Caso Balotelli:
Ingen kan väl ha undgått det senaste kaoset kring supertalangen Mario Balotelli. Efter sitt inhopp mot Barcelona då han i sedvanlig ordning joggade omkring lojt och ointresserad medan hans lagkamrater sprang med lungorna utanpå kroppen, blev han utvisslad av Meazzas publik. Här kommer efterspelet.
Under sådana omständigheter hade en normal människa hade kanske fått sig en funderare men bokstavsbarnet Balotelli svarar istället med att kasta Intertröjan på marken och utbrista i ett vaffan culo till hela publiken. Efterspelet till detta har varit tråkigt, fult och onödigt. Till att börja med kan man ju ifrågasätta varför hela sveriges samlade journalistkår väljer att fokusera på efterspelet i första hand istället för att lägga tyngden på det faktum att de regerande mästarna och världens bästa klubblag stundtals blev utspelade av ett, på förhand, nederlagstippat Inter. Sen kan jag inte låta bli att dra på munnen när en viss Herr Ibrahimovic säger att han skulle ha golvat Materazzi på en sekund om han hade varit i Balotellis skor. Eller hur Ibra...
I gårdagens Gazzetta kunde man läsa om den oundvikliga brytningen mellan Inter och Balotelli. Tillsammans med sin sympatiske agent Mino Raiola har han lämnat in en ansökan om att bli såld efter säsongens slut och om Inter skulle vägra detta startas en rättsprocess där Balotelli kommer att stämma Inter. Anledningen till att Inter måste släppa honom är mobbning.
Bortsett från att Materazzi skall ha flugit på Balotelli så har tydligen Chivu kastat skorna på honom, timide Milito skall ha varit vansinnig och inte stå att känna igen då han formligen överöste ynglingen med förolämpningar. Lägg därtill en bindgalen Lucio och man förstår att Balotelli känner sig utsatt.
När sedan president Moratti vid ett jippo på La Gazzetta dello Sport går ut och säger att det han såg på Meazza var ett offentligt självmord förstår man att Marios dagar i Inter är räknade. Moratti fortsätter sedan med att säga att: "Jag tror att Milan ligger i bakvattnet och lurar", något som Galliani (sittandes några rader framför) bestämt förnekar: "Nej, nej. Inte vi...".
I Gazzettan igår kunde man även läsa en del citat från diverse fotbollsprofiler som unisont verkar fördöma Marios beteende:
Roberto Baggio:
"Det finns dem som aldrig i sitt liv kommer att spela en Champions League-final och han äntrar planen med en helt felaktig inställning."
Ignazio La Russa:
"Det var fel att vissla ut honom, men hans beteende var pinsamt. Be om ursäkt tre gånger!"
Sandro Mazzola:
"Matchtröjan är inget heligt, men nästan. Jag satte på mig den vid 12 års ålder och tog av mig den vid 34."
Marcello Lippi:
"Inter gör ett stort jobb med att få honom att mogna, den processen är ännu inte klar."
Slutligen publicerade tidigare idag Curva Nord ett öppet brev till Mario, nedan följer ett utdrag (fritt översatt):
"Efter alla ord och artiklar om ditt beteende under matchen Inter-Barcelona, vill även vi få vårt ord sagt. Du vet att visslingarna under matchen inte berodde på ett dåligt skott, en missad passning eller en misslyckad dribbling. De berodde snarare på att vi fick se 10 spelare med samma tröja som du spotta blod medan de jagade sina motståndare. Under tiden joggade du runt på planen med din vanliga inställning av lojhet och överlägsenhet gentemot alla andra..."
"Du kommer alltid att kommas ihåg som den barnungen som var den första att ta av sig matchtröjan och kasta den på San Siros gräsmatta. Samma tröja som alla vi spenderar tid, pengar och kärlek på för att följa och som du har haft den lyckliga möjligheten att bära. För oss existerar du inte längre kära Mario och med detta säger vi adjö."
Sista ordet är nog inte sagt, men det ska mycket till för att vi ska få se Super-Mario i Intertröjan nästa år.
(Källa: La Gazzetta dello Sport)
