Krönika: Ett kärleksfullt möte
"Min pappa tog mig till en Milan-match och jag fick se Gullit, van Basten och Rijkaard leka fotboll. Sen var jag fast! Hur kunde jag bli något annat än Milanist?"
"Åh nej, ni är Interister", säger Alessandro och skrattar. "Här inne är vi alla Milanisti". Alessandro äger och styr kvartersbaren Moon Bar där en törstig Inter-redaktion just landat för att ta en birra eller två.
Alessandro ser till en början skräckinjagande ut. Han är stor, kanske 1.90, ser ut att väga minst 100 pannor, har en renrakad hjässa och en krokig näsa som vittnar om en och annan tango. Men skenet bedrar, det är en vänlig jätte vi har framför oss. En vänlig jätte som älskar att snacka fotboll.
"Min pappa tog mig till en Milan-match och jag fick se Gullit, van Basten och Rijkaard leka fotboll. Sen var jag fast! Hur kunde jag bli något annat än Milanist?" Jo, Inter-redaktionen förstod att när man fick se de artisterna så kunde man inte mer än kapitulera - men så nämnde vi tyskarnas tid i Inter och fick höra att de också var grande iocatori.
Alessandro berättar om ett ömsesidig respekt mellan två lags supportrar som är väldigt fin. "Jag skulle aldrig få för mig att bua ut en sann interista, en campioni som Bergomi, Zanetti, Cordoba och andra Inter-legender. Och när Maldini tackades av av Inter-fansen var det rörande."
Alessandro berättar om sin tid i den vänsterinspirerade Fossa di Lioni, Milans mest dominerande supportergrupp som tyvärr försvann för något år sen, lagom tajmat till högermannen Berlusconis val. Han berättar om sin avsky för kapitalisten Berlusconi, om Juventus och Calciopoli. Men framför allt berättar han om mötena mellan Inter och Milan. De stora tifona, supporterna och vänskapen mellan supportergrupperna. "En familj kan innehålla Interister och Milanister, därför har vi en speciell vänskapspakt lagen emellan."
Till skillnad från, t.ex Roma och Lazio, så har Milan och Inter en lång pakt av vänskap. Det är sällan man hör om slagsmål lagets fans emellan. Istället för knivar och stenar använder Milano-borna iställer sig av humor och sarkasm, som senast, då Curva Nord sjöng Milan-fansens sång om att "Kaká inte var till salu". Mer sånt hade behövts i Serie A i en tid då man bara får höra om våld och rasism på arenorna.
Stängningstiden överskreds med flera timmar innan vi tackade för gästfriheten för att vända tillbaka till hotellet. Men Alessandro vägrade släppa oss från sin bar innan vi skålat med grappa för lagen. Sagt och gjort, en ordenltig snaps senare kramade vi om den vänlige jätten och begav oss ut i den svala Milano-natten.
