L'occhio del Serpente: En onsdagkväll på G.Meazza - anekdoter och intryck!
Jonas Brink heter jag och tillbringar våren i Milano för att läsa italienska och följa Inter under slutspurten av säsongen. I denna blogg får ni följa mina tankar, upplevelser och iakttagelser kring Milano, fotbollen och framförallt Inter.
"Här levereras en rapport ifrån onsdagens match på plats på Stadio Giuseppe Meazza.
Som vanligt lämnade jag hemmets lugna vrå ungefär två timmar innan match. På väg till närmaste tunnelbanestation så märkte jag att jag hade tagit på mig för varmt. Sommarvärmen hade visst redan gjort sig påmind denna kväll och med matchtröja, träningsoverallsjacka och dessutom med den tjocka halsduken som grädde på moset så höll jag nästan på att förgå av värmen nere i tunnelbanan.
Som tur är så klarade jag mig ändå helskinnad fram till piazza Lotto. Ca 10 minuters promenad senare så är man framme vid de 100-tals stånden som säljer öl, panini och supporterprylar. Jag tog mig en öl och en macka som jag brukar innan jag entrade det makalösa skrytbygget.
Väl på plats på secondo rosso, det vill säga den röda sektionen på andra ring, där jag brukar sitta (man ser bäst när spelarna kommer in på planen då) så spanade jag efter diverse banderoller och liknande som kunde tänkas vara riktade till Mario Balotelli. Tyvärr så hade jag fått en sittplats alldeles för långt ifrån Curva Nord för att överhuvudtaget se vad de hade skrivit (jag misstänker att tjejen som sitter bakom biljettdisken på banken brukar fiffla med mina biljetter, jag har nog allt sett hennes Milan-färgade nyckelring).
Dock hade de fans som beslutat sitta i Curva Sud tagit med sig ett roligt tifo med en bild på signor Berlusconi, under bilden stod det skrivet "Out!". Plus även ett par kamerunska flaggor och en bild på Eto'o med texten "Black Mamba". Snygg timing?
I början så kändes det minst sagt frusterande. Inter skapade inte mycket, alls. Dessutom så kom Livorno runt lite för ofta på ovane Christan Chivu's kant och skapade ett par ordentliga farligheter. Men tacka gud för världens bästa målvakt!
Om vi sedan spolar förbi de händelser som gav oss tre poäng och tar oss fram till den 85:e minuten(ungefär) så märkte jag att killen i raden framför mig satt och talade i sin mobiltelefon. Sedan hände något. Han hoppade helt plötsligt upp och skrek. Och som om han var någon sorts körledare så började alla andra på stadion också skrika och jubla på samma gång.
Valeri Bojinov hade gjort 1-0 till Parma mot Milan.
Matcherna slutade med tre välförtjänta poäng åt både Inter och Parma. Förnöjt vandrade vi tifosi hemåt via tunnelbanan. När den stannade under il Duomo så klev ett äldre gäng vänner på. En trevlig herre med Milansympatier frågade oss hur matcherna hade gått.
-"Förlorade Inter?" frågade han.
-"Nej vi vann, 3-0. Eto'o två och Maicon ett", var ett svar som kom.
-"Davvero? Och Milan?".
-"De förlorade, 1-0 mot Parma".
Även om den trevlige herrens leende inte försvann så mattades det rejält när hans vänner påminde honom om att han nu var tvungen att bjuda laget runt på drinkar denna kväll.
(Förresten... Signor Mario Balotelli var även han med på läktarna under onsdagkvällen. Men till skillnad från Wes Sneijder så jublade han inte speciellt mycket när Eto'o gjorde sina drömmål.)"
