Kan det bli värre än så här?
Nu är det riktigt hemskt att vara interista. Vi har passerat stadiet då alla pikar och retar oss. Nu tycker de flesta bara synd om oss. Kan det egentligen bli värre än så här...?
Det var en match med två ansikten. I den första ställde Ancelotti upp med en ensam man på topp. Ett spelsystem som uppenbarligen passade Inter som handen i handsken.
Inter var det klart bättre laget och kunde rättvist - om än väldigt slumpartat - ta ledningen. Stankovic slog en hårt skruvad hörna som studsade mitt i målområdet, ställde samtliga spelare och borrade sig in i burgaveln.
Och överraskande nog lyckades Inter även efter ledningsmålet behålla kommandot. Milan hade visserligen ett antal farliga avslut, med Toldo stod säkert ivägen.
Alldeles innan paus var det åter dags för en vänsterhörna. Milan rensade, men bollen damp ner framför C Zanetti som klippte till på halvvolley. Bollen touchade Kaladzhe och rullade retfull långsamt in bredvid Dida som stod på fel fot.
Inför den andra halvleken hade Ancelotti kommit till insikt och bytte Rui Costa mot Jon Dahl Tomasson och övegick till en mer offensiv anfallsuppställning.
Inledningsvis såg det ut som att Inter kunde behålla initiativet. Adriano hade ett jätteläge att öka på ledningen. Ensam med Dida bombade han från nära håll en bra bit över. Dida halkade i samma ögonblick och en lätt lyftning med bredsidan hade hjälpt.
Hade Adriano gjort mål där är det svårt att se att Milan skulle orkat komma tillbaka. Men ganska snart tog nu Milan över spelet - och gjorde det rejält. Inter var tvungna att spela ett mer defensivt spel när backarna hade två gubbar att ta hand om och mittfältet såg inte ut att orka.
Det såg allt annat än bra ut och efter en stund säger jag i TV-soffan "nu är det snart kört". Det tar nu bara sekunder innan Tomasson stöter in en retur på ett tungt skott från Seedorf.
Nästan direkt efter avspel blir Inter av med bollen. Kaká kan nästan helt ostörd kliva fram mellan Interspelarna och fick så mycket tid att han kunde måtta ett skott som var otagbart för Toldo.
Lika underbart som det var att se Cristiano Zanettis comeback i första halvlek, lika tråkigt var det att se honom och våra andra mittfältare vika ner sig i den andra.
Samtliga tre mål i den andra halvleken tillkommer från samma postion, där mittfältet inte kan täppa till. Spelar man med trebackslinje måste mittfältet jobba hårt i sidled för att hindra motståndarna att komma till skott och passningar i djupled.
Detta misslyckades totalt och dessa brister är något som J Zanetti, C Zanetti och Farinos gemensamt får ta på sig, det var ju på vänster innermittfält alla Milans mål uppstod.
Kaka och framför allt Seedorf såg nu ut att köra Ferrari medan de blåsvarta puttrade omkring i en pytteliten Fiat.
Zaccheroni lär väl sitta löst till nu. Personligen tycker jag inte att ett tränarbyte i dagsläget tjänar något till, men när man byter ut Vieri förtjänar man att få sparken!
Någon föreslog även att byta ut Javier Zanetti som lagkapten. Det kanske inte är helt fel. Han är ett gott föredöme men absolut inte rätt man att elda på laget när det går tungt.
Utan Vieri och Stankovic på planen och med Cruz och Karagounis som ersättare kändes det hopplöst att kunna få till ett mål framåt. Nu gällde det att hålla ut.
Men Milan fortsätta att dominera mittfältet. Seedorf imponerade och blev även den som avgjorde matchen. Med fem minuter kvar av ordinarie speltid fick han likt Kaká avancera ostörd.
Det efterföljande skottet var lika prydligt placerat som Kakás - men dessutom en kanonkula av samma typ som han avlossade när han gav Inter en poäng mot Juventus för två säsonger sedan.
Ja, så står vi där på den förlorade sidan igen...nitton poäng efter Milan. Det är ingenting annat än bedrövligt.
Inter var klart bättre i första halvlek. Men Milan var ännu mycket bättre i den andra. Och hur jävligt det än känns att få stryk på det här sättet så var segern rättvis.
Nu fortsätter spekulationer och åsiktsyttringarna om vad som behöver förändras. I själva verket är det väl så att det är tvärtom. Ingenting skall ändras...vilket i sig är det nya. Långsiktigt tänkande är det enda som kan ta tillbaka till Inter till toppen. Just för tillfället är vi tyvärr ingenting annat än ett mittenlag.
