Guldlaget 1989 - Vad hände sen?
(Del II)
Efter senaste tids Serie A-framgångar är det lätt att glömma den mörka tiden då Inter gick år ut och år in utan ligatitlar. 1989 lös dock Meazzan svartblå efter en åtråvärd serieseger. I en artikelserie på tre delar följer Interredaktionen upp spelarna ifrån guldlaget 1989 och undersöker vad som hände sen.
¤ ¤ ¤ Mittfältare ¤ ¤ ¤
Giuseppe Baresi 32 matcher/0 mål
Giuseppe, som för många är Francos mindre kända bror, är för inbitna Intersupportrar snarare en riktig legend. 16 säsonger och 559 matcher är mäkta imponerande sedan han anslöt blott 18 år gammal 1976. Baresi avslutade sin karriär 1994 efter två år i Modena, men återvände sedan till Milanos blåsvarta del, först som tränare i ett av ungdomslagen för att sedan bli ansvarig för Primavera-laget. 2001 blev Baresi chef för för ungdomsakademin och fortsatte där till 2008 då Mourinho tog in honom i sin tränarstab som assisterande coach. Baresi är den enda i 1989 års trupp som vunnit två scudetti för Inter och vann även en tredje ifjol, då som tränare.
Nicola Berti 32/7
Den outtröttlige mittfältaren Nicola Berti värvades till Inter inför guldsäsongen och det blev succé direkt. Sedan följde tio år i klubben där han som nyckelspelare även lyckades vinna UEFA-cupen tre gånger. Han var också en viktig kugge i Italiens silverlag från 1994. Efter att ha lämnat Inter 1998, med 311 spelade matcher, avverkade Berti både engelska Tottenham samt spanska Alaves innan han avslutade sin karriär i Australiensiska Northern Spirit. Där gick det emellertid sämre och han fick det mindre smickrande epitetet ”sämsta importen någonsin”. Efter karriären var det tyst om Berti ett tag innan han återvände till rampljuset 2006 som kommentator för programmet Controcampo i tv-kanalen Italia 1.
Alessandro Bianchi 31/3
Bianchi var även han ett lyckat nyförvärv inför 88/89. Han fortsatte vara ordinarie i Inter och fick även chansen i landslaget innan skador börja spöka 1992. Bianchi spelade efter detta mer sporadiskt men stannade i Inter framtill 1996 då han återvände till Cesena som han en gång värvades från. Där spelade han i fem säsonger innan karriären avslutades 2001.
Gianfranco Matteoli 32/2
Matteoli fortsatte ännu en säsong i Inter innan det begav sig mot Cagliari på Sardinien. Där spelade han fyra säsonger och blev en ikon då han bland annat lyckades föra sitt lag ända till en UEFA-cupplats. Karriären avslutades i Perugia säsongen 1994/95. Då återupptog Matteoli sin kärleksaffär med Sardinierna och startade ett ungdomsprojekt för Cagliari med målsättningen att behålla unga spelare från regionen och fostra dem där istället för att låta storklubbarna knipa dem. 1999 blev han chef för ungdomssektionen och hans gedigna arbete har skördat frukt då jojo-laget Cagliari på senare tid verkar ha växt fram till ett stabilt Serie A-lag.
Lothar Matthäus 32/9 
En av tidernas största tyskar representerade Inter under fyra säsonger innan han återvände till sin tidigare klubb Bayern München 1992. Förutom scudetton kunde han även skriva upp en UEFA-cuptitel på CV:t under sin tid i Inter. Vann dessutom en VM-titel för sitt landslag 1990 och prisades med Ballon d'Or 1990 samt FIFA:s pris till bäste spelare 1991. I Bayern München fortsatte framgångarna och han vann ytterliggare fyra ligatitlar efter sin återkomst. I övrigt har han mäktat med de mindre lyckosamma dubbla silvren i både Champions League och VM. Hårdast tog nog CL-finalen 1999 när hans Bayern hade segern men två stycken övertidsmål gjorde att titeln hamnade i Manchester. Efter detta blev det bara en säsong till i tyska ligan innan Matthäus avslutade sin karriär med en säsong i USA och laget MetroStars. När sedan skorna lagts på hyllan skulle en tränarkarriär inledas. Denna har emellertid varit kantad av problem för Matthäus och trots mindre glamorösa uppdrag har han misslyckats i princip överallt.
Alberto Rivolta 1/0
Rivolta värvades till Inter 1985 och var ansedd som en riktig talang. Han hade emellertid svårt att blomma ut och efter diverse utlåningar lämnade han slutligen Inter för Livorno 1990 där han stannade en säsong innan karriären avslutades i Seregno 1992. Det blev inte många matcher för Rivolta på seniornivå och efter en kort karriär försvann han från rampljuset.
¤ ¤ ¤ Statistik 88/89 ¤ ¤ ¤
- Publiksnitt: 58,175
- Bäste målskytt: Aldo Serena, 22 mål
- Flest matcher: Walter Zenga, Ramon Diaz; 33 st
- Största seger: Bologna - Inter 0 - 6
- Största förlust: Torino - Inter 2 - 0
- Derby della Madonnina: Milan - Inter 0 - 1; Inter - Milan 0 - 0
- Målskillnad: 67-19
- Segrar, oavgjorda, förluster: 26-6-2
Tabellen 1988/89
1. Internazionale 58 p
2. Napoli 47
3. Milan 46
4. Juventus 43
5. Sampdoria 39
6. Atalanta 36
7. Fiorentina 34
8. Roma 34
9. Lecce 31
10. Lazio 29
11. Verona 29
12. Ascoli 29
13. Cesena 29
14. Bologna 29
15. Torino 27
16. Pescara 27
17. Pisa 23
18. Como 22
