Gästkrönika: En fantastisk match och en fantastisk dag
I morgon är det dags för första kvartsfinalmötet för Inter i årets Champions League. För att få fart på uppladdningen berättar Kristoffer Jönsson om sitt Londonbesök där han såg Chelsea-Inter - och träffade hela Intertruppen i Hyde Park.
Kärleken till Inter föddes när jag var åtta år (är nu 27 år) jag och min familj befann oss i Italien under fotbolls-VM 1990. Hela landet kokade av fotboll och jag fick upp ögonen för en viss Lothar Matthäus. Den elegante fotbollsspelaren var en fröjd för ögat och han spelade för just Inter. Sen dess har man följt Inter i ur och skur, det har varit flera tunga perioder, men nu har man fått sin revansch, t ex när Inter har slagit ut självaste Chelsea ur Champions League.
Jag och min storebror trodde inte det var sant när våra favoritlag skulle mötas i Champions Leagues åttondelsfinal. Vi bokade ganska omgående biljetter till matchen i London, och herregud vilken glädje man fick uppleva. Vi var i London från måndagen till onsdagen och det jag fick uppleva under tisdagen ska jag nu försöka berätta i ord.
När varuhuset Harrods öppnade sprang jag och min bror direkt upp till femte våningen - sportavdelningen såklart. Där införskaffade man sig en Inter sweatshirt, märkte på sig att det var matchdag. Efter våra rundor där vilade vi ut i närliggande Hyde Park vid en parkbänk. Vi småpratade om matchen och det som hände under gårdagskvällen (vi träffade alla Chelsea spelarna utanför Stamford Bridge till min brors stora glädje). När vi hade pratat några minuter kommer självaste Mourinho och Toldo gående nästan rakt framför oss, såg vi i syne? Nej, för en kameraman filmade dem och följde varje steg de tog. Själv slängde jag mina solglasögon och min kasse och började fota. De gick där i lugnan ro hur avslappnade som helst. Man trodde inte det här var sant, men det skulle bli bättre. Cirka 50-60 meter bakom dom kommer hela Intertruppen gående. Jag blev så snurrig att jag inte visste vem jag skulle fota. Nu gick man tillsammans med sina idoler i Hyde Park!
Jag följde dem hela tiden, de gick och småpratade, var hur avslappnade som helst, där var inte en enda säkerhetsvakt. Vad gör man då i en sån situation? Jag hade ingen penna och papper, men hade sedan tidigare deras autografer. Jo, man går fram till spelarna och ställer sig bredvid dom och sedan fick brorsan fota loss.
Inter spelarna var väldigt trevliga förutom Quaresma, han gick i sin egen lilla värld med feta hörlurar. En som gärna ställde upp på kort var Materazzi, han dunkade mig i ryggen och sa något obegripligt på italienska (när jag berättade för min pappa att jag hade träffat Materazzi, sa han direkt, visade du din Inter tatuering för honom?) Jag visade inte honom den, var kanske
tur det...
Färden gick vidare, vi följde dom ändan till hotellet som inte var långt därifrån. Där hann jag ifatt Maicon...
...sedan legendariska Baresi,
....och sist men inte minst ”guden” Zanetti. Han behöver ingen närmare presentation, vilken människa.
Kan livet bli så mycket bättre, och då återstod matchen på kvällen. Efter den här upplevelsen var man så snurrig av intryck att man inte visste var man skulle bli av. I alla fall vi hamnade på Oxford Street där det blev lite shopping. Sedan återstod matchen på kvällen och där slår Inter ut Chelsea, den här dagen var lätt bland dom bästa dagarna i hela mitt liv. Så som Inter presterade mot Chelsea var fruktansvärt imponerade, man var så lycklig. Där var faktiskt ganska många italienare på plats utom på den sektionen där jag satt (när Etoo gjorde mål ställde ja mig upp och skrek av lycka, det gjorde inte så många andra på den sektionen kan jag säga) men vad gjorde det, Chelsea var slagna och Europaerövringen hade inletts.
Den natten sov man inte så mycket. Ja det här var allt för mig, hoppas nu att Inter går riktigt långt i Champions League, för det är dom verkligen värda.
Alla foton: Kristoffer Jönsson.
