Krönika: Konsten att bedriva klasskamp!
Ännu ett Milano-derby har spelats på San Siro och sällan har väl Meazza verkligen fått göra skäl för epitetet fotbollens La Scala, för gårdagens match var lika passionerad och dramatisk som alla fantastiska dramer och kärlekshistorier som Puccini och Verdi författat tillsammans.
Däremot har det i vanlig ordning, hos de oavlönade självutnämnda experternas ankdamm här på svenskafans (som i sin tur är beläget i den något större ankdammen Sverige), kraxats högt och lågt om allt ifrån klass eller bristen därav och domarnas eventuella helighet.
Låt oss börja från början, domare Rocchi tog ett antal tveksamma beslut i första halvleken men även ett par riktigt stora gigantiska felaktiga beslut.
Straffsituationerna då bollen tog på Maicons hand och då Pandev föll/blev nedriven har beskrivits bäst av John Ashcroft som kvällen till ära livebloggade om matchen på The Guardian som är en dagstidning som små lärosäten som bl. a. University of Cambridge samt Oxford uttryckligen talar om för såväl sökande som nuvarande studenter att läsa ofta för att dels förbättra sitt språkbruk samt även få ett hum om vad akademisk analys samt källkritik faktiskt innefattar. Hursomhelst, beskrev Ashcroft straffsituationen beträffande Maicons hands att den ”looked a decent shout, though would've been harsh.” Det hade vart tufft att blåsa, men inte helt fel att göra det heller, med andra ord så var det en tvetydig situation som oavsett vilket beslut som fattades varit tveksamt åt ett eller annat håll. Detsamma kan man säga gällande situationen då Pandev blev neddragen men då ska det i ärlighetens namn tilläggas att Maicons hands var tydligare än när Pandev fälldes.
Det fanns inga andra straffsituationer i den första halvleken och den som påstår något annat bör vänta med att döma fotboll tills han läst regelboken eller i vart fall förstått densamma då frisparken som Maicon styrde ut till hörna med handen omöjligen kan uppfylla kravet att medvetet med handen förstöra spelet, något som måste ske för att handen ska vara i en ”onaturlig position”.
När det gäller straffen i samband med Lucio's utvisning kan man säga att det är straff då det hade varit mål annars och gör domare Rocchi bedömningen att Lucio medvetet med handen agerat på ett spelförstörande sätt så är det klart att han även ska ha gult kort och har han då ett sådant sen innan så ska han självklart få rött. Återigen, straffsituationen var tvetydig dvs den kan tolkas på mer än ett sätt och är således lika mycket rätt eller fel beroende på hur man väljer att tolka det.
MEN det som drev Mourinho, Moratti samt undertecknad klättrades uppför väggarna av ilska igår kväll, var den totala brist av konsekvent dömande från Rossetti förlåt jag menar Rocchi. Tillåt mig att elaborera:
• Lucio fick ett gult kort för filmning dock fick inte Ambrosini det när han dog i straffområdet i samband med Maicons första handsituation, för att inte tala om Dinhos bidrag till årets Oscarsgala i början på matchen.
• Lucio fick sitt andra gula kort för att ha dömts för att ha tagit med hand medvetet i straffområdet, men inte fick Favalli sitt andra gula när han dömdes till att ha sparkat ner den för kvällen väldigt aktive Maicon i samband med 2-0 målet.
• Sneijder blev utvisad för att ha applåderat ironiskt och sagt ”bravo” x antal gånger men när t. ex. Borriello sprang fram och visade sitt näsblod och skrek likt ett kolik-barn om varför han inte fick frispark, fick han ordagrant en klapp på kinden och inte heller plockades något kort fram heller!
Det är denna formen av inkonsekvent dömande som fick Mourinho att gå i taket och tala om en skam och att ”detta är ert land och er liga och ert problem”. Det var detta samt alla år av ”inkonsekventa och konstiga domarmisstag” (LÄS calciopoli) som fick Moratti att igår natt tala om ”negativa signaler emot oss”. Det jag menar på är inte grunden för själva besluten i sig för dessa är bedömningsfrågor och domaren är där för att göra just bedömningar, nej det som retar upp mig är den inkonsekventa och ojämna nivån som domare Rocchi visade upp och som måååååånga domare visat upp just mot Inter fram tills dess att Moggi åkte dit. Att sedan Moratti och Mourinho talar om en konspiration kan förklaras enligt devisen ”bränt barn skyr elden” och att man inte vill vara med om det där en gång till.
Med det sagt påstår jag inte att gårdagens horribla domarinsats var resultatet av någon konspiration eller att Inter aldrig fått några tveksamma domslut med sig. Oavsett vilken liga du än spelar i, vilken idrott det än rör sig om så är det så att de större lagen/länderna/namnen får fler fördelar än deras mindre dito när det gäller tveksamma domslut. Förklaringen till detta är det som Liza Minelli och resten av den fantastiska ensemblen i den Oscarsbelönade filmatiseringen av musikalen Cabarét uttryckte när de sjöng, ”Money makes the world go around”.
Givetvis är det vidrigt att det går till på det viset och det är klart som korvspad att vi ska ifrågasätta när tveksamma domslut tas, det är vår förbannade skyldighet mot oss själva att alltid ifrågasätta och vara källkritiska i alla lägen, inte bara när det drabbar oss själva utan även andra. Antingen gör vi det eller så accepterar vi vår underlägsenhet som vissa på ett bibliskt sätt förkunnar när de påstår att ”domaren måste göras helig”. I Indien är kor heliga, inom judendomen och islam är grisar smutsiga och inom den katolska kyrkan är påven helig. Gemensamt för dessa religioner är att inga av de länder på jorden där man tillämpar dem har man lyckats smita undan korruption eller girighet. Acceptans att den lagstiftande makten skulle vara helig eller på något sätt tillsatt av någon gudomlig kraft förändrar ingenting annat än att vi cementerar vår underlägsenhet samtidigt som saker och ting blir värre, punkt slut.
Jag tycker också att det är sjukt tråkigt att behöva diskutera domarinsatser efter ett derby och jag anser även att det blir med en fadd eftersmak man tittar tillbaka när man tvingas tjata om huruvida mannen i gult enbart var inkompetent eller kanske till och med mutad. Däremot är inte lösningen att stoppa huvudet i sanden och låtsas att man inte ser något och inte heller känner jag mig särskilt sårad när någon tycker att jag saknar klass för att jag säger ifrån och inte likt en viss hindu i den fiktiva staden Springfield säger ”thank you, come again”, när någon med våld kör upp hela armbågen där saker normalt kommer ut. Att som Wilde, Voltaire och Moliére med flera skriva fantastiska böcker där man driver med makthavare när dessa gått för långt, eller som Materrazzi ta på sig en mask och visa vad han tycker om situationen är i mina ögon att ha just klass, värdighet och integritet för att inte tala om humor, vilket det finns vetenskapliga belägg för att vara ett universellt tecken på intelligens...
IO SONO ORGOGLIOSO DI ESSERE INTERISTA!
