Landström: Massimos stora hjärta blev hans fall
Jag känner en oerhörd sympati för Moratti. Han är beundrad i Italien för sin godhet och sitt stora hjärta för Inter. Dock förstår jag fansen. Kritiken mot hans agerande som president för Inter har varit svidande.
Nyheten slog ner som en bomb. Jag blev alldeles nervös, hjärtat galopperade och jag försökte nå alla Intervänner på ett eller annat sätt. Moratti stiger ner från sin presidentpost och lämnar över den till Giacinto Facchetti som tar steget upp från Vicepresident. Många av oss har haft det på känn en längre tid, men att ställas inför faktumet skakar ändå om en rejält.
Vår Viceordförande och Milanobo, Henrik Grehn, kommer ha fullt upp imorgon att hänga med i vad de Italienska medierna säger. Redan nu svämmar nyhetsprogram och Italienska sportsidor över med kommentarer om Moratti och hans tid i Inter. En sån här dag är jag glad över att jag har begränsade kunskaper i det italienska språket. Annars skulle hela morgondagen gå åt att följa det italienska nyhetsflödet.
Som vanligt när det gäller Inter kommer vi aldrig att få reda på hela sanningen. Kristina Kappelin, Popupbladets korrespondent i Italien, kommer säkerligen ge sin bitska syn på saken. Precis som Henrik Grehn frågat sig sista timmarna så undrar jag: Varför avgick Tronchetti Provera (Vd för Pirelli)? Varför tog inte Moratti med sig sådana som Moretti och Branca?
Droppen för fansen var sparkningen av Hector Cúper (en händelse vi aldrig heller kommer få reda på hur det egentligen gick till och varför). Sista tiden har protesterna mot Moratti varit riktigt hårda. Det måste ha svidit i hans Interhjärta. "Zacs" smekmånad var kort och att tre av de fyra senaste matcherna slutat med förlust är inget annat än katastrofalt, speciellt med tanke på att motstånden inte direkt varit av toppklass. "Zac" kan dock inte ta på sig att fem av dessa poäng förlorades på grund av två idiotiska röda kort.
Emre bör skämmas något så fruktansvärt! På två och ett halvt år i Inter har han haft högst tio riktigt bra matcher, om ens det. Inter behöver män på fotbollsplanen, inte små pojkar som Emre som filmar och beter sig som en tonåring. Mitt tålamod med honom är slut
Ett motståndarfan kom in på vårt forum och tackade för underhållningen. För galna Inter kan man alltid lita på. Vi är tillbaka på ruta ett. Jag vet att kalendern visar 2004, men det känns exakt som om Tardelli skulle stå och coacha de svartblåa gubbarna i Milano. Det här liknar ingenting. Elva poäng upp till Roma är ju bara för mycket. Det sorgliga är att inget lag i Serie A har ett bättre lag än vad vi har. Skillnaden ligger i organisationen.
Enda trösten är att vi omöjligen kan komma bakom ett lag som Parma - topplagens plantskola. Inte heller Lazio bör kunna utmana alltför allvarligt om fjärdeplatsen. Vilken dag som helst rapporteras Adriano vara klar, rykten säger redan idag tisdag. Jag hoppas bara att vi inte slänger bort någon av våra guldklimpar för Adrianos skull. Lämnar Julio Cruz blir jag förbannad. Ger vi dem Dalmat som äntligen börjar blomma ut i London finner jag inga ord.
* * *
En dag som denna känner man inte för att sjunga "Pazza Inter, Amala!". Snarare:"Galna Inter, oj oj oj". En modest önskan inför andra halvan av säsongen får väl bli att vi inte sparkar "Zac" innan serien är avslutad. En era är över. Massimo Morattis fall blev att han var för mycket supporter - han hade ett för stort hjärta för klubben. Det är något poetiskt över det i alla fall, mitt i all tumult.
