The botten is nådd?
Vare sig man är en ångestfylld skånsk rappare eller är en desillusionerad Intersupporter så tror man att man inte kan sjunka så mycket djupare i dagsläget. Men var det inte precis det vi sa för två veckor sedan efter förlusten mot Udinese? Eller för den delen för över en månad sedan när även Empoli spöade skiten ur i nerazzurri på San Siro? Nej, det kan bli mycket värre än så här.
Reaktion måste vara det mest frekventa ord som lämnar munnen på någon ur Inters organisation. Laget reagerade bra på förra veckans förlust, vi behöver en positiv reaktion, det här var en bra reaktion osv. i all oändlighet. Med en derbyförlust i ryggen var förhoppningarna givetvis skyhöga på en positiv reaktion. Brescia skulle få sota för derbyt och när dessa sedan drabbades av influensan och hade Baggio skadad så var allt annat än en vinst att betrakta som en praktskräll. För att inte tala om praktfiasko. Ett fiasko blev det utan att på något sätt förringa Brescias insats.
Debaclet:
Det sedan länge decimerade försvaret stod innan matchen med endast en naturlig mittback till Zacs förfogande. Många spekulerade innan matchen om nödvändigheten att spela med en fyrbackslinje, mycket riktigt skulle det visa sig. Zanetti, Helveg, Adani och Pasquale var kvartetten som skulle stoppa de få chanser som Brescia skulle tillåtas få.
Kily och van der Meyde fick till uppgift att göra det dom var köpta för, att spela yttrar i ett 4-4-2 medan C. Zanetti och Stankovic fick chansen centralt.
Adriano startade på topp tillsammans med Cruz. Vieri bänkades således men jag antar att Zac skulle vila Bobo inför mötet med Sochaux. Ni vet, Inter är ju med och slåss på alla möjliga håll och kanter. Muahahaha.
Den första halvleken var ett enda stort sömnpiller och Brescia var det enda laget som skapade något. Javier Zanetti räddade på mållinjen vid ett tillfälle och Mauri sköt utanför i bra läge.
Inter fick emellertid en smakstart på den andra halvleken när Stankovic gjorde 1-0 i den 48:e minuten. Cruz skarvnickade mot den bortre stolpen där Stankovic skickligt tog ner bollen och rullade in sitt första riktiga mål i Intertröjan.
Stankovic hade sedan två bra lägen att utöka ledningen men misslyckades. Störst chans att punktera matchen hade dock Adriano. Efter en soloräd kom han fri med Castellazzi något till vänster. Brassen väntade dock för länge och chipen fick inte tillräckligt lyft. Direkt efteråt hittade Del Nero en framstormande Caracciolo som enkelt lyfte bollen över Toldo.
1-1 och genast fick Bobo Vieri göra entré. Men vad hjälpte det när Del Nero helt omarkerad fick nicka in 2-1 efter högerhörna. Patetiskt dåligt markeringsspel och som man säger, en olycka kommer sällan ensam. Mauri fick ett mål bortdömt medan Caracciolo träffade stolpen.
3-1 skulle dock komma, återigen efter dålig markering. Caracciolo nickade via Helvegs ben in bollen bakom Toldo. Inter skapade inte mycket av värde resten av matchen, närmast var Vieri som träffade virket.
Som om förlusten inte var nog hann Stankovic med att bli utvisad efter en ful tackling bakifrån och efterföljande gruff.
Sett till målchanser var det en helt rättvis seger för Brescia och Inter kan inte annat än skämmas. Laget uppträdde helt utan pondus, vilja och inte minst stolthet. För närvarande är Inter ryggradslöst, en amöba.
Det enda positiva jag tar med mig är Facchettis agerande efter matchen. Spelarna beordrades att förbereda uppladdningen inför mötet med Sochaux redan ikväll och resterande del av truppen har beordrats att anlända imorgon bitti. Det enda rätta enligt mitt tycke och silenzio stampa råder. Den omtalade reaktionen är ett måste, annars blir det annat än vespor som kastas ner. Vad sägs om en Fiat?
