av andan, lagandan, lagmoralen. Vi grejade det dock återigen i slutminuterna. Vieri inspirerade till ett segermål. Om han nu bidrog spelmässigt i just denna match låter jag vara osagt. Blotta närvaron gör ju dock lagkamraterna inspirerade, så...
Härnäst följer nu ett par i princip sömnlösa nätter innan söndagseftermiddagen slutligen skall övergå till kvällning och derbyfebern börjar smyga sig på. Den där frossan man får i armarna, de domnar bort. Yrseln man får i huvudet, saker fungerar inte helt hundra bakom pannbenet. Trots att man intagit en brakmiddag är man vrålhungrig, för att inte tala om hur törstig man blivit efter all dryck man hävt i sig. Omvänd effekt helt enkelt.
Minuterna går, en Traktorrusch och en Kaffespark senare och man återfår sina sinnen. Känseln i kroppen dyker upp igen, och så sitter man där och jublar över en bedrövad docka som linkar lite misstänksamt efter närkontakt med ovan nämnda kaffespark...
Föreställningen på La Scala är igång!
* * *
Skall ej bemöda mig med att kommentera derbyts domare, kände bara en kväljning då jag läste om att lotten föll på honom, att han faktiskt fortfarande finns kvar. Men hur som helst, det betyder ändå ingenting på lördag eftersom vi inte kommer rubbas.
* * *
Ja, jag är kaxig. Ja, jag kan få äta upp det. Men seriöst, jag kan personligen inte minnas ett derby där inte bägge sidor överöst varandra med kommentarer av typen "Ni åker på pisk denna gång, vi kommer knäcka er...". Och likväl får nästan varje gång någondera av sidorna äta upp sina ord fram till nästa möte. I annat fall slutar matchen oavgjord och man ordar inte så mycket om det hela. Mest sparsamma kommentarer är vad som då gäller. "Tänk om vi fått straff där... "Hur hade det blivit om han inte blivit skadad i andra...?" "Med ordinarie backlinje hade det minsann gått annorlunda..."
Så, jag tillåter även mig själv att vara kaxig, självsäker, överdominant i mina uttalanden. Precis som de flesta andra.
Vem vill vara ödmjuk i ett sådant här läge? När det handlar om så mycket prestige och ära. När de tre poäng nästan kommer i skymundan, förutom i tabellen. Vem vill då vara försynt och inte öppet tro på sitt lag, tro att det slutar i glädjeyra. Tro på att det slutar med segerns sötma. Och då, efter att ha varit just så självsäker innan, få uttala de där orden som motståndarna i just det läget slutsignalen gått absolut inte vill höra.
"Vad var det jag sade...?"
* * *
Zimmermans tankar överförda i skrift tidigare idag är ju så givna, så gjutna, så självklara. Finns det någon som egentligen tror på något annat scenario? Någon som går omkring och målar upp bilder av bittra spelare med ångern i ögonen. Supportrar som förtvivlat står vid räcket bakom avbytarbänken och vrålar ut sina värderingar och åsikter till Cúper och spelarna?
Själv stöter jag bort de där tankarna. Minns inte riktigt längre hur det var i våras. De där matcherna känns för stunden, i dagsläget, i nuet, inte alls sådär bittra som de antagligen gjorde de där kvällarna. Hur de kändes har jag ju som sagt var förträngt.
Annat än seger på söndagkväll skulle göra mig något oerhört överraskad. Ni Milanfans som nu byggt upp ett agge emot mig i och med dessa ord (förmodligen redan i ett tidigare skede under de gångna åren) är välkomna att höra av er. För att berätta hur fel jag hade. Senare på söndagkväll när slutsignalen har gått. Och även fortsättningsvis, givetvis förutsatt att ni har något vettigt att komma med och att det hela slutade i er favör.
I annat fall tror jag ingen är villig att dyka upp. Jag menar, förlust för Storfavoriterna Milan kan väl inte få någon vettig anhängare av de rödsvarta att vilja visa sitt fejs såpass tätt inpå ett svidande nederlag.
Blir ett sant nöje att inspektera huruvida mailboxen blir överfull eller undertom vid stundande veckoskifte...
* * *
"Amala, Pazza Inter amala, È una gioia infinita, che dura una vita, Pazza Inter amala..."
Tvekar inte på att någon missat detta i vårt läger, hysterin på forumet har varit för hög för det.
Utan snarare mer som en förvarning för Gattuso med lagkamrater, och ovetande anhängare:
Vi är Inter och vi är galna, jävligt galna!
