Krönika: Låt oss inte vara rädda
Rädsla. Fruktan. Tvivel. Champions League lockar fram så mycket känslor i varje blåsvart själ. De supportrar som senast upplevde framgång i Europacupen har börjat gå i pension just nu och generationerna däremellan har fått uppleva mängder av besvikelser. Låt oss avdramatisera dessa känslor.
Runtom på olika forum kan man skönja en stor fruktan inför nästa veckas drabbning. En säsongs dröm, en livslängds längtan efter Det Stora Priset i Europa kan krossas i ett domslut, ett felsteg eller en stolpträff. Det är så mycket som kan gå åt helsefyr att vi sett de flesta varianterna.
Tre gånger under 00-talet har vi åkt ut på bortamålsregeln. Men de allra flesta gångerna har vi inte varit nog bra, helt enkelt. Nu står vi bättre rustade än någonsin.
Milanfansen skryter som att ”Champions League sitter i blodet, i vårt DNA”. Frasen kan man diskutera, men själva inställningen är ovärderlig. Bara genom att tro att de faktiskt kan vinna så vinner de många viktiga matcher. Det borde vara omöjligt för Milan att slå Banco M… förlåt, Real Madrid. Likväl var det Milan som vann på knockout när lagen möttes i gruppspelet.
Denna inställning beundrar jag oerhört mycket. Kanske kan man ändå likna det vid DNA? Vinner man nog mycket så avdramatiserar man de stora matcherna och tar fram det lilla extra när det väl gäller. Och av samma anledning förlorar Milan i Serie A när kroppen och huvudet inte klarar av att plocka fram rätt inställning under serielunken. När Milan möter Inter ser man tydligt vilket övertag som Inter har, ett övertag som byggts upp under de senaste fem åren.
Det. Sitter. I. Huvudet. De senaste åren har vi byggt upp en vinnarmentalitet och flera spelare (även Zlatan, som tack och lov inte orkade vänta på den processen) har sagt att man måste bygga en trygghet på hemmaplan innan man är fullt rustad för att på allvar satsa på Champions League.
Vi har kvalitén att matcha Chelsea men vi har inte samma rutin av att gå riktigt långt i Champions League. En faktor är dock påtaglig när det gäller båda lagen: både Chelsea och Inter jagar desperat framgång i Europa. Många spelare i båda lagen börjar närma sig slutet av karriären och detta borgar för både hälsosam och ohälsosam desperation i det kommande dubbelmötet.
Chelsea har aldrig vunnit Champions League, glöm inte det. Chelsea har bara vunnit ligan tre gånger på över 100 år. Chelsea är i dag en beundransvärd lagmaskin och jag betraktar dem som favoriter. Men glöm för guds skull inte att det är 11 gubbar mot 11 gubbar som gäller (förutsatt att vi inte får någon kortkåt domare.)
Jag älskar citatet ”Vi har inget att frukta förutom fruktan själv” av Franklin D Roosevelt. Många fans, och säkerligen Massimo Moratti själv, är rädda för vad andra ska säga om Inter misslyckas och vid utslagning väntar ett år till av smädelser om att Inter aldrig vunnit Champions League.
Koppla bort det och njut i stället av fotboll när den är som bäst. Vår tid kommer att komma, och gör den inte det så är det inte hela världen. The winner takes it all. Och mycket tillfälligheter dikterar övriga placeringar. Jag har svårt att se det som ett misslyckande att man inte vinner Champions League.
Men det är klart. 45 år är en för lång tid.
