Mourinho, Lippi och "the damned United"
Lite kort och gott om vad som händer i Inter-land.
Den största snackisen i Sydeuropa just nu är vilket lag som gjorde bäst deal - Barca eller Inter? En orättvis jämförelse då Eto'o var perfekt för Barcelonas anfall och Zlatan var fixstjärnan i Inter. Det är väl självklart att båda spelarna skulle ha en jobbig tid att acklimera sig till de nya lagen. Nåja, i början av säsongen så sa alla experter att Barca gjort den bästa dealen. Idag låter det annorlunda i Kappvändistan, Inter har köpt, nej, FÅTT de stora matchernas man. Ska vi säga att vi kan avsluta den här diskutionen efter säsongens slut?
Vilken underbar revansch för The Special One. Komma tillbaka till sin förra arbetsplats kraftigt nederlagstippad - och slår ut Chelsea ur den turneringen de så länge suktat efter. Men det är inte bara att han gör det utan hur han gör det. Taktiken var perfekt inför matchen. De tre anfallarna skapade en massa problem för Chelskis ytterbackar som aldrig kom upp i offensiven. Det centrala mittfältet var stenhårt och vek inte en tum mot Chelseas diton - och försvaret satt fastlimmat på Drogbas hälsenor.
Marcelo Lippi visar sina sanna färger (svart&vit) när han säger att Inters seger inte var en italiensk seger då det inte finns några italienare i laget och då inte ens tränaren är italiensk. Den gode Marcelo har i och för sig en poäng i det han säger, rent faktamässigt är det ju sant. Men Inter ÄR ett italienskt lag, de spelar i italienska Serie A och representerar den italienska ligan utanför Europa. Och Marcelo, så du vet så är Amauri inte heller italiensk så sluta smygrunka till honom på kvällarna.
Barcelona, Man Utd, Arsenal, Bordeaux, Lyon, Bayern och CSKA. Möjliga kvartfinalmotståndare för oss. Och just i den ordningen rankar jag dem sett till hur vi spelar. Alltså då Barcelona som mardrömmen och CSKA som vinstlotten. Inte för att jag underskattar Lyon, Bayern eller CSKA, tycker bara att deras spelstil passar oss bäst.
Vad som än händer: Inter får INTE TAPPA FOKUS på ligan. Man kan inte göra som andra italienska storlag och bara ha målsättningen att vinna en turnering. Är man riktigt stora så ska man ha som mål att vinna allt, alltid. Att vinna Champions League vore en dröm, absolut. Men att vinna ligan är för mig nästan lika viktigt. Serie A är vår hemmagård, det är där vi hittar våra största rivaler, det är här alla vill slå oss. I Europa är vi en i mängden. I Italien är vi the hotshots. Därför hoppas jag att Inter helt raderat ut Chelsea-matchen ur minnet och bara fokuserar på den extremt svåra bortamatchen på La Favorita i Palermo.
Att Barcelona vann trippeln förra året kan ha varit det bästa som hänt Inter de senaste åren. Varför? Jo, för att Real Madrid då var tvunget att satsa enorma summor pengar på att komma ikapp. Detta ledde till att man reade ut klasspelare så som Wesley Sneijder. I sin tur ledde det också till att Barcelona kände sig manade att agera och köpte Zlatan för en enorm summa pengar + Eto'o. Just dessa två spelare har precis lett Inter till kvarten för första gången på väldigt länge...
...fast man kan ju dra det ännu längre om man skulle vilja. Att Barcelona vann trippeln sägs bero på att Pep Guardiola tog över laget. Detta gjorde han för att Frank Rijkaard inte klarade av att hålla jämna steg med Real Madrid. Ett Real Madrid som formats av Fabio Capello under hans år i det spanska huvudstaden. Och Capello hade aldrig hamnat i Spanien om det inte varit för Calciopoli. Och alla vet ju att det var Moratti som skapade Calciopoli. Han är smart den där Moratti. Undrar om det finns någon italieniera (eller svenskafansare) som köper den här storyn? De har ju en förkärlek för konspirationsteorier.
The Damned United är veckans filmtips. Filmen handlar om Brian Cloughs 44 dagar som manager över Leeds United och den var, till min stora förvåning, väldigt underhållande. Brian Clough var en fantastisk manager som plockade upp smålag ur de lägre engelska divisionerna och gjorde dem till engelska mästare - och till sist också europeiska mästare - genom hårt arbete. Och på sättet han agerade, med både sina laguttagningar och sitt sätt att hantera media, så påminner han enormt mycket om en viss José Mourinho.
