(Ribb)kryss!
Helgens toppmatch i Serie A slutade med ett oavgjort resultat som med objektiva ögon får ses som rättvist men med den sista kvarten i beaktande känns kvällen allt annat än rättvis för en interisti.
Zaccheroni kunde fått en lättare start som Intertränare än ett Roma som så här långt in på säsongen imponerat. Å andra sidan kan man se det som ett gyllene tillfälle, en seger hade inneburit åtminstone ett par dagars arbetsro i pazza Inter. En seger som på förhand inte sågs som helt osannolik då alla romanisti får stora skälvan vid blotta tanken på Milanospöket. Ett spöke som denna gång för evigt skulle förintas hette det, på ett ungefär lika ödmjukt sätt som Interredaktionen basunerade ut att scudetton var bärgad innan säsongen startat.
Trots Zaccheronis uttalanden om att inte fixera sig vid spelsystem och sifferkombinationer blev det hans sedan tidigare förespråkade 3-4-3. Inget anmärkningsvärt med startelvan då det var den i italiensk press väntade som äntrade San Siros miserabla gräsmatta. Coco som fick sitt genombrott under Zac i Milan tog hand om vänsterkanten med Javier Zanetti skulle förnedra Lima till höger. Med facit i hand var kanske inte startelvan optimal sett till spelsystemet, eller vice versa, men mer om detta senare.
Inter tog direkt kommandot i matchen och man hade ett starkt bollövertag men utan att vara nära att skapa några målchanser. Bollen sökte sig ofta ut till Recoba på högerkanten men hans prestationer verkar ta vid där de slutade under fjolårets säsong. Allt för ofta stannade han upp spelet och vände hemåt eller helt sonika slarvade bort bollen. Hans adelsmärke, snabbheten, skådades endast vid ett tillfälle denna afton. Till hans försvar ska dock sägas att högerkanten inte är hans optimala position då han tenderar att söka sig inåt för att använda vänstern. Idag var chino för dålig och Romas försvarsspel alltför bra för att detta skulle skapa några farligheter.
Det blev istället Roma som fick matchens första chans då Cannavaro, för övrigt bra denna afton, i sedvanlig ordning fumlade vi en långboll. Cassano försökte sig på en lobb i svårt läge men avslutet blev alltför högt. Några minuter senare fumlade Recoba med bollen och Roma startade en kontring som avslutades med ett skott av Totti som Toldo skickligt parerade. Halvleken slutade mållöst och trots ett stort bollövertag skapade Inter inte ett skvatt. Coco och Zanetti tog sig fram några gånger på kanterna men inläggen var av alltför dålig kaliber. Men som interisti måste man i dagar som dessa vara glad åt det lilla, Inter hade i alla fall bollen.
Olikt den första så började den andra halvleken med ett Romaövertag även om det var Inter som fick den första halvchansen genom Recobas frispark som såväl Vieri som Cordoba sånär lyckades få träff på. Därefter var det bara Roma ett tag lett av Totti. I den 52:a minuten slarvade Cordoba på egen planhalva och bollen gick via Lima till Totti som med en superb höger yttersida fann en framstormande Mancini till höger i straffområdet, brassen misslyckades dock med att träffa mål. Minuten efter slarvade Coco och gav bort en frispark i bra läge som Chivu sin tur skickade långt över. Två minuter därefter visade Totti återigen prov på snille då han med ett inspel hittade en framstormande Lima. Slitvargen gjorde dock skäl för sitt epitet och avslutade svagt.
I den 63.e minuten idkade Inter passivt försvarsspel och Tottis blockerade skott nådde Romafansens nye gunstling De Rossi som i ett jätteläge sköt utanför. Därefter var det Inter för hela slanten, mycket beroende på ett mycket inspirerat inhopp av Cruz. Argentinaren vände i den 76:e minuten bort Zebina strax utanför straffområdet och fann målet med ett distinkt vänsterskott. Collina hade dock mycket riktigt upptäckt en hands på argentinaren. Hur kommentator Hussfelt trots fyra repriser missade denna hands får bli kvällens gåta.
I den 80:e minuten var det Almeyda, framspelad av Cruz och Vieri, som avlossade ett bra skott till höger i straffområdet men Pelizoli avvärjde. Två minuter in på övertiden fick Vieri en knuff i straffområdet och det skulle inte ha varit olikt Collina att blåsa straff i den situationen. Vieri skulle dock få sin chans minuten efter då han framspelad av Cruz fick öppet läge. Avslutet var godkänt men Pelizoli gjorde återigen en bra räddning, dock inte bättre än att en framstormande Bobo på returen lämnades med så gott som öppet mål. Man kunde tro att en skyttekung i detta läge skulle klara av att dunka in bollen men symtomatiskt för både Vieri och Inter denna säsong lyckades karln träffa ribbkrysset. Jag vill inte ens tänka på hur Roberto Scarpini lät då det begav sig. Att Vieri därefter ställde sig bakom målet och sörjde över en för kvällen fallen hjältegloria finner jag tämligen bedrövligt.
Nåväl, 0-0 mot Roma i Zaccheronis debut får ses godkänt. När det gäller spelet får man väl säga att det var ett halvt steg framåt. Vi hade en stor del av bollinnehavet men som Zac själv påpekat gick bollen på tok för mycket i sidled. Av det påstådda tremannaanfallet blev det inte mycket av. Recoba kom inte till sin rätt ute till höger även om det till stor del var självförvållat. Kily agerade mer central mittfältare än ytterforward och jag vet inte riktigt hur Mister ska lösa detta problem. En frisk van der Meyde kan vara ett alternativ på endera kant då han under Zaccheroni troligtvis kommer att få en liknande roll som i Ajax. Nu ska det också erkännas att Roma spelade ett mycket väldisciplinerat försvarsspel. Och oavgjort är på det stora hela inte alls orättvist.
Försvarsmässigt såg det acceptabelt ut och de farligheter Roma skapade berodde dels på Totti och dels på individuella misstag. Om Moratti i framtiden saknar pengar kan han alltid söka i vårt konto för idiotiska individuella slarvmisstag då det i dags dato är tämligen överbelastat.
Bäst på plan var utan tvekan Almeyda, jag vet inte hur många gånger han erövrade bollen och med sin klokhet startade anfall. Den som vill se en offensiv kraft på det centrala mittfältet under Zac blir nog dragen i näsan, det blir Almeyda och CriZan för hela slanten. Återstår att se var Emre placeras.
Sämst på plan var Collina som blåste sönder matchen totalt. Den som letar efter konspiratoriska teorier får söka sig annorstädes. Hela världens favoritdomare var usel åt båda håll.
Eller nej, jag ångrade mig. Sämst var gräsmattan, utan tvekan.
Noterbart är också att Karagounis, som redan innan säsongen startade tilldelats priset årets sedvanliga floppvärvning, nu fick hoppa in. Ett inhopp som det för övrigt inte finns någonting att anmärka på. För den oinvigde kan jag meddela att priset ifjol vanns av Morfeo.
Forza Ragazzi!
