- -
Barcelona - Inter 1-0: Vi gjorde det - vi är i final
Spelarna krigade sig halvt till döds. Mourinho drog fram Chivu ur rockärmen. Inter är i final i Champions League för första gången på 38 år. Fantastiskt.
Redan inför matchen förstod man att det skulle bli gastkramande. Man förstod att publiken skulle bua så fort Inter rörde vid bollen och att de skulle skrika efter frispark så fort en Interspelare ens funderade på att gå in i en närkamp. Man förstod även att Inter skulle låta Barcelona rulla boll, för att sedan ställa om blixtsnabbt med kontringar, men riktigt så blev det ju faktiskt inte.
Strax före avspark aviserades det nämligen att Goran Pandev inte kunde spela och att han skulle ersättas i startelvan av Cristian Chivu. När Viasat visade upp grafiken med startelvorna så skrattade undertecknad när Chivu stod som vänsterytter. När matchen väl blåstes igång visade det sig dock att detta var ännu ett av den specielle portugisens genidrag - inte för att det doftade särskilt mycket ytter om Chivus insats igår utan för att Mou fattade att han behövde ha all hjälp han kunde få i defensiven.
Barcelona rullade planenligt runt bollen bra på mitten och Inter föll tillbaka djupt i positionerna redan från början av matchen. Inter såg en aning tagna ut av stundens allvar men efter ett par minuter så var man igång på riktigt. Varje gång Barcelona försökte röra sig närmare Inters straffområde så bet man tillbaka med press och brytningar. Barcelona kom ingen vart utan fick lugnt och fint börja rulla på mitten igen. Så höll det på. Det var ett steg framåt och sedan backade man hem. Ett par gånger vaskade Barca fram lite farligare chanser men våra krigare fanns där - förr eller senare - för att se till att man inte gav bort någonting gratis.
Efter 28 minuter händer det som absolut inte får hända. I en närkamp, om man ens kan kalla det för närkamp, råkar Thiago Motta nudda Sergio Busquets med ett par fingrar i hakhöjd. Busquets faller som en fura och får fruktansvärt ont i hela ansiktet. Domaren verkar inte förstå vad som har hänt men viftar till med det gula kortet - och vips så har Motta fått sin andra varning i matchen. Rött kort således och som om det inte vore nog med att försöka försvara en ledning mot Barcelona så tvingas Inter nu göra det med en man mindre.
Om inte kortet blev matchavgörande så kunde definitivt det som hände knappt fem minuter senare bli det. Leo Messi gör sin bästa aktion för kvällen och skjuter ett perfekt placerat skott mot vänster stolpe. Redan när argentinaren träffar bollen så går det kalla kårar längs ryggraden hemma i tv-soffan men plötsligt dyker den fantastiske Julio Cesar upp och lyckas mirakulöst nog tippa ut bollen till hörna. När man ser reprisbilder på situationen så ser man att Cesar är närmare fyra meter ifrån bollen när han upptäcker den men likt en panter så gör han ett fantastiskt språng i sidled. Det är den värsta räddningen jag sett. Hur gick det till? De som Inte insett Cesar storhet tidigare kommer efter årets CL-spel helt klart vara en lärdom rikare.
Efter den fantastiska räddningen så fortsätter Inter att kriga och när De Bleeckere sätter pipan i munnen för att blåsa för pausvila så känns det som att det faktiskt kan gå vägen - vi har nämligen inte tio spelare på planen, vi har nio lejon och en panter.
Andra halvlek blir precis som den första 45 minuters lidande. Enda skillnaden är att Barcelona trycker på än mer och att man tvingas bli orolig för hur länge Inter ska orka försvara sig. Chans på chans och hörna på hörna uppstår, men våra svartblå hjältar står upp för varandra och även om vi spelar ett 5-4-0-system så blir man rörd av att se spelarnas inställning.
När det är är en dryg kvart kvar att spela så går det knappt att titta längre. Victor Valdes ligger nästan uppe i mittcirkeln och väntar på att sparka tillbaka en eventuell rensning från Interförsvaret. Men framåt får Barcelona helt enkelt inte till det. Inbytta Jeffrén, Maxwell och Bojan tillför ingenting och även om man kan ana att Interspelarnas energiförråd börjar sina så är de fullt fokuserade på en enda sak - låt dem inte göra mål.
Med sex minuter kvar på klockan får uppflyttade Pique bollen av Xavi. Den till synes osmidige backen gör en oväntat snabb vändning och fintar både Cesar och Cordoba till vänster för att sedan sätta bollen i mål. 1-0 och 360 sekunders lidande återstår.
Barca pressar på, Inter försvarar. Interisti världen över biter på sina naglar, ber till högre makter eller rent av blundar. En minut in på tilläggstiden sätter Bojan bollen i mål och för en halv sekund så sjunker pulsen från max till noll. Sedan ser man hur Barcaspelarna slutar jubla. De Bleeckere har blåst av spelet för hands på Toure. Inter får frispark. Inter sparkar iväg bollen. De Bleeckere blåser av matchen.
Inter har skickat ut "världens bästa klubblag" ur den finaste av turneringar. Inter har skickat ut den storvuxne svensken som gör allt för att vinna "den där jävla champions". Inter har tagit sig till final för första gången på 38 år. Mourinho tar en galen löpning för att fira med laget. Han hinns upp av Muntari av alla människor och de båda jublar som galningar. Zanetti hoppar upp i famnen på Samuel. Överallt ser det likadant ut - total glädje.
Vad gör det att någon (vaktmästare?) satte igång sprinklersystemet mitt under jublet? Vad gör det att Barcasupportrar har gjort allt för att störa spelarna på hotellet? Vad gör det att Mourinho blev bespottad och attackerad när han lämnade flygplatsen?
Ingenting. Det är nämligen vi som får åka till Madrid.
PS: I en artikelserie där samtliga lagredaktörer på Italiensidan fick kommentera sitt lags europaspel, inför slutspelsfasen, svarade undertecknad så här på frågan om vilka som spelar final i Champions League:"Barcelona och Chelsea".
Nu har vi slagit ut bägge två. Jag hade fel. F-n vad det är underbart att ha fel ibland.