Mot Göteborg!
Ikväll är det dags för första matchen i "sista chansen" eller UEFA-cupen som en del kallar det. Även om turneringen idag är en skugga av vad den en gång var, har vi stolta traditioner att försvara.
På nittiotalet vann vi UEFA-cupen inte mindre än tre gånger (90/91, 93/94 och 97/98). Vi var även i en final 1996 där vi förlorade mot Schalke 04 efter straffar.
Segern 1997 var vår senaste framgång av rang. Vår lagkapten fanns med då och gjorde mål i finalen. Kan vi hoppas på att en seger i årets turnering blir det som slutar den långa perioden av misslyckande.
Men det är inte många som tror att Inter har någon chans på titeln. Och det är inte konstigt att pessismismen är stor. Inter har i år underpresterat så enormt att det är svårt att se positivt på chanserna.
Att Inter åker med en på pappret svag trupp till Frankrike behöver dock inte alls vara någon nackdel. På bortaplan handlar det om att hindra motståndarna från att vinna.
Dessutom krävs det med tanke på Inters form nu en högre grad av kämparanda. Och på något sätt känns det som om det då inte helt fel att använda spelare som Lamouchi och Okan.
Det är en klar försvagning att inte kunna använda oss av våra januari-förvärv, men förutsättningarna kan vi inte ändra på. Inställning och arbetsinsats kan däremot bli långt mycket bättre.
Facchetti gick efter derbyförlusten ut och kritiserade just spelarnas inställning och koncentrationsförmåga. Den mannen vet vad som krävs - förhoppningsvis kan ha åtminstone på sikt få övriga klubben, tränare och spelare att inse detta också.
Ett oavgjort resultat på bortaplan vore inte helt fel. Men det skadar ju inte att göra ett mål. Jons tips 1-1 och Vieri känns som en fullt tänkbar kombination och som ett resultat som jag skulle vara mycket nöjd med.
Vi får hoppas att spelarna kryter näven och tar sista chansen till framgång den här säsongen och likt de tre tillfällena på 90-talet får lyfta pokalen.
Att se Zanetti stå där med bucklan på Ullevi skulle väl få oss att glömma allt elände den här säsongen?
