Grehn: Every breath you take
Nån som kommer ihåg den? Tidigt 80-tal och Sting och The Police var glödheta. Förmodligen Karlholm, Lasse och undertecknad minns Kaj Kindvalls "släpp" på kvällstoppen en gråkall Novembermåndag 1983. Många andra var inte födda.
Jag vet 50.000 personer som haft melodislingan i huvudet hela dagen idag. Bland de 50.000 hade dessutom ett tjugotal spelare, en tränare och diverse teknisk ledning hemska mardrömmar på Pinetinan igår natt. Sting i bar, tatuerad överkropp. Balanserandes på räcket på Norra andra ring gör han sitt livs längsta live-version på Every breath you take. Hela 45 minuter. Inte nog med det. Efter att ha vilat stämbanden i en kvart vrålar han: "SIETE PRONTI??". Och så drar han en bis! Den jäveln. 45 minuter till.
Det värsta med alltsammans är att han bytt ut den redan rätt otäcka refrängen mot: "När Inter går ut på plan har jag det mycket bättre tillsammans med dig."
När jag kom in på kontoret idag så gick jag direkt fram till Ennio och undrade om han var på matchen igår (karln har ju trots allt säsongskort, han också). Skratt rakt i ansiktet. Nädu! Jag låter mig inte luras något mer. På mina söndagseftermiddagar kan jag göra mycket roligare än att gå och bli förödmjukad på San Siro.
Och det var precis det som sången handlade om. Sången som viglade upp hela norra läktarn till ett kokande vansinne. Från första till sista matchminuten. Jag måste säga att jag aldrig sett eller hört en prestation från en hejarklacksledare som den Ultrabossen stod för igår.
Det kändes redan i första halvlek att nåt höll på att hända. Stämningen var inte riktigt frisk. Och så Every breath you take på evighetsrewind. Jag tittade inte så värst mycket på matchen. Julklappskikaren riktades oavbrutet upp emot läktaren ovanför oss.
Sen ballade det såklart ur i andra halvlek. Cristian undrar: Henrik, vad faen hände med klacken? Jag vänder mig om för hundrade gången och konstaterar att där vid räcket är det ju tomt! Några tusen personer fattar samtidigt att nu kan vad som helst hända. Vi rusar ner mot plan. Andra rusar upp i skydd.
Inget farligt. Vatten (som i och för sig verkar gult som piss) sköljer ner över första ring. Ingen moppe eller annat hårt. Strax letar vi oss tillbaka till våra platser tillsammans med de gamla medelålders (numer familjefäder och pensionerade) Ultra-killarna som efter ett par säsonger blivit våra bundsförvanter i vått och torrt i livet kring Inter.
Men några mer finkänsliga (och korkade) personer snett till vänster om oss blir riktigt sura och börjar skrika att "Kom ner om ni vågar!". Dom har fått pissliknande vatten i frisyren och på kostymen.
Så får man inte säga till Ultras, och därför skickas en expedition ut från andra ring. Dom lär ha övermannat vakterna vid ingången till läktarn och nu får några göbbar ordentligt med stryk på sektionen bredvid. De blåhjälmade poliserna tar det lilla lugna och masar sig fram med batongerna lite räddhågset vid sidan som om det vore deras premiäringripande i liknande situationer. Nu är även första ring i uppror. Vaffan!? Är det ingen på stadion som orkar att sköta sitt jobb längre? Spelare och kravallpoliser. Alla är lika slöa och inkompetenta.
Satan, nu blev det ju lite drag på den här tillställningen!
Men så är det ju så att jag har Tiziana med mig, och hon delar inte min uppskattning av spektaklet. Vid 1-2 befarar jag dessutom det värsta och vi reser oss och drar oss ut i hörnet av stadion. Oroa dig inte. Här händer inget, säger jag. Pang! En full två liters vattenflaska slår i väggen två meter framför oss. Tiziana är som sagt gravid. Nu börjar jag inse att jag är en jävla oansvarig idiot som just riskerar att nåt allvarligt ska hända.
Vi drar. För första gången på San Siro ser jag inte en match till slutsignalen. Och till dess att Inter börja vinna igen så får nog Tiziana stanna hemma. Det är lite för farligt, lite för otäckt att vara i Interleden just nu.
Non vincete mai ekar från Bresciaklacken när vi kliver på den tomma spårvagnen. Och så börjar det regna. Skönt att vi slapp regnet i alla fall. Jag är redan våt i arslet av pissvattnet som träffat min gamla sittkudde.
