Inter – Chelsea 2-1: Sanslös bondröta!

I en match som verkade gå i ultrarapid lyckades Inter på ett minst sagt mycket turligt sätt besegra den blåvita maskinen från västra Londons trendiga nöjeskvarter med uddamålet efter att Cambiasso uppvisat en vilja av titan genom att trycka dit sin egen retur.

Primo tempo: Mourinho valda att starta med en 4-1-2-1-2 uppställning och som ni kan se på bilden längst ner vart det inga större överraskningar bland de elva namnen, utan kanske snarare höjdes ett och annat ögonbryn när man såg att den Serbiska landslagskaptenen Dejan Stankovic, som nyligen kommit tillbaka från en skada, fått förtroendet från start. Ancelotti i sin tur överraskade nog rätt många då Chelsea startade med en julgransuppställning där Malouda av alla fick spela offensiv ytterback till vänster hos de blåvita och där Drogba spelade som ensam spjutspets med Anelka och Kalou som understöd.

Dock var det Inter som startade bäst för knappt hade man hunnit sätta sig ner i soffan innan Motta i den 3:e minuten serverade en rätt schysst macka till Etoo som broderligt skickade vidare till Sneijder som inte rörde bollen och lät den rulla till Prinsen av Milano, Diego Milito, som i sin tur snurrade upp John ”lämna-din-fru-hos-mig” Terry när han skar inåt från vänster i Chelseas straffområdet och placerade in bollen vid närmsta stolpen, 1-0. Vackert, smart, snabbt & fyndigt anfallsspel av de regerande italienska mästarna och glädjefnatt utbröt hos hemmapubliken, dock inte hos Mourinho som växte väldigt mycket i mina ögon när han bland annat av respekt för sitt gamla lag vägrade att fira målet. Klass, stil, elegans & värdighet, ja Lo Stile Inter helt enkelt.

Detta fungerade som en rejäl spark i ändalykten på Chelsea för helt plötsligt började den blå maskinen att mala, och som den gjorde det för skotten började vina ordentligt utifrån Inters straffområde eller vad sägs om:

9:e minuten: Anelka kommer till ett dåligt avslut efter en snygg löpning ute på vänsterkanten.

11e: hyfsat avslut av Chelseas bästa spelare denna afton, Kalou strax utanför Inters straffområde dock lite för mitt på Julio Cesar som klarar.

14e: Drogba skjuter en frispark i ribbans undersida efter att Thiago Motta dragit på sig en riktigt onödig frispark.

18e: Ballack skjuter ett skott som efter en styrning på klassisk hockeymanér nästan ställer Julio Cesar vars ansikte skvallrade om den bilolyckan han hade varit med om i helgen.

Däremellan i den 22:e minuten smiter Milito nästan igenom men bestämmer sig för att göra den sämsta imitationen av döende svanen som skådats på San Siro denna sida av millennieskiftet och får mycket riktigt ett gult kort. Nej, Don Diego, det är bara att åka hem och specialstudera ca 15 års videoklipp av simulerandets okrönte kejsare, Alessandro Del Piero.

Bombardemanget fortsätter när i den:

24:e minuten: Drogba drar till på halvvolley efter ett grymt förarbete av Kalou men strax utanför.

29e: Obi Mikel får till ett bra skott som Cesar klarade samt började framstå mer och mer som ett spöke för de blåvita.

Då stack Inter upp och i den 34:e minuten levererar Stankovic en magnifik passning till Wesley Sneijder som kommer runt på vänsterkanten och lägger upp bollen för Samuel Etoo som bara har att bredsida in bollen men lyckades med den mycket svårare bedriften att slå bollen på sitt eget stödjeben. Det där läget lär alla med blåsvarta sympatier dessvärre drömma mardrömmar om efter att returen på Stamford Bridge spelats den 16:e mars...

Efter Etoo's jätteläge jämnar det ut sig spelmässigt och Inter får ytterligare än jättechans då Maicon väggspelar med Milito och får en hel Autostrada av yta att gå på men kolossen visar varför han ibland beskrivits som obrasiliansk då hans första bolltouch är like elegant och känslig som en drängfull elefant som irrat sig in i spegelsalen i Versailles.

Nu sitter man och väntar på att den dittills utmärkte spanska domaren Manuel Gonzalez ska blåsa av för halvtidspaus när Il Capitano nickskarvar fram Kalou till ett friläge där Walter Samuel agerar bulldozer och trampar ner Kalou ett par gånger innan denne ramlar men inte får straff. Det är inget att snacka om då det är en solklar straff och vi har tur då det borde även ha varit en frilägesutvisning också.

Secondo tempo: När det är dags för rond två noterar man att inga byten gjorts av endera lag, vilket måste ses som ett mycket konstigt drag av vår specielle portugis med tanke på att Inter är en man mindre på det centrala mittfältet då Anelka och Kalou hela tiden tar ett steg ner för att hämta boll och komma med fart mot Inters straffområde där Drogba, Lampard, Anelka och allt vad de heter springer i djupled med raketfart.
Just detta gör att Inter tvingas spela väldigt lågt med mittfältet där Cambiasso och Thiago Motta mer eller mindre sitter i knät på den för kvällen utmärkta Lucio och Walter ”bulldozer” Samuel som i sin tur leder till att Chelsea helt ohotat kan ta sig in långt in på Inters planhalva innan man stöter på något form av motstånd.

Hursomhelst är inledningen på den andra halvleken något lugnare, ända fram tills match-uret förkunnar att 51 minuter gått då värdens bästa högerback den här säsongen Branislav Ivanovic, ger sig ut på en tur längs högerkanten som han gör varje vecka i Premier League, innan han skär in och han serverar Kalou som skjuter ett skott som Julio Cesar bara måste ta men dessvärre gör en dundertavla och det är kvitterat, 1-1. Rättvist är bara förnamnet.

Dock händer något som undertecknad inte sett Inter göra i Champions League sedan Moses delade havet, dvs man viker inte ner sig utan tvärtom går laget upp direkt och pressar Chelsea samt tar de ack så viktiga löpningarna utan boll och detta betalar sig redan i den 55:e minuten. Då slår Sneijder ett inlägg från vänster som nickas ut till Cambiasso som drar till direkt men vars skott blir blockerat som dock får bollen mycket turligt tillbaka och skjuter in 2-1 i Cech's vänstra hörn.

3 minuter senare vaknar Mourinho till liv på bänken och plockar av Thiago Motta och sätter in killen som nyligen kommit ut ur garderoben som milanista, nämligen Mario Balotelli. Knappt har Mario fått känna på bollen innan Chelsea drabbas av ett rejält avbräck då Petr Cech utgår skadad i en situation där undertecknad direkt tänkte korsbandsskada. Dock verkar Chelsea haft tur i oturen då det enbart rör sig om en vadskada, något som läker betydligt fortare än en korsbandsskada.

Efter kvitteringen samt de bägge bytena känns det som matchen står och väger innan den blå maskinen börjar få upp ångan igen och nästa kanonad inleds mot Julio Cesar. I ärlighetens namn måste man säga att den gode Julio gjorde bot för sitt misstag vid kvitteringen i den 64:e minuten när Drogba spelar fram Anelka som spelar snett inåt bakåt till Lampard som tvingar Julio till en idioträdding.

Mourinho tar ut en för dagen mycket blek Samuel Etoo i den 67:e minuten och sätter in Pandev för att gå över i en 4-2-3-1 uppställning, där Milito är ensam spjutspets flankerad av Balotelli och den nyss insatte Makedonen. Sneijder fortsätter som trequartista och Stankovic och Cambiasso agerar städgummor framför backlinjen och nu är man äntligen like många som Chelsea på det centrala mittfältet. Följaktligen jämnas spelet ut med den adderade bonusen att Inter har ett övertag på Chelseas vänsterkant där Balotelli pressar Malouda och där Maicon fyller på. Efter att ha gjort en tunnel på Lampard i den 70:e minuten spelar Super Mario fram Cambiasso vars skott dessvärre täcks. Nu märker man att tendensen i matchen är den att Chelsea får ha bollen mer men Inter pressar och stressar dem betydligt högre upp på plan för att ställa om blixtsnabbt. Nu börjar lagen ta ut varandra och därför skapas det inget mer sett till målchanser innan man inser att holmgången är över för den här gången.

Conclusione: Inter blir i stort sett utspelat i drygt 60 minuter samt har en rejäl bondröta med ribbor, domslut samt skador på motspelare och tar därför en mycket turlig men meriterande seger mot Chelsea. Fotboll är som bekant inte konståkning utan spelet går ut på att ta vara på sina chanser när dessa dyker upp och man vinner inga titlar på att enbart spela ”vackert” utan man måste även vara effektiv och därför fick, Masoud Ansari, en flitig besökare av Intersidan här på svenskafans rätt i sitt tips att Chelsea skulle ha bollen men att Inter skulle vinna när vi chattade tidigare under kvällen.

Det som var mest positivt med dagens match sett utifrån ett blåsvart perspektiv är effektiviteten då 2 av de 3 skotten man fick på mål även gick i mål. Om vi överhuvudtaget ska ha någon som helst chans borta på Stamford Bridge så måste Mourinho starta med det spelsystemet vi avslutade matchen med dock med den skillnaden att varken Muntari (som bytes in i den 84:e minuten) eller Stankovic ska spela överhuvudtaget men där Cambiasso kamperar ihop med Mariga. Dessutom börjar det sakta men säkert gå upp för mig att Barcelona gjorde en mycket bättre affär än Inter då Moratti & Laporta bytte godisbitar i somras, då Etoo dessvärre sett sina bästa dagar som fotbollsspelare. Givetvis skulle inget göra mig gladare om den gode Samu motbevisade mig då han verkar vara en riktigt sympatisk person.

Bäst i Inter: Lucio!! Drogbas match i matchen mot den urstarke brassen borde egentligen hetat Alien vs Predator, där det togs och gavs lika mycket men där brassen kom segrande ur den striden, i alla fall i den här ronden.

Bäst i Chelsea: Kalou. Var briljant som trequartista idag. Den här killen är bänkvärmare i Chelsea, då börjar ni förstå vilken sjukt stark trupp Chelsea har. Då ska det även tilläggas att jag inte behövt nämna namnet på mannen som gett mig mardrömmar varje gång jag tänkt på den här matchen, nämligen Joe Cole.

Sämst i universum: TV6's enögda anglofili. När, den som vanligt utmärkta studioankaret, Ola Wenström nämnde i slutet av sändningen att de var opartiska, så undrade jag ifall Niklas Holmgren, Sladjan Osmanagic samt Bosse Petersson hade missat det pm:et. Om detta är sättet de beter sig när de är opartiska, hur beter de sig när de är partiska? Kalla er inte opartiska, det är ett hån mot oss tittare, ha lite cojones och stå för att ni ligger hemma och drar i baguetten till drottning Elizabeths porträtt. Därför streamade jag hela andra halvlek från ITV där de de facto var opartiska trots att de är en kommersiell brittisk kanal.

FORZA INTER!

Obs: Kommentera gärna men håll en god och smakfull samtalston. Dessutom plockas allt som är off-topic bort.

191 kommentarer

Nima Tavallaey Roodsari2010-02-25 03:50:00