Tankar inför den andra semifinalen
Terapi för att lugna mina nerver...
Herre-min-gud vad nervös jag är! Sist jag var SÅHÄR nervös inför en match var Parma borta '08. Matchen Zlatan avgjorde med två sena mål och som han sen har kallat den största matchen i sitt liv. Jag hoppas att han, när han summerar sin karriär, fortfarande minns den matchen som den största och inte den ikväll...
Jag har sovit - men är inte utvilad. Jag har försökt äta lite - men känner mig inte hungrig... eller mätt. Jag hör på folk - men lyssnar inte till vad de säger. Sätter fingrarna mot halsen för att känna av pulsen. Den dunkar inte för fort men så jävla hårt. Fingrarna skakar när jag skriver... Försöker inte tänka på matchen, ändå är det det enda jag kan tänka på. Försöker föreställa mig hur jag mår ikväll kvart-i-elva. I varje föreställning ser jag tårar - glädjetårar? tunga, bittra tårar? Det får vi se. Magen kurrar...
Cesar - Maicon, Lucio, Samuel, Zanetti - Motta, Cambiasso - Sneijder - Eto'o, Milito, Pandev (?). Mourinho har redan avslöjat startelvan för världspressen. Så gör en världsmästare i psykningar.
Första kvarten kommer vara dödlig. Det är en av fotbollsvärldens största klyschor: "Klarar de första kvarten så har de stor chans att klara det här". Men klyschor är klyschor för att de stämmer. Håller vi nollan till halvlek kommer Barcas nervositet att växa i samma takt som Inters mod. Släpper vi in ett mål kommer vi få se en sjuhelvetes belägring.
Gör vi ett mål går vi vidare!
Zlatan hälsar att Inter inte kommer att möta 11 utan 100.000. Men Zlatan glömmer att Nerazzurri backas upp av flera miljoner svartblå drömmar och 45 års törst efter den vackraste klubblagsbucklan. De 100.000 på Camp Nou kommer få se ett galet vargpack som kommer jaga allt och alla under 90 minuter. För att skrämma de oss hade det inte ens räckt med 200.000 på läktarna.
Jag har en konstig känsla att Thiago Motta kommer att ha en avgörande roll i denna match. Positiv eller negativ återstår att se.
Oavsätt resultat kommer vi bära våra vackra svartblå tröjor med stolthet på torsdag.
Drömscenariot: Minut 89. Barca leder med 1-0 (ja, jag vet, jag är massochist) och pressar som fan för ett två-noll mål. Sneijder, som febrilt hjälper till att försvara får plötsligt en felpassning på fötterna. Han tittar upp och möter Samuel Eto'os blick. Båda vet vad som komma skall. Kamerunaren tar en djupledslöpning, Sneijder slår en perfekt långboll som hamnar på hans fötter. Piqué som hinner med görs bort (så att han hatar sitt jobb dagen efter) och ensam med Valdes så lobbar han in bollen i mål. Ett knäpptyst Camp Nou får se 25 spelare, en tränarstab och en galen portugis storma planen och köra TV-pucken.
Vi har svävat på moln i en vecka. Vi har inte vunnit någonting men under en vecka har vi varit bäst i världen. Vi har drömt de vackraste drömmarna. Snälla Inter, låt oss drömma lite till... FORZA INTER!
